Mera texter
Sent – eller tidigt – fynd
Det är inte helt förvånande, men trots allt rätt glädjande, att det dykt upp ytterligare en artefakt i det här popbandets historia. Bland en hög gamla skolböcker som skulle slängas, hittade jag en av mina glosböcker i tyska – i tvärformat och med blåa pärmar – daterad första ring. Jag har bläddrat igenom åtskilliga sådana – för säkerhets skull, så att där inte skulle dölja sig något väsentligt – innan jag lagt dem i pappersåtervinningen. Sålunda, för säkerhets skull bläddrade jag igenom….och se: längst bak, skrivet bakifrån för att förvilla nyfikna vuxna (?), fanns en låtlista. Inte nog med det. Några var förkryssade med förklaringen = 23/11-65.
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända ”Tell me”, ”If you need me” och ”Play with fire” även ”Donna”, ”Everybody needs somebody” och ”Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan ”Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända ”Tell me”, ”If you need me” och ”Play with fire” även ”Donna”, ”Everybody needs somebody” och ”Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan ”Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
MOXIES – tillsammans igen.
Den här uppställningen verkar bekant. En klassiker på Mariedal!
Den som någon gång har tagit ett klasskort på H.A.L., eller Påskbergsskolan, känner igen sig. Fr.v. Sigge, Karl-Henrik, Sven, Staffan och Hans.
Det hinner hända en del på fyra decennier
En poseringsbild från replokalen på Mariedalsvägen sådär 44 år senare.
Den närmast mytiska kanonen uppe på Påskberget och Sven
Eskils källare uppe på fästningen var skådeplatsen för bandets andra spelning, Lucia 1965.Popsångare Wennerlund agerar dörrvakt.
Det var här det började: Högre Allmänna Läroverket. Men skolan bytte redan på vår tid namn till Påskbergsskolan. Fr.v.: Hans, Sigge, rektor D., Sven, Karl-Henrik
Ur läggen – appendix
Ur läggen – appendix
Källforskningen fortsätter. Det är inte helt enkelt att hitta material som kan belägga t.ex. ett gammalt lokalt 60-talsbands aktiviteter, 45 år tillbaka i tiden. Ett sätt är ju att gå igenom tidningsläggen från den tiden, ett rätt tidsödande arbete. Av det skälet kom den första genomgången att göras på den – såväl då som nu – i Varberg dominerande dagstidningen, Hallands Nyheter. Men i from förhoppning om att möjligen hitta något ytterligare, har jag just påbörjat en genomgång av andratidningen på orten, Hallandsposten.
Det man måste hålla i minnet är att Hallandsposten riktade sig mot – och följdaktligen koncentrerade sitt material på – södra Halland. Halmstad, Laholm och landsbygdskommunerna runt om dominerade innehållet. Varberg hade en egen vinjett men såväl nyhets- som notismaterialet upptog inte många spaltcentimeter. Inte heller i annonserna finns särskilt mycket från Varberg eller områdena runtomkring. Men några skärvor som ändå vinklade ljuset något hittade jag redan i mikrofilmerna från december 1965!
Håll till godo!
Onsdag 8 december 1965
Artikel om repetitionslokalerna i gamla polishuset på Bäckgatan. Stor bild och trespaltig text om MAD Teachers.
Lördag 11 december 1965
Den gamla krogen i Brunnsparken, Coq d´or, som jag helt glömt bort, lockar i en stor annons med ”Julbricka 9:50”
Måndag 13 december 1965
Under Varbergsvinjetten finns den lilla notisen: ”Jippo gav isbana”. En bit in i texten kommer följande mening om lördagens begivenhet i Tofta: ” På eftermiddagen och kvällen hölls auktion med rektor Jonnie Olson som perfekt utropare och dessutom gav gymnasternas avdelning 5 en uppvisning, vartill kan läggas ett trevligt luciatåg och två poporkestrar i full aktion”
Måndag 20 december 1965
Under rubriken ”Skolorna i Varberg” står följande att läsa om vår skolavslutning lördagen före, 18 december: ”Högre allmänna läroverkets elever samlades i övre hallen. Komminister Johannes Eriksson höll en betraktelse. Rektor Sigurd Nordbladh höll ett kort tal samt utdelade premier”. Vi finns inte med bland namnen på premiemottagarna, skall jag vara ärlig känner jag inte igen något av namnen!
Fredag 24 december 1965
Det är julafton och vi undrar nog mest om några små eller stora, platta vinylskivor skall ligga under granen. Men jag tycker följande annons är lite rar och samtidigt tankeväckande för oss kusthallänningar som tycker oss komma ihåg ihärdigt snöiga barndomsvintrar dominerade av minusgrader och skridskovänlig sjö- och, faktiskt också, havsis: ”Bandy på Öjesjön” Varbergs BF (BandyFörening?) möter OIS i serien annandag jul kl. 13:30 på Öjesjön.
Under den rekordkalla och snörika januari 1966 finns det i denna tidning ingenting att hämta för den som söker spår efter popbandsverksamhet i Varberg. New Bohemia och Twin Rivers spelar på diverse ställen och återfinns i olika annonser. Det mest anmärkningsvärda är att det dyker upp en annons för Bågen, alltså Nöjesparken, på annonssidorna för nöjen. Etablissemanget ifråga anser det uppenbarligen inte mödan värt eller ekonomiskt försvarbart att annonsera i Hallandposten som varande andratidning på orten. Detta trots att bortom Varberg liggande Horreds bygdegård, Tofta bygdegård och Folkets Hus i Rolfstorp flitigt annonserar sina danser.
Lördag 19 februari 1966
Trespaltig artikel och foto på Bohemia, som här tappat sitt prefix New. Texten vet berätta att ”studio är bokad 17 mars i EuropaFilms inspelningslokaler i Solna” och man skall göra en inspelning för skivbolaget Decca.
Tisdag 1 mars 1966
”Popomröstning populärast vid skollovsveckans start”
”…Utanför NTO-gården var cyklarna staplade på varandra på eftermiddagen och anledningen fick man reda på när man tog sig in i huset. Det som fängslade intresset var en så enkel anordning som en transistorgrammofon, men skälet till att lokalen var mer än packad var förstås att man fick vara med och rösta fram ”Varbergs 10 i topp”i popmusik. Ledare för arrangemanget med musik och skivkunskaper i mängd, Gert Husman, hade gjort ett bra urval och enligt hans åsikt var ungdomarna ”med i tiden”, det visar omröstningsresultatet. För de intresserade kan vi nämna att följande trio poplåtar kom i täten: 1) Michelle, The Beatles, 2) 19th nervous breakdown, Rolling Stones, 3) Remember, We 4”………”Många ser väl med förväntan fram mot varbergsorkestrarnas stora arrangemang i Nöjesparken på torsdag, …” (Se ”Ur läggen” i avdelningen Texter)
Tisdag 15 mars 1966
”Popomröstning i NTO-gården” är rubriken och återigen återges hur Gert Uusman leder några av stadens ungdomar att rösta fram ”Varbergstoppen” i NTO-gården- ungefär i samma veva som vi spelar där. För den med MOXIES-medlemmarna jämngamle och jämnsynte, kan här redovisas de fyra översta låtarna på listan: Barbara Ann, The Beach Boys, Girl, The Beatles, So many girls, Tages, Blue feeling, The Shanes. Den sistnämnda låten gjorde så starkt intryck på oss att den införlivades i repertoaren!
Det man måste hålla i minnet är att Hallandsposten riktade sig mot – och följdaktligen koncentrerade sitt material på – södra Halland. Halmstad, Laholm och landsbygdskommunerna runt om dominerade innehållet. Varberg hade en egen vinjett men såväl nyhets- som notismaterialet upptog inte många spaltcentimeter. Inte heller i annonserna finns särskilt mycket från Varberg eller områdena runtomkring. Men några skärvor som ändå vinklade ljuset något hittade jag redan i mikrofilmerna från december 1965!
Håll till godo!
Onsdag 8 december 1965
Artikel om repetitionslokalerna i gamla polishuset på Bäckgatan. Stor bild och trespaltig text om MAD Teachers.
Lördag 11 december 1965
Den gamla krogen i Brunnsparken, Coq d´or, som jag helt glömt bort, lockar i en stor annons med ”Julbricka 9:50”
Måndag 13 december 1965
Under Varbergsvinjetten finns den lilla notisen: ”Jippo gav isbana”. En bit in i texten kommer följande mening om lördagens begivenhet i Tofta: ” På eftermiddagen och kvällen hölls auktion med rektor Jonnie Olson som perfekt utropare och dessutom gav gymnasternas avdelning 5 en uppvisning, vartill kan läggas ett trevligt luciatåg och två poporkestrar i full aktion”
Måndag 20 december 1965
Under rubriken ”Skolorna i Varberg” står följande att läsa om vår skolavslutning lördagen före, 18 december: ”Högre allmänna läroverkets elever samlades i övre hallen. Komminister Johannes Eriksson höll en betraktelse. Rektor Sigurd Nordbladh höll ett kort tal samt utdelade premier”. Vi finns inte med bland namnen på premiemottagarna, skall jag vara ärlig känner jag inte igen något av namnen!
Fredag 24 december 1965
Det är julafton och vi undrar nog mest om några små eller stora, platta vinylskivor skall ligga under granen. Men jag tycker följande annons är lite rar och samtidigt tankeväckande för oss kusthallänningar som tycker oss komma ihåg ihärdigt snöiga barndomsvintrar dominerade av minusgrader och skridskovänlig sjö- och, faktiskt också, havsis: ”Bandy på Öjesjön” Varbergs BF (BandyFörening?) möter OIS i serien annandag jul kl. 13:30 på Öjesjön.
Under den rekordkalla och snörika januari 1966 finns det i denna tidning ingenting att hämta för den som söker spår efter popbandsverksamhet i Varberg. New Bohemia och Twin Rivers spelar på diverse ställen och återfinns i olika annonser. Det mest anmärkningsvärda är att det dyker upp en annons för Bågen, alltså Nöjesparken, på annonssidorna för nöjen. Etablissemanget ifråga anser det uppenbarligen inte mödan värt eller ekonomiskt försvarbart att annonsera i Hallandposten som varande andratidning på orten. Detta trots att bortom Varberg liggande Horreds bygdegård, Tofta bygdegård och Folkets Hus i Rolfstorp flitigt annonserar sina danser.
Lördag 19 februari 1966
Trespaltig artikel och foto på Bohemia, som här tappat sitt prefix New. Texten vet berätta att ”studio är bokad 17 mars i EuropaFilms inspelningslokaler i Solna” och man skall göra en inspelning för skivbolaget Decca.
Tisdag 1 mars 1966
”Popomröstning populärast vid skollovsveckans start”
”…Utanför NTO-gården var cyklarna staplade på varandra på eftermiddagen och anledningen fick man reda på när man tog sig in i huset. Det som fängslade intresset var en så enkel anordning som en transistorgrammofon, men skälet till att lokalen var mer än packad var förstås att man fick vara med och rösta fram ”Varbergs 10 i topp”i popmusik. Ledare för arrangemanget med musik och skivkunskaper i mängd, Gert Husman, hade gjort ett bra urval och enligt hans åsikt var ungdomarna ”med i tiden”, det visar omröstningsresultatet. För de intresserade kan vi nämna att följande trio poplåtar kom i täten: 1) Michelle, The Beatles, 2) 19th nervous breakdown, Rolling Stones, 3) Remember, We 4”………”Många ser väl med förväntan fram mot varbergsorkestrarnas stora arrangemang i Nöjesparken på torsdag, …” (Se ”Ur läggen” i avdelningen Texter)
Tisdag 15 mars 1966
”Popomröstning i NTO-gården” är rubriken och återigen återges hur Gert Uusman leder några av stadens ungdomar att rösta fram ”Varbergstoppen” i NTO-gården- ungefär i samma veva som vi spelar där. För den med MOXIES-medlemmarna jämngamle och jämnsynte, kan här redovisas de fyra översta låtarna på listan: Barbara Ann, The Beach Boys, Girl, The Beatles, So many girls, Tages, Blue feeling, The Shanes. Den sistnämnda låten gjorde så starkt intryck på oss att den införlivades i repertoaren!
Fredag 25 mars 1966
Härlig annons för söndagens ”NONSTOPDANS från kl 19” i Tofta Bygdegård: ”TVIN RIWERS WATT-66 Buss avgår från Busstationen Varberg kl 18.45 över Lindhov Entré 4:- Bygdegårdsföreningen”
Onsdag 27 april 1966
Med så få MOXIES-anknutna fynd får jag slänga i en notis om en händelse jag faktiskt har minnen från. Kanske är det fler som kommer ihåg: ”..Utmärkt resultat för ”Operation Dagsverke”….”Insamlingen inbringade i runda tal 7.500:-….”
Fredag 27 maj 1966
För andra gången det här året har Bågen, Nöjesparken en stor annons i Hallansposten, inför pingsthelgen, men av våra popkonkurrenter är det bara MAD Teachers som spelar på en av scenerna.
Torsdag 2 juni 1966
”Sommarrestaurang håller stängt som ”protest” mot myndigheterna” lyder rubriken över den trespaltiga artikeln med stort foto.Det visar sig att det är restaurang Kattegatt som kommer att hålla stängt under sommaren. Det berör inte oss – vi gick inte till Kattegatt förrän ett par år senare. Kattegatt var en lite flottare dansrestaurang som låg granne med Sunds ute på Getterön, vilken vik har jag glömt, kanske 4:e!?. Men varken Sunds eller verksamheten där nämns någonstans i artikeln.
Onsdag 8 juni 1966
Socitetsrestaurangen annonserar och avslöjar sommarens gästartister.
Fredag 24 juni 1966
Annonserna för midsommarhelgens förlustelser är överdådiga och upptar flera sidor.
Under rubriken ”Midsommargalej” i Folkparken i Halmstads annons kan man konstatera att på ungdomsdansbanan Shake spelar ”FIVE BROOMS (Fd Watt 66)”. Lite längre ner finns en rolig annons:”Årets match på PÅSKBERGSVALLEN SOVJETS VM-lag – Varbergs BOIS (förstärkta)”
Onsdag 29 juni 1966
En liten raritet: i en annons för ”HBK:s idrottsmässa – ÖSTRA STRANDEN” står följande att läsa: ”Amerikas Popstjärnor Simon & Garfunkel Söndagen den 3 juli kl 20”
Lördag 2 juli 1966
En annons på nöjessidorna gör reklam för en alldeles ny företeelse som kommer att innebära att antalet speltillfällen för lokala popband som MOXIES kommer att minska drastiskt de kommande åren. ”Club OP à GO-Go TRASTEN, Tylösand DISCOTHÊQUE varje kväll Vi öppnar kl 19. Fri entré före kl 21.00. Endast medlemmar.”
Onsdag 20 juli 1966
”Hallands”popband” koras i Åsa-tävling” lyder rubriken och i texten går att läsa att det skall arrangeras en popbandstävling i Åsa dit man får kvalificera sig och där banden sedan går vidare genom utslagning till en final där ”Hallands popband” koras. Märkligt nog rapporteras senare inte från de kvaltävlingar som anges med datum i artikeln och borde vi i bandet inte ha uppmärksammat någonting så intressant så att vi kanske rent av anmält oss? Min tro är att hela projektet stöp innan det ens hade kommit igång, varför det inte finns något att rapportera längre fram.
Lördag 30 juli 1966
Rubriken ”Sol, bad och en god bok populär sommar-cocktail” fångar ögat delvis på grund av sin rejäla storlek men också genom det trespaltiga fotot där någonting bekant avtecknar sig. Mycket riktigt! I bildtexten står följande: ”Bibliotekarie Ann-Marie Svensson hjälper stud Anna-Carin Hillberg, också Varberg, att hitta bland bibliotekets 36.000 band”.
Härlig annons för söndagens ”NONSTOPDANS från kl 19” i Tofta Bygdegård: ”TVIN RIWERS WATT-66 Buss avgår från Busstationen Varberg kl 18.45 över Lindhov Entré 4:- Bygdegårdsföreningen”
Onsdag 27 april 1966
Med så få MOXIES-anknutna fynd får jag slänga i en notis om en händelse jag faktiskt har minnen från. Kanske är det fler som kommer ihåg: ”..Utmärkt resultat för ”Operation Dagsverke”….”Insamlingen inbringade i runda tal 7.500:-….”
Fredag 27 maj 1966
För andra gången det här året har Bågen, Nöjesparken en stor annons i Hallansposten, inför pingsthelgen, men av våra popkonkurrenter är det bara MAD Teachers som spelar på en av scenerna.
Torsdag 2 juni 1966
”Sommarrestaurang håller stängt som ”protest” mot myndigheterna” lyder rubriken över den trespaltiga artikeln med stort foto.Det visar sig att det är restaurang Kattegatt som kommer att hålla stängt under sommaren. Det berör inte oss – vi gick inte till Kattegatt förrän ett par år senare. Kattegatt var en lite flottare dansrestaurang som låg granne med Sunds ute på Getterön, vilken vik har jag glömt, kanske 4:e!?. Men varken Sunds eller verksamheten där nämns någonstans i artikeln.
Onsdag 8 juni 1966
Socitetsrestaurangen annonserar och avslöjar sommarens gästartister.
Fredag 24 juni 1966
Annonserna för midsommarhelgens förlustelser är överdådiga och upptar flera sidor.
Under rubriken ”Midsommargalej” i Folkparken i Halmstads annons kan man konstatera att på ungdomsdansbanan Shake spelar ”FIVE BROOMS (Fd Watt 66)”. Lite längre ner finns en rolig annons:”Årets match på PÅSKBERGSVALLEN SOVJETS VM-lag – Varbergs BOIS (förstärkta)”
Onsdag 29 juni 1966
En liten raritet: i en annons för ”HBK:s idrottsmässa – ÖSTRA STRANDEN” står följande att läsa: ”Amerikas Popstjärnor Simon & Garfunkel Söndagen den 3 juli kl 20”
Lördag 2 juli 1966
En annons på nöjessidorna gör reklam för en alldeles ny företeelse som kommer att innebära att antalet speltillfällen för lokala popband som MOXIES kommer att minska drastiskt de kommande åren. ”Club OP à GO-Go TRASTEN, Tylösand DISCOTHÊQUE varje kväll Vi öppnar kl 19. Fri entré före kl 21.00. Endast medlemmar.”
Onsdag 20 juli 1966
”Hallands”popband” koras i Åsa-tävling” lyder rubriken och i texten går att läsa att det skall arrangeras en popbandstävling i Åsa dit man får kvalificera sig och där banden sedan går vidare genom utslagning till en final där ”Hallands popband” koras. Märkligt nog rapporteras senare inte från de kvaltävlingar som anges med datum i artikeln och borde vi i bandet inte ha uppmärksammat någonting så intressant så att vi kanske rent av anmält oss? Min tro är att hela projektet stöp innan det ens hade kommit igång, varför det inte finns något att rapportera längre fram.
Lördag 30 juli 1966
Rubriken ”Sol, bad och en god bok populär sommar-cocktail” fångar ögat delvis på grund av sin rejäla storlek men också genom det trespaltiga fotot där någonting bekant avtecknar sig. Mycket riktigt! I bildtexten står följande: ”Bibliotekarie Ann-Marie Svensson hjälper stud Anna-Carin Hillberg, också Varberg, att hitta bland bibliotekets 36.000 band”.
Måndag 1 augusti 1966
Ibland, när man tittar bland nöjesannonserna, känner man att det var synd att man inte bläddade mer i Hallandsposten: ”PRETTY THINGS Beat House Ängelholm Fredag 5/8 20-24”. Dessutom finns ett reportage med foto från lördagens Sommartoppen i Varberg, där ”Några mods av olika uppfattning, gick lös på varandra och drog i opponenternas långa hår, men det blev för övrigt en lugn tillställning.”
Fredag 16 september 1966
Bland nöjesannonserna hittar jag följande: ” HÅLL-IGÅNG med SLACKERS Lördag 17/9 SKREABAREN” Flera av våra konkurrenter/ kollegor bland Varbergs popband återfinns i annonserna för arrangemang i Falkenberg, Halmstad och andra orter en bra bit från Varberg. Det står med all tydlighet klart att om man vill spela mer och oftare så måste spelningar fixas utanför sta´n och i vårt fall stupar det på: vi har inte tillgång till bil. Helt klart måste det till en person med körkort och dessutom ett rymligt fordon för att få med sig alla prylar till dessa spelställen De andra, något äldre, banden hade förmodligen en eller annan körkortinnehavare bland sina medlemmar, fordon lånades eller kanske rentav hyrdes. Vi körde grejorna på moped, någon gång skjutsar en förälder. Jag har för mig att en äldre kille, långt ut i bekantskapskretsen och hans unga, blonda, långhåriga flickvän upplät sitt amerikanska raggaråk och körde våra prylar till skoldansen som Reflex ordnade. Sigge fyllde 18 i september 1966, men när han väl fått sitt körkort hade vi bestämt att upplösa bandet. Därför finns inte Folkparken i Halmstad, Skreabaren och andra nöjesetablissemang utanför hemstaden med på vår lista över spelningar. Men Tofta Bygdegård är gott nog!
Lördag 17 september 1966
”God sommarsäsong för Nöjesparken” lyder rubriken och i artikeln citeras Erling Jönson: ”De hittills avverkade danskvällarna har varit mycket välbesökta och allt talar för att ungdomen trivs med de arrangemang vi ordnar, framhåller parkchefen. Bland nyheterna i år kan nämnas att vi satsar på särskilda popträffar förlagda till söndagseftermiddagarna.” Och som för att ge honom rätt återfinns en av de mycket sällsynta annonserna för Nöjesparken i Varberg i lördagstidningen 24 september 1966:
Ibland, när man tittar bland nöjesannonserna, känner man att det var synd att man inte bläddade mer i Hallandsposten: ”PRETTY THINGS Beat House Ängelholm Fredag 5/8 20-24”. Dessutom finns ett reportage med foto från lördagens Sommartoppen i Varberg, där ”Några mods av olika uppfattning, gick lös på varandra och drog i opponenternas långa hår, men det blev för övrigt en lugn tillställning.”
Fredag 16 september 1966
Bland nöjesannonserna hittar jag följande: ” HÅLL-IGÅNG med SLACKERS Lördag 17/9 SKREABAREN” Flera av våra konkurrenter/ kollegor bland Varbergs popband återfinns i annonserna för arrangemang i Falkenberg, Halmstad och andra orter en bra bit från Varberg. Det står med all tydlighet klart att om man vill spela mer och oftare så måste spelningar fixas utanför sta´n och i vårt fall stupar det på: vi har inte tillgång till bil. Helt klart måste det till en person med körkort och dessutom ett rymligt fordon för att få med sig alla prylar till dessa spelställen De andra, något äldre, banden hade förmodligen en eller annan körkortinnehavare bland sina medlemmar, fordon lånades eller kanske rentav hyrdes. Vi körde grejorna på moped, någon gång skjutsar en förälder. Jag har för mig att en äldre kille, långt ut i bekantskapskretsen och hans unga, blonda, långhåriga flickvän upplät sitt amerikanska raggaråk och körde våra prylar till skoldansen som Reflex ordnade. Sigge fyllde 18 i september 1966, men när han väl fått sitt körkort hade vi bestämt att upplösa bandet. Därför finns inte Folkparken i Halmstad, Skreabaren och andra nöjesetablissemang utanför hemstaden med på vår lista över spelningar. Men Tofta Bygdegård är gott nog!
Lördag 17 september 1966
”God sommarsäsong för Nöjesparken” lyder rubriken och i artikeln citeras Erling Jönson: ”De hittills avverkade danskvällarna har varit mycket välbesökta och allt talar för att ungdomen trivs med de arrangemang vi ordnar, framhåller parkchefen. Bland nyheterna i år kan nämnas att vi satsar på särskilda popträffar förlagda till söndagseftermiddagarna.” Och som för att ge honom rätt återfinns en av de mycket sällsynta annonserna för Nöjesparken i Varberg i lördagstidningen 24 september 1966:
Tisdag 4 oktober 1966
”Screaming Lord Sutch” kommer till Halmstadsparken enligt en annons och på Varbergsidan finns en lite rolig annons: ” Musikhuset AB ställer ut Elorglar- Gitarrer-Förstärkare, Högtalare m.m. å Hotellet Smålandsstenar idag tisdag från kl 19.00. KOM – SE – LYSSNA”
Onsdag 5 oktober 1966
Det formligen ryker om recensionen av gårdagskvällens popgala. Recensenten lägger inte band på sig och harmsenheten går igen i rubriken: ”Popgrupp tände eld på scenen”
Det får bli det sista nedslaget i Hallands-Postens spalter under denna vår popaktiva tid, från december 1965 till och med november 1966. Livet gick vidare utan oss, danstillställningarna inrymde mer ofta än inte, ett lokalt poband för att alla musiksmaker skulle få sitt. Av popbandstävlingen i Åsa märktes inget men i Halmstad ordnade man en omfattande popbandstävling framåt jul, men då var MOXIES saga ju redan all. Här och där smyger diskoteken in sina annonser och bara ett år senare kommer dans- och nöjestillställningaran att se rätt annorlunda ut. Men trots att ingen ny MOXIES-spelning kunde uppbringas, så gav genomgången av HP ändå några 60-talsminnen och hågkomster.
”Screaming Lord Sutch” kommer till Halmstadsparken enligt en annons och på Varbergsidan finns en lite rolig annons: ” Musikhuset AB ställer ut Elorglar- Gitarrer-Förstärkare, Högtalare m.m. å Hotellet Smålandsstenar idag tisdag från kl 19.00. KOM – SE – LYSSNA”
Onsdag 5 oktober 1966
Det formligen ryker om recensionen av gårdagskvällens popgala. Recensenten lägger inte band på sig och harmsenheten går igen i rubriken: ”Popgrupp tände eld på scenen”
Det får bli det sista nedslaget i Hallands-Postens spalter under denna vår popaktiva tid, från december 1965 till och med november 1966. Livet gick vidare utan oss, danstillställningarna inrymde mer ofta än inte, ett lokalt poband för att alla musiksmaker skulle få sitt. Av popbandstävlingen i Åsa märktes inget men i Halmstad ordnade man en omfattande popbandstävling framåt jul, men då var MOXIES saga ju redan all. Här och där smyger diskoteken in sina annonser och bara ett år senare kommer dans- och nöjestillställningaran att se rätt annorlunda ut. Men trots att ingen ny MOXIES-spelning kunde uppbringas, så gav genomgången av HP ändå några 60-talsminnen och hågkomster.
Minnets makt -och vanmakt.
Musikens förmåga att väcka minnen till liv är fantastisk. Med stigande ålder faller dock alltmer i glömska, något som blir tydligt när man så här försöker samla hågkomster som ligger flera decennier tillbaka i tiden. Men Ray Davies konsert nyligen och äldsta dotterns nyfikna fråga om The Kinks, gjorde att jag tog fram en på 90-talet inköpt CD-samling med Kinkslåtar. Vi lyssnade tillsammans men efter några låtar slog minnet till – med full kraft. Ut genom högtalarna strömmade en slamrig ”Sittin`on my sofa” och den där distinkta gitarrfiguren gjorde något alldeles speciellt med mitt minne och helt plötsligt var jag 16 år igen. Låten var baksida till singeln ”Dedicated follower of fashion” som hade släppts i februari 1966. Men mina starka minnen kommer av att några av våra konkurrenter hade denna på repertoaren och framförde den på ett ännu slamrigare och högljutt sätt. Jag såg mig själv stå och lyssna, på en spelning med något av dessa andra band, men vilka var det som spelade? Men där försvann minnet igen….! Mitt grundtips är att det var Extraordinairies – garderat med Unsurpast Sect – som hade detta slammerkalas på repertoaren. Finns det möjligen någon som vet?
Georg blir George
Ett samtal med Georg Nilsson i George Inc.
Popdrömmar drömdes lite varstans under de här åren, inte bara i Derome utan bl.a. också i Tofta. Där skulle ett band som George Inc. komma att göra musikaliska avtryck. Under våra tågresor till och från läroverket – på hemvägen var Tofta station första hållplats, sedan kom Sigges favorit Derome mejeri samt min på- och avstigningsstation Derome – så kom Sigge och jag att lära känna åtskilliga skolpendlare på Boråsbanan, däribland några Toftagrabbar som skulle komma att spela i George Inc. Genom åren har jag alltid känt en speciell samhörighet med just det bandet och allra mest med dess sångare och frontfigur, Georg Nilsson. I ett försök att kasta ytterligare ljus utifrån på vårt spelande och hela den här perioden kontaktade jag Georg som med stor beredvillighet och glädje samtalade med mig om de här åren.
Staffan: Hur startade George Inc. Var det ungefär som MOXIES?
Georg: Ja, det tror jag, på så sätt att vi också först och främst var kompisar som var väldigt pop-intresserade och beslöt bilda band. Den musikaliska drivkraften var Arne Larsson som bodde i Bläshammar och kunde spela både piano och gitarr. Han hade ett gediget musikaliskt förflutet och förmodligen därför fick han spela bas. Lars-Gunnar Olofsson kom att spela trummor. Under en kort period hade vi en duktig gitarrist som kom från Källsjö, jag har för mig att han hette Hans, Hans…nä, efternamnet kommer jag dessvärre inte ihåg just nu. Thomas Dyrborn fanns också med i bandet en period. Lars-Gunnar, Thomas och jag var kompisar sedan åtskilliga år. Själv hade jag börjat min musikaliska karriär med att spela på en gammal tramporgel, i George Inc. spelade jag gitarr och sjöng. Men visst, på så vis liknade de två bandens och deras medlemmars bakgrund varann. Frånsett Arne, så hade vi bara liten eller ingen musikalisk bakgrund och började ”från scratch” när vi skulle spela pop. Vi repade i Tofta bygdegård, vars föreståndare Anders Johansson var bygdens nöjeskung. Ja, i hela Halland faktiskt, där han med osviklig näsa för vad som gick hem, fick rejält stora namn att komma och spela och uppträda i Tofta bygdegård: Ingmar Nordströms…
Staffan: …ja, dom spelade dagen efter vi hade gjort vår debut på Toftas scen…
Georg: …och andra nationella storheter som Charlie Norman m.fl, m.fl. Anders Johansson var bussig och lät oss träna i bygdegården mot att vi betalade en liten summa. Någon gång fick vi lov av Jonnie Olsson att repa i Lindberga skolas gymnastiksal (skratt). Men efter ett tag så flyttade vi repetitionerna till ett hus mitt i Tofta, centrala Tofta om man kan säga så….Min mormor ägde ett liten röd stuga mitt i samhället men hon hade känt sig krasslig så hon flyttade till en dotter i Falkenberg. Så vi fick ha det huset som replokal. Helt otroligt! Vårt högljudda repande hördes förstås över nejden, så snart var mormors hus en samlingspunkt för traktens ungdomar. Det fantastiska var att det accepterades av vuxenvärlden. Ingen ifrågasatte detta!
Staffan: När var det här?
Georg: Vi startade 1964, det är jag övertygad om. Men vi repade mest under hela 1965.
Staffan: P har ju för sig att han jammat i någon ”gammal träkåk” i Tofta, det kan ju ha varit mormors hus, er replokal.
Georg: Mycket troligt.
Staffan: Var hade ni era spelningar inför publik?
Georg: Jag har för mig att vi spelade i Tofta bygdegård, någon gång i Rolfstorp och så har jag för mig att vi spelade på någon klassfest i Lindberga skola. Jag har faktiskt hittat en annons, som tyvärr är odaterad, för en spelning i Tofta bygdegård. Arrangörer var Lindberga, Träslöv, Gödestads CUF-avdelning. I annonsen står det ”Program: Skämttävlingar, uppträde, servering och musik av välkända George inc. Popband”. Det var inte dåligt, välkända ! (skratt)
Staffan: Men de här spelningarna tror du äger rum någon gång under hösten 1965 ?
Georg: Ja, det måste det vara.
Staffan: Orsaken till att jag frågar är att jag har grubblat över hur det kommer sig att MOXIES begår sin debut just i Tofta. En teori jag har, är att ni varit vidtalade men drabbats av en force majeure och frågan har skickats från er till oss. För vi var ju kompisar!
Georg: Jo, verkligen. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången så fann vi varann direkt. Vi pratade popmusik, popmusik, popmusik….
Staffan: Jo, jag kommer ihåg att det var en själarnas förening. Vi var verkligen på samma våglängd. Och med ett stort intresse. Det var Lars-Gunnar, kompis och klasskompis i 2 3a i realskolan, som förde ihop oss. Vi hade ju popmusiken som STORT gemensamt intresse.
Georg: Ja, jag kommer ihåg att vi åkte moped till Derome och vi träffades där…
Staffan:…och jag hoppade ibland av tåget i Tofta och tillbringade några eftermiddagstimmar där innan jag tog ett senare tåg hem till Derome…
Georg: …och senare träffades vi i stan: Brunnsparken, Sunds, Puttes….
Staffan: Så då borde det ha varit naturligt för er att skicka ett speltillfälle, som ni fått förfrågan om men tvingats att tacka nej till, till oss?
Georg: Ja, så var det nog.
Staffan: Watt 66 var ju det andra bandet som spelade där den kvällen…
Georg: Ja och det var nog också naturligt. Jallis var ju från Tångaberg, både han och dom andra i bandet var lite äldre och spelade lite tuffare…Vi i Georg Inc såg nog upp till dem… men de var ju så att säga också lokala.
Staffan: Kommer du ihåg att våra vägar korsades musikaliskt i någon omfattning? Jag har ju alltid haft känslan av att George Inc.var ett ”broderband” befolkat av brodersjälar, att vi i MOXIES och ni i George var lite lika…..Vi var lite yngre än de andra banden, lite snällare, drack bara läsk, vi hade definitivt inga egon…..
Georg: Det ligger nog en del i det. De andra banden, speciellt de som räknades lite uppåt i hierarkin…
Staffan: …hrrrmm…inga namn (skratt)….
Georg: …hade nog ofta en rätt stöddig atityd mot oss ”småkillar” och det gjorde att vi nog ”höll ihop” på det sättet att vi gick och lyssnade på varann, ni på oss och vi på er, på de olika spelningarna och kom med uppmuntrande kommentarer snarare än överlägsna självgodheter.
Staffan: Jag har alltid trott att vi delat spelningar, som t.ex. popgalorna i Folkets Hus, flera gånger, men när man tittar i Gig-listan så ser man att det är bara ett tillfälle som det finns belägg för, nämligen MOXIES sista spelning, 27 november 1966.
Georg: Vet du vad, jag är rätt övertygad om att det också var George Inc.:s sista spelning. Vår svanesång så att säga.
Staffan: Det var ju lite märkligt. Båda banden tar farväl av publiken vid samma tillfälle! Om man får vara lite högtidlig. Sedan är ju frågan om ni visste att det var er sista spelning i George Inc.? Vi i MOXIES var ju klara över att vi skulle lägga av. (Se Därför lade MOXIES av i avd. Mera texter ) Nu är det ju så att såväl P som jag har ju kvar var sin affisch från den spelningen, där det står tryckt: Mysafton med George Inc. Ovanför George Inc. ärMOXIES dittryckt med feta, tjocka bokstäver. Hur det nu gisk till? Nederst står: Arrangör: GeorgeIncOriginalFanClub samt presidenten Tina S. telefonnummer. Mycket imponerande, tyckte vi! Egen tryckt affisch! Förresten, fick ni betalt för reklamplatsen nere i vänstra hörnet, där det står: ”Instrumenten kommer från Musikhuset” ?
Georg: Det enda jag kan säga är att jag har för mig att den tjusiga affischen med all säkerhet är tryckt på Bröderna Carlssons boktryckeri. Den snyggt proffsgjorda affischen var med tämligen länge om jag minns rätt. Men en liten rolig poäng är att vår fanclubspresident egentligen hette Kerstin i förnamn, men hon fick namnet Tina av oss för att det fanns så många andra som hette Kerstin. Och någon ekonomisk eller annan stöttning för att vi skrev som vi gjorde på affischen, kan jag inte komma ihåg (skratt). Tror att vi ville återgälda Musikhusets bussighet mot oss spelande ungdomar, bara!
Staffan: Flott med en egen tryckt affisch! Men där på Folkets Hus 1:a advent 1966 upphör i princip min tonåriga musikaliska karriär. Men du fortsatte spelandet efter George Inc.?
Georg: Ja, jag kom att spela under flera år med Dainty, ett band som spelade musik son drog åt soulhållet och där jag sjöng och spelade gitarr. Vi hade spelningar lite varstans runt om i västsverige och hade rätt mycket spelningar under en följd av år.
Staffan: Vi gamla MOXIES-medlemmar försöker ju kasta ljus över vår egen karriär genom att gräva i källare och på vindar. Har du gjort någonting liknande?
Georg: Nej, jag har faktiskt känt att jag lagt den här perioden bakom mig, men när vi nu talar om den här tiden så här dryga fyrtio år senare, så får jag tillstå att nyfikenheten väcks.
Staffan: Det kanske finns godbitar dolda även uppe på din vind?
Georg: Ja, jag måste erkänna att våra samtal har fått mig att överväga att röja på vinden och se om någonting från den här tiden dyker upp.
Staffan: Om du hittar någonting med MOXIES-anknytning så kan jag kanske utgå ifrån att det i så fall kan få en plats på bloggen!
Georg: Självklart!
Staffan: I alla år har jag trott att du stavat ditt förnamn med e på slutet, men du heter Georg, inte George?!?
Georg: Nä, bandnamnet är en eftergift åt det visuella. Det såg mycket fräckare ut med e:et på slutet: George Inc.
Popdrömmar drömdes lite varstans under de här åren, inte bara i Derome utan bl.a. också i Tofta. Där skulle ett band som George Inc. komma att göra musikaliska avtryck. Under våra tågresor till och från läroverket – på hemvägen var Tofta station första hållplats, sedan kom Sigges favorit Derome mejeri samt min på- och avstigningsstation Derome – så kom Sigge och jag att lära känna åtskilliga skolpendlare på Boråsbanan, däribland några Toftagrabbar som skulle komma att spela i George Inc. Genom åren har jag alltid känt en speciell samhörighet med just det bandet och allra mest med dess sångare och frontfigur, Georg Nilsson. I ett försök att kasta ytterligare ljus utifrån på vårt spelande och hela den här perioden kontaktade jag Georg som med stor beredvillighet och glädje samtalade med mig om de här åren.
Staffan: Hur startade George Inc. Var det ungefär som MOXIES?
Georg: Ja, det tror jag, på så sätt att vi också först och främst var kompisar som var väldigt pop-intresserade och beslöt bilda band. Den musikaliska drivkraften var Arne Larsson som bodde i Bläshammar och kunde spela både piano och gitarr. Han hade ett gediget musikaliskt förflutet och förmodligen därför fick han spela bas. Lars-Gunnar Olofsson kom att spela trummor. Under en kort period hade vi en duktig gitarrist som kom från Källsjö, jag har för mig att han hette Hans, Hans…nä, efternamnet kommer jag dessvärre inte ihåg just nu. Thomas Dyrborn fanns också med i bandet en period. Lars-Gunnar, Thomas och jag var kompisar sedan åtskilliga år. Själv hade jag börjat min musikaliska karriär med att spela på en gammal tramporgel, i George Inc. spelade jag gitarr och sjöng. Men visst, på så vis liknade de två bandens och deras medlemmars bakgrund varann. Frånsett Arne, så hade vi bara liten eller ingen musikalisk bakgrund och började ”från scratch” när vi skulle spela pop. Vi repade i Tofta bygdegård, vars föreståndare Anders Johansson var bygdens nöjeskung. Ja, i hela Halland faktiskt, där han med osviklig näsa för vad som gick hem, fick rejält stora namn att komma och spela och uppträda i Tofta bygdegård: Ingmar Nordströms…
Staffan: …ja, dom spelade dagen efter vi hade gjort vår debut på Toftas scen…
Georg: …och andra nationella storheter som Charlie Norman m.fl, m.fl. Anders Johansson var bussig och lät oss träna i bygdegården mot att vi betalade en liten summa. Någon gång fick vi lov av Jonnie Olsson att repa i Lindberga skolas gymnastiksal (skratt). Men efter ett tag så flyttade vi repetitionerna till ett hus mitt i Tofta, centrala Tofta om man kan säga så….Min mormor ägde ett liten röd stuga mitt i samhället men hon hade känt sig krasslig så hon flyttade till en dotter i Falkenberg. Så vi fick ha det huset som replokal. Helt otroligt! Vårt högljudda repande hördes förstås över nejden, så snart var mormors hus en samlingspunkt för traktens ungdomar. Det fantastiska var att det accepterades av vuxenvärlden. Ingen ifrågasatte detta!
Staffan: När var det här?
Georg: Vi startade 1964, det är jag övertygad om. Men vi repade mest under hela 1965.
Staffan: P har ju för sig att han jammat i någon ”gammal träkåk” i Tofta, det kan ju ha varit mormors hus, er replokal.
Georg: Mycket troligt.
Staffan: Var hade ni era spelningar inför publik?
Georg: Jag har för mig att vi spelade i Tofta bygdegård, någon gång i Rolfstorp och så har jag för mig att vi spelade på någon klassfest i Lindberga skola. Jag har faktiskt hittat en annons, som tyvärr är odaterad, för en spelning i Tofta bygdegård. Arrangörer var Lindberga, Träslöv, Gödestads CUF-avdelning. I annonsen står det ”Program: Skämttävlingar, uppträde, servering och musik av välkända George inc. Popband”. Det var inte dåligt, välkända ! (skratt)
Staffan: Men de här spelningarna tror du äger rum någon gång under hösten 1965 ?
Georg: Ja, det måste det vara.
Staffan: Orsaken till att jag frågar är att jag har grubblat över hur det kommer sig att MOXIES begår sin debut just i Tofta. En teori jag har, är att ni varit vidtalade men drabbats av en force majeure och frågan har skickats från er till oss. För vi var ju kompisar!
Georg: Jo, verkligen. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången så fann vi varann direkt. Vi pratade popmusik, popmusik, popmusik….
Staffan: Jo, jag kommer ihåg att det var en själarnas förening. Vi var verkligen på samma våglängd. Och med ett stort intresse. Det var Lars-Gunnar, kompis och klasskompis i 2 3a i realskolan, som förde ihop oss. Vi hade ju popmusiken som STORT gemensamt intresse.
Georg: Ja, jag kommer ihåg att vi åkte moped till Derome och vi träffades där…
Staffan:…och jag hoppade ibland av tåget i Tofta och tillbringade några eftermiddagstimmar där innan jag tog ett senare tåg hem till Derome…
Georg: …och senare träffades vi i stan: Brunnsparken, Sunds, Puttes….
Staffan: Så då borde det ha varit naturligt för er att skicka ett speltillfälle, som ni fått förfrågan om men tvingats att tacka nej till, till oss?
Georg: Ja, så var det nog.
Staffan: Watt 66 var ju det andra bandet som spelade där den kvällen…
Georg: Ja och det var nog också naturligt. Jallis var ju från Tångaberg, både han och dom andra i bandet var lite äldre och spelade lite tuffare…Vi i Georg Inc såg nog upp till dem… men de var ju så att säga också lokala.
Staffan: Kommer du ihåg att våra vägar korsades musikaliskt i någon omfattning? Jag har ju alltid haft känslan av att George Inc.var ett ”broderband” befolkat av brodersjälar, att vi i MOXIES och ni i George var lite lika…..Vi var lite yngre än de andra banden, lite snällare, drack bara läsk, vi hade definitivt inga egon…..
Georg: Det ligger nog en del i det. De andra banden, speciellt de som räknades lite uppåt i hierarkin…
Staffan: …hrrrmm…inga namn (skratt)….
Georg: …hade nog ofta en rätt stöddig atityd mot oss ”småkillar” och det gjorde att vi nog ”höll ihop” på det sättet att vi gick och lyssnade på varann, ni på oss och vi på er, på de olika spelningarna och kom med uppmuntrande kommentarer snarare än överlägsna självgodheter.
Staffan: Jag har alltid trott att vi delat spelningar, som t.ex. popgalorna i Folkets Hus, flera gånger, men när man tittar i Gig-listan så ser man att det är bara ett tillfälle som det finns belägg för, nämligen MOXIES sista spelning, 27 november 1966.
Georg: Vet du vad, jag är rätt övertygad om att det också var George Inc.:s sista spelning. Vår svanesång så att säga.
Staffan: Det var ju lite märkligt. Båda banden tar farväl av publiken vid samma tillfälle! Om man får vara lite högtidlig. Sedan är ju frågan om ni visste att det var er sista spelning i George Inc.? Vi i MOXIES var ju klara över att vi skulle lägga av. (Se Därför lade MOXIES av i avd. Mera texter ) Nu är det ju så att såväl P som jag har ju kvar var sin affisch från den spelningen, där det står tryckt: Mysafton med George Inc. Ovanför George Inc. ärMOXIES dittryckt med feta, tjocka bokstäver. Hur det nu gisk till? Nederst står: Arrangör: GeorgeIncOriginalFanClub samt presidenten Tina S. telefonnummer. Mycket imponerande, tyckte vi! Egen tryckt affisch! Förresten, fick ni betalt för reklamplatsen nere i vänstra hörnet, där det står: ”Instrumenten kommer från Musikhuset” ?
Georg: Det enda jag kan säga är att jag har för mig att den tjusiga affischen med all säkerhet är tryckt på Bröderna Carlssons boktryckeri. Den snyggt proffsgjorda affischen var med tämligen länge om jag minns rätt. Men en liten rolig poäng är att vår fanclubspresident egentligen hette Kerstin i förnamn, men hon fick namnet Tina av oss för att det fanns så många andra som hette Kerstin. Och någon ekonomisk eller annan stöttning för att vi skrev som vi gjorde på affischen, kan jag inte komma ihåg (skratt). Tror att vi ville återgälda Musikhusets bussighet mot oss spelande ungdomar, bara!
Staffan: Flott med en egen tryckt affisch! Men där på Folkets Hus 1:a advent 1966 upphör i princip min tonåriga musikaliska karriär. Men du fortsatte spelandet efter George Inc.?
Georg: Ja, jag kom att spela under flera år med Dainty, ett band som spelade musik son drog åt soulhållet och där jag sjöng och spelade gitarr. Vi hade spelningar lite varstans runt om i västsverige och hade rätt mycket spelningar under en följd av år.
Staffan: Vi gamla MOXIES-medlemmar försöker ju kasta ljus över vår egen karriär genom att gräva i källare och på vindar. Har du gjort någonting liknande?
Georg: Nej, jag har faktiskt känt att jag lagt den här perioden bakom mig, men när vi nu talar om den här tiden så här dryga fyrtio år senare, så får jag tillstå att nyfikenheten väcks.
Staffan: Det kanske finns godbitar dolda även uppe på din vind?
Georg: Ja, jag måste erkänna att våra samtal har fått mig att överväga att röja på vinden och se om någonting från den här tiden dyker upp.
Staffan: Om du hittar någonting med MOXIES-anknytning så kan jag kanske utgå ifrån att det i så fall kan få en plats på bloggen!
Georg: Självklart!
Staffan: I alla år har jag trott att du stavat ditt förnamn med e på slutet, men du heter Georg, inte George?!?
Georg: Nä, bandnamnet är en eftergift åt det visuella. Det såg mycket fräckare ut med e:et på slutet: George Inc.
Popdrömmar i Derome
April 2007 träffades Sigge och jag för att med hjälp av gamla brev och foton se om vi kunde få ytterligare några minnesfragment att flyta upp till ytan och på så vis få en tydligare bild av de här åren.
Staffan: Hur kommer du ihåg att popbandsidén startade? Du och jag pratade på vårt håll och Svenne och P på sitt?
Sigge:”Anyway, anyhow, anywhere” – singeln från The Who är ett tidigt minne Vi var begeistrade i häftiga gitarrer och sådana saker i Derome. Det startade mycket för mig…
Staffan: Vi var ju väldigt pop-intresserade. Du hade ju en sådan där liten, grå Philips-grammofon med högtalare i locket. Jag minns att vi retade Sunar som hängde runt skolgården i Derome. Vi öppnade fönstret i mitt rum och sedan spelade vi The Who på högsta volym. Låtarna hade ju mycket distade gitarrer och lät…. Men alla dessa pop-grupper av unga människor visade på något sätt att det var bara att sätta igång, att bara börja…
Sigge: Jag har inga tydliga bilder av hur det började. Det var nog så att du och Sven – som spelade fiol individuellt och ensemble där ni träffades och dessutom var klasskompisar – på något sätt drog igång det här och du frågade mig om jag ville hänga på. Så var det nog.
Staffan:Jag har inga stadiga bilder men jag har på känn att det är troligt.
Sigge: Det kan ju vara rimligt eftersom du och Svenne blev kompisar och ni spelade fiol tillsammans.
Staffan:Jo vi spelade fiol individuellt för samma lärare och ingick också i ensembler på Hagaskolan och vi gick i samma realskoleklass. Däremot tror jag att du och jag var betydligt mera pop-fanatiska. Vårt intresse för den nya popen var ju av det minst sagt intensiva slaget. Tror att Svenne och P var mera måttligt popintresserade. Jag tror att du och jag mera sköljdes med av den brittiska popvågen och någonstans föddes tanken: kan dom kan vi… Jag tror att det här embryot, tankarna att vi kunde och skulle starta band tar form hösten 1964 och mera reellt utkristalliserar sig under vårterminen 1965. Det är under den här tiden vi har allt det här poserandet, av dig och mig här ute i Derome och senare gruppkorten.(Se Derome Days- Sigges arkiv ). Vi har på något sätt fått klart för oss att bara det faktum att vi pratar om att starta popband väcker omgivningens och inte minst det motsatta könets intresse och poserandet blir därefter.
Sigge: Det första kortet på Påskberget, då är vi bara fyra men senare, och i och med det s.k. mastkortet så är vi fem, då har Kalle Wallner kommit med, men hur fattar jag inte.
Staffan: Jag tror att det var så här: vi går i samma klass, han hör att vi fyra, Svenne, P du och jag, pratar om att starta ett popband och då vill han gärna vara med.. Han vill också gärna kunna säga ” jag spelar i popband” men jag har inga minnen av att ha repat med honom…
Sigge: Det behövdes väl en kompgitarrist…
Staffan: Jag kommer ihåg att du och jag, Svenne och P repade i Ps källare, men Kalle kommer jag inte ihåg…
Sigge: Jo men han var nog med ibland. Han var ju kompis med P. Han var en så´n som dök upp hos P….Undrar om han inte tyckte om att spela trummor också. Senare spelade han trummor..
Staffan:.. Girlhunters och Surfers….När du kände dig obekväm med basen så ville jag och de andra inte förlora dig så jag har för mig att vi tyckte att det funkar inte med Kalle Wallner som kompgitarrist, jag vet inte om han sällan dök upp eller…men jag har för mig att vi sa någonting i stil med: kan inte du spela kompgitarr för Kalle kommer inte och så pratade vi med Hans-Åke om han vill spela bas.
Sigge: Jag hade ju insett att det här med att lära sig att spela bas, det var mig övermäktigt. Jag hade ju aldrig spelat förr. Det var ju det klart svåraste… jag glömmer aldrig när vi repade nere i Ps källare och jag spelade bas. Jag kommer ihåg att Håkan, trummisen i Unsurpast Sect och Roger Olsson, deras basist – de hade ju lite hög status, man såg ju lite upp till dem, de såg lite fräcka ut – de kom ner och stod i trappan och lyssnade på oss och jag skulle spela bas. Jag kände mig förstenad, alltså. Det var så hemskt. Jag blev så nervös…
Staffan: Det är klart att är man nervös så spelar man ju inte så bra…
Sigge: Jag kunde i princip bara ”Play with fire”. ”Baby please don´t go” tror jag att jag kunde någotsånär. Men jag hade inte fingerfärdigheten. Därför kom Hans-Åke in som ersättare för mig. Han var ju en bra kompis, Stonesdiggare – som vi var alla tre – och klasskompis med dig och vi var och såg Rolling Stones ihop…när det var…februari, mars-65, jag har biljetten kvar hemma…(Se Inspiration) Men själva uppdelningen vem som skulle spela vad kom ju till av tillfälligheter. Ja, Svenne hade ju spelat fiol och mandolin så sologitarrrollen låg väl väl till för honom. Och du ville ju sjunga…
Staffan: Ja, jag var nog lite rädd för att spela instrument men kände mig rätt säker på att sjunga så jag valde nog solosångarrollen. Även om de andra skulle spela något instrument så…
Sigge: Ja, men det var väl ingen av de andra som var intresserad av att sjunga heller…
Staffan: Jag tror inte det.
Sigge: Men Karl-Henrik var ju duktig på att sjunga!
Staffan: Men han kommer in först lite senare. Men kan du bringa klarhet i hur han kom med?
Sigge:Det var ju så att jag slutade. Jag kan tänka mig att jag slutade under sensommaren -65. Det var för att jag kände…det blev för mycket. I och med att jag hade krav på mig att inte missa mina studier. Jag skulle ju upp i andra ring…RII var ju det tuffaste året av alla….därför kände jag att jag måste koncentrera mig på studierna. Men jag lärde mig att spela barréer och spela massvis med ackord och det måste jag ha gjort på bara en termin, det är ju helt enormt. Men även här tror jag att jag kände att jag inte räckte till. Svenne var ju driven eftersom han spelat mycket tidigare. Han var ju duktig.
Staffan: Man kan ju se att vi började utifrån olika förutsättningar. P hade spelat blockflöjt, Svenne och jag fiol men du hade ju ingen erfarenhet av instrument eller att spela…
Sigge: …av musicerande, av att spela tillsammans….
Staffan:…samtidigt var du min bäste vän, jag ville ju så gärna att vi skulle vara med i det här tillsammans.Då, i de ungdomsåren, tänkte man inte på att det kunde vara jobbigt….
Sigge:…bara detta att stå där, att spela tillsammans, det var ju en väldigt ovan situation, eftersom jag aldrig hade gått någon gitarrkurs. Jag hade ju sjungit i skolan och så men aldrig spelat. Så det kändes nog ganska lagom för mig att sluta. I den vevan började Karl-Henrik, han var klasskamrat med Anna-Carin och mig i RI. Jag har för mig att han dyker upp efter sommaren -65.
Staffan: Ja, vi flyttar till Mariedalsvägen i mitten av september och på de bilder som är tagna runt huset då, det ser ut som en byggarbetsplats det som skall bli vår trädgård, (se Galleri 1) är ju Karl-Henrik med och då har vi börjat repandet i vår gillestuga, någon gång under hösten. Det började bli kallt i Ps sommarrum och när jag frågade föräldrarna om vi kunde repa i gillestugan så var de mer än positiva. Vad jag minns var söndagförmiddagar en vanlig reptid inte minst för att då var mina föräldrar borta på sina musikengagemang i olika kyrkor.
Sigge: Men popfrillorna är få på de korten, vi hade ju pop-frisyr tidigare än de andra om man kan säga så. Svenne var ju en riktig Sune (skratt). Vi var nog lite trendsättare…
Staffan: …ja jag tror att det är vi som driver bandidén hårdast och tidigast, inte minst den visuella delen..(skratt).
Sigge:…och Fan Club…vi fick massor av brev …och jag var inte ens med i gruppen…(skratt)
Staffan: Där vill jag gärna få sagt att alla ville ha med dig så därför blev duKONTAKTMAN
Sigge: Det glömmer jag aldrig när jag fick den där Kontaktmannaskylten…
Staffan:…den ville du säkert gärna ha på dig, nära en decimeter lång: KONTAKTMAN FÖR MOXIES . Du är ju den sjätte MOXIE:n, efter känd förebild. Det är ju lite kul, vi ville ju gärna ha med dig i gänget.
Sigge: Det är därför det känts lite svårt att skriva på bloggen, eftersom jag inte var med och spelade. Hade inte den där scenkänsklan som ni andra skriver om…. I alla fall, efter att jag hade lämnat tillbaka basen (se Derome Days ), skaffade jag en elgitarr, en röd Eko-gitarr, en mycket fin gitarr och sedan hade jag den ett tag medan jag var kompgitarrist, under sommaren 65.( Se gruppkortet under Sommarrummet i avdelningen”Repetitionsbilder”)
Staffan:Alla i MOXIES kom att ha Eko-gitarrer, Sven hade först en blond och sedan en röd, Hans-Åke en Eko-bas och när Karl-Henrik kom med hade han, eller skaffade, en halvakustisk, orkestergitarrsliknande vinröd Eko med tjock kropp…..
Sigge: Sedan gjorde jag mig dumt nog av med gitarren. Jag bytte den mot en bandspelare. Det hade varit jätteroligt att ha kvar gitarren nu. Men jag förstår inte var jag fick pengarna ifrån till att köpa allt detta. På nåt sätt fixade jag pengar. Jag tror att min mamma och pappa tyckte det var roligt att jag sysslade med musik.
Staffan: Dina föräldrar ville förmodligen uppmuntra att du spelade med dina kompisar.
Sigge:Det måste vara så, för jag blev lite förvånad när jag såg det inscannade kvittot, vad det kostade att hyra den där basen. 3- 400:- och på den tiden var det jättemycket pengar. Jag kommer också ihåg att jag köpte en sådan där grepptabell med olika barréackord – den har jag fortfarande kvar. Men jag lärde mig ju helt själv. Man satt ju hemma och pluggade och tränade. Men började du spela då också?
Staffan:Inte alls, jag bara sjöng. För mig var det nog…vi ville efterlikna våra idoler. ”Vilka är då våra idoler…vi är fyra stycken…få se Beatles är fyra stycken…men då måste jag lära mig spela ett instrument, det verkar svårt. Men Stones är bra…de har en solosångare som inte spelar något instrument: Mick Jagger…och Manfred Mann har ju Paul Jones som solosångare…den uppsättningen verkar fräck…” Jag tror att jag kände att sjunga kan jag nog men inte spela samtidigt så då ville jag nog att vi skulle vara ett femmmannaband med mig som solosångare. Så slapp jag lära mig spela ett instrument. Jag sjunger bara. Lite defensivt sådär. Å andra sidan krävdes det en hel del mod att ställa sig längst fram och sjunga – något som illustreras väl av hågkomsterna från den berömda pausspelningen på Burås ungdomsgård där mitt minne är att jag stod lutad mot scenens bakvägg, alltså allra längst bak på scenen och sjöng, paniskt förskräckt. Burås ungdomsgård hade en nimbus i våra ögon, det var STORT att få spela på dessa klassiska tiljor och var jag inte nervös redan innan så blev det inte bättre av att konfronteras med – vad vi i alla fall trodde -en kräsen storstadspublik. Nåja, det är ju så att ju mer man håller på, desto mera van och avslappnad blir man. Burås var ju trots allt bara vår tredje spelning om min kronologi håller. Men riktigt bekväm i min roll som frontman blev jag nog först i slutet av MOXIES korta karriär. Jag kommer ihåg när vi stod framför ett böljande dansande folkhav inne i Nöjesparken att det kändes häftigt. Definitivt mera härligt än skrämmande. Men så satt ju låtarna bättre också efter flitigt repande och hyggligt många spelningar.
Sigge: Jag kommer ihåg att du var väldigt nervös och stressad innan du skulle uppträda.
Staffan: Det tror jag alldeles säkert…det förvånar mig inte alls, för då tyckte jag inte att det var helt enkelt. I alla fall till att börja med.
Sigge: Det är klart det blev ett väldigt fokus på dig.
Staffan: Visst, så det skulle inte förvåna mig alls om jag uppträdde mycket stirrigt innnan.
Sigge: Men jag har inget minne av att jag har varit uppe och spelade på någon scen. Det enda minne jag har är detta när Unsurpastkillarna kom ner i Ps källare och lyssnade…(skratt)
Staffan: Under den perioden i Ps pannrum eller källare så har jag minnen av repetitioner där du var med men jag kommer inte ihåg Kalle Wallner. Vi har ju kort, Kalle är med i alla fall till namn men jag har inga minnen av något repande med honom…
Sigge:Vi var väldigt duktiga på att ta bilder…
Staffan: …och att posera…(skratt)
(Efter vårt samtal så får jag en idé om hur detta kan hänga ihop. MOXIES första stapplande musikaliska steg med repetitioner tas förmodligen i maj 1965, de sista veckorna innan alla utom Sigge, som går i första ring, skall ta realen. Sigge och jag bor i Derome och eventuella repetitioner äger förmodligen rum i anslutning till våra skoldagar. När sommarlovet kommer har Sigge och jag inte lika lätt att åka in till Varberg, inga månadskort på järnvägen, mopedresorna tar tid och Sigge har svårt att kunna ta med basen körandes moped. Min tro är att Sigges och min medverkan under sommaren blir tämligen sporadisk och när vi träffas så tas det mer kort än repas. Kanske är P och Sven betydligt mer musikaliskt aktiva tillsammans med Kalle Wallner och andra som bor i närheten och lätt kan komma över för ett jam eller bara lattja. Detta som en förklaring till alla poserande kort och att jag inte har några minnen av konstruktivt repande under sommaren. En annan förklaring kan vara att det är jag som sångare som väldigt mycket styr vilka låtar som skall repas in och är jag inte närvarande blir det inte så mycket organiserat repande utan mer oorganiserat jammande. Som jag kommer ihåg det tog repandet fart och resulterade i ett låtmaterial först efter skolstarten höstterminen -65)
Staffan: Vad minns du av MOXIES scenkarriär? Scendebuten ägde rum på Tofta Bygdegård 11 december.
Sigge: Ni tränade alltså en hel höst?
Staffan: Ja, hur mycket var du med under den här tiden?
Sigge: Väldigt lite. Jag vet att jag ibland bodde över i er gillestuga efter vissa skoldanser. Om jag var kvar på söndag förmiddag då ni började repa så blev jag ofta kvar och lyssnade på era repetitioner eller plåtade, men annars så var jag aldrig med. Jag bodde ju i Derome och hade behövt resa in för att vara med…Men jag vet att jag var med i Tofta och lyssnade. Cia var också med. Jag kommer ihåg att det var en scen och ett jättestort dansgolv…
Staffan: Jag har inga som helst minnen….Sedan har vi av allt att döma en spelning på måndagen, en Luciaspelning i Eskils källare. Det finns ju ett kort på Slackers från Eskils källare där P känner igen såväl sina trummor som Svens gitarr ( se MOXIES kommer tillbaka) men jag har bara ett diffust minne av att ha dragit och skjutit på en dragkärra eller handkärra – vad säger man ? – över en snötäckt borggård till och från fästningen, en vinterkväll, med instrumenten på. Det skulle ha kunnat vara då. Kommer du ihåg någon Luciaspelning i ett valv i Eskils källare?
Sigge: Ja, jag har ett díffust minne av det när du säger det, det var en Luciafest eller julfest, visst var det Elevrådet som anordnade fester där…?? Från skolan så hyrde man väl in sig. Kan P ha haft någonting med det här att göra??? Var inte han skolans fotograf? Egentligen så känns ju det här med MOXIES som ett totalt misslyckande. Jag lyckades aldrig spela så att jag kom upp på scen och jag lyckades aldrig ordna någon spelning (skratt). Men ändå kände jag mig betydelsefull, jag fanns ju alltid med där…Jag lyssnade av ljudinställningarna, jag hjälpte till och bar instrument och utrustning…. Vi var ju alltid där, det var ju Anna-Carin, jag underhöll ju Anna-Carin också, Cia var väl med ibland också och så hade Cia någon kompis med sig, Eva Andersén, Iréne eller någon…. Vi var ju det gänget som fanns runt bandet…Else dök ju upp ibland, men hon var ju en så´n som mest gick på Bågen, Nöjesparken. Det var ju hennes ”jaktstig” så att säga.
Staffan: Går vi kronologiskt så är det dags för Burås ungdomsgård i Göteborg, men då är du ínte med.
Sigge: När är det?
Staffan: Jag har hittat kladd i mina böcker 2/2 -66 och Burås ungdomsgård ( se……) flera gånger så det borde ha varit då. Nästa spelníng som kan dateras är den i ”Kråkslottet”, 19 mars 1966. Det är då reklamen görs via spritstencil.
Sigge:…och där jag har tagit några bilder. Jag tog dem med Ps kamera…för jag gillade den och han hade en Nikon redan då!
Staffan: Sedan spelade vi på I.O.G.T.
Sigge:Då var jag nog inte med…..
Staffan: Det underliga är att det finns tre färgkort från Ps samlingar och ett suddigt, svartvitt kort av Hans-Åke som jag hade i mitt fotoalbum. På ett av färgkorten är P med så det har han inte tagit och jag undrar så hur det svartvita kom i min ägo? Det är alltså inte du som tagit dessa, då!? Kan det vara jag….???
Sedan spelade vi tillsammans med Cave Stompers den 16 april.
Sigge: Cave Stompers, jo men det kommer jag ihåg. Vi hade hört dem flera gånger. I övre hallen om inte ni spelade i nedre hallen. Men jag har för mig att ni har spelat på flera skoldanser.
Staffan: … en notis i Hallands Nyheters spalt ”HAL-nytt” rubricerar denna spelning som ”Vårbalen”. Det låter ju stort.
Sigge: Det måste ha varit på fästningen. Där var ju balerna. Kommer du inte ihåg det? Det kommer jag ihåg. Balerna ägde rum i Rikssalen, det var ju en större lokal som kunde rymma mycket folk. Men ni började väl bli vana vid stora lokaler och att spela för mycket folk. Ni spelade ju i Parken. Det var ju ganska stort…
Staffan: Ja, trots att jag inte hittat belägg i form av annonser eller så, är jag tämligen övertygad om att vi spelade i Parken under våren. Och det var, som du säger, stort. Jag kommer ihåg känslan av att titta ut över folkhavet från scenen…Men så kommer sommaren. Vi har tre dokumenterade spelningar på Sunds. Har du några minnen av spelningarna där?
Sigge: Jag tänker ofta: har jag några minnen över huvud taget av när ni spelade där? Jag kommer ihåg scenen, inbyggd, bandet stod liksom i en inhägnad med publiken runt om, fönster på båda sidor och en bar lite längre bak. Ett dansgolv och bakom dansgolvet var det väl ett par sittplatser, soffor…????Det var rätt så häftigt därinne med de stora fönstren ut mot havet.
Staffan:…och så knödde man man sig hela tiden in och ut, förbi kassan i entrén, och nerför trappan där det alltid var fullt med folk som inte ville eller kunde betala för att komma in men ändå ville lyssna….för att komma ut på klipporna och hämta luft, för det var så oerhört varmt därinne, men också för att slå sig i slang med andra….tjejer eller kompisar där ute på klipporna. Sedan uppför trappan igen, visa stämpeln på handen och så var man inne…..
Sigge: Ni hade alltså tre spelningar där.
Staffan: Minst. De är dokumenterade men vi har ju rätt bestämt för oss – vi som träffats och pratat gamla minnen- av att ha spelat där mer. Är det något annat du har starka minnen av?
Sigge: Mycket Sunds.Det var då vi skulle åka moped upp till Sörmland och du sabbade en spelning genom att inte vara hemma. Ni skulle ha spelat med Namelosers på Sunds på midsommarafton……. Det här är ju sommaren 1966 och det är då jag börjar gå ut. Det var en Beach Club-sommar. Tältade vi inte därute? Jag kommer ihåg något med P, han hade en rolig badkappa…
Staffan: …nej, det är sommaren 65. 66 tältade i alla fall inte jag ute vid Sunds. Jag hade ju flickvän….
Sigge:…vi satt och drack lite rom och coca-cola på en klippa…
Staffan:…nej, det har jag inget minne av, däremot av Gusten och en batterigrammofon och Rolling Stones-EP;:n med ”Pain in my heart”..soluppgång över havet…nej, nu rör vi ihop somrarna …nu är vi tillbaka till 1965….
Staffan: Hur kommer du ihåg att popbandsidén startade? Du och jag pratade på vårt håll och Svenne och P på sitt?
Sigge:”Anyway, anyhow, anywhere” – singeln från The Who är ett tidigt minne Vi var begeistrade i häftiga gitarrer och sådana saker i Derome. Det startade mycket för mig…
Staffan: Vi var ju väldigt pop-intresserade. Du hade ju en sådan där liten, grå Philips-grammofon med högtalare i locket. Jag minns att vi retade Sunar som hängde runt skolgården i Derome. Vi öppnade fönstret i mitt rum och sedan spelade vi The Who på högsta volym. Låtarna hade ju mycket distade gitarrer och lät…. Men alla dessa pop-grupper av unga människor visade på något sätt att det var bara att sätta igång, att bara börja…
Sigge: Jag har inga tydliga bilder av hur det började. Det var nog så att du och Sven – som spelade fiol individuellt och ensemble där ni träffades och dessutom var klasskompisar – på något sätt drog igång det här och du frågade mig om jag ville hänga på. Så var det nog.
Staffan:Jag har inga stadiga bilder men jag har på känn att det är troligt.
Sigge: Det kan ju vara rimligt eftersom du och Svenne blev kompisar och ni spelade fiol tillsammans.
Staffan:Jo vi spelade fiol individuellt för samma lärare och ingick också i ensembler på Hagaskolan och vi gick i samma realskoleklass. Däremot tror jag att du och jag var betydligt mera pop-fanatiska. Vårt intresse för den nya popen var ju av det minst sagt intensiva slaget. Tror att Svenne och P var mera måttligt popintresserade. Jag tror att du och jag mera sköljdes med av den brittiska popvågen och någonstans föddes tanken: kan dom kan vi… Jag tror att det här embryot, tankarna att vi kunde och skulle starta band tar form hösten 1964 och mera reellt utkristalliserar sig under vårterminen 1965. Det är under den här tiden vi har allt det här poserandet, av dig och mig här ute i Derome och senare gruppkorten.(Se Derome Days- Sigges arkiv ). Vi har på något sätt fått klart för oss att bara det faktum att vi pratar om att starta popband väcker omgivningens och inte minst det motsatta könets intresse och poserandet blir därefter.
Sigge: Det första kortet på Påskberget, då är vi bara fyra men senare, och i och med det s.k. mastkortet så är vi fem, då har Kalle Wallner kommit med, men hur fattar jag inte.
Staffan: Jag tror att det var så här: vi går i samma klass, han hör att vi fyra, Svenne, P du och jag, pratar om att starta ett popband och då vill han gärna vara med.. Han vill också gärna kunna säga ” jag spelar i popband” men jag har inga minnen av att ha repat med honom…
Sigge: Det behövdes väl en kompgitarrist…
Staffan: Jag kommer ihåg att du och jag, Svenne och P repade i Ps källare, men Kalle kommer jag inte ihåg…
Sigge: Jo men han var nog med ibland. Han var ju kompis med P. Han var en så´n som dök upp hos P….Undrar om han inte tyckte om att spela trummor också. Senare spelade han trummor..
Staffan:.. Girlhunters och Surfers….När du kände dig obekväm med basen så ville jag och de andra inte förlora dig så jag har för mig att vi tyckte att det funkar inte med Kalle Wallner som kompgitarrist, jag vet inte om han sällan dök upp eller…men jag har för mig att vi sa någonting i stil med: kan inte du spela kompgitarr för Kalle kommer inte och så pratade vi med Hans-Åke om han vill spela bas.
Sigge: Jag hade ju insett att det här med att lära sig att spela bas, det var mig övermäktigt. Jag hade ju aldrig spelat förr. Det var ju det klart svåraste… jag glömmer aldrig när vi repade nere i Ps källare och jag spelade bas. Jag kommer ihåg att Håkan, trummisen i Unsurpast Sect och Roger Olsson, deras basist – de hade ju lite hög status, man såg ju lite upp till dem, de såg lite fräcka ut – de kom ner och stod i trappan och lyssnade på oss och jag skulle spela bas. Jag kände mig förstenad, alltså. Det var så hemskt. Jag blev så nervös…
Staffan: Det är klart att är man nervös så spelar man ju inte så bra…
Sigge: Jag kunde i princip bara ”Play with fire”. ”Baby please don´t go” tror jag att jag kunde någotsånär. Men jag hade inte fingerfärdigheten. Därför kom Hans-Åke in som ersättare för mig. Han var ju en bra kompis, Stonesdiggare – som vi var alla tre – och klasskompis med dig och vi var och såg Rolling Stones ihop…när det var…februari, mars-65, jag har biljetten kvar hemma…(Se Inspiration) Men själva uppdelningen vem som skulle spela vad kom ju till av tillfälligheter. Ja, Svenne hade ju spelat fiol och mandolin så sologitarrrollen låg väl väl till för honom. Och du ville ju sjunga…
Staffan: Ja, jag var nog lite rädd för att spela instrument men kände mig rätt säker på att sjunga så jag valde nog solosångarrollen. Även om de andra skulle spela något instrument så…
Sigge: Ja, men det var väl ingen av de andra som var intresserad av att sjunga heller…
Staffan: Jag tror inte det.
Sigge: Men Karl-Henrik var ju duktig på att sjunga!
Staffan: Men han kommer in först lite senare. Men kan du bringa klarhet i hur han kom med?
Sigge:Det var ju så att jag slutade. Jag kan tänka mig att jag slutade under sensommaren -65. Det var för att jag kände…det blev för mycket. I och med att jag hade krav på mig att inte missa mina studier. Jag skulle ju upp i andra ring…RII var ju det tuffaste året av alla….därför kände jag att jag måste koncentrera mig på studierna. Men jag lärde mig att spela barréer och spela massvis med ackord och det måste jag ha gjort på bara en termin, det är ju helt enormt. Men även här tror jag att jag kände att jag inte räckte till. Svenne var ju driven eftersom han spelat mycket tidigare. Han var ju duktig.
Staffan: Man kan ju se att vi började utifrån olika förutsättningar. P hade spelat blockflöjt, Svenne och jag fiol men du hade ju ingen erfarenhet av instrument eller att spela…
Sigge: …av musicerande, av att spela tillsammans….
Staffan:…samtidigt var du min bäste vän, jag ville ju så gärna att vi skulle vara med i det här tillsammans.Då, i de ungdomsåren, tänkte man inte på att det kunde vara jobbigt….
Sigge:…bara detta att stå där, att spela tillsammans, det var ju en väldigt ovan situation, eftersom jag aldrig hade gått någon gitarrkurs. Jag hade ju sjungit i skolan och så men aldrig spelat. Så det kändes nog ganska lagom för mig att sluta. I den vevan började Karl-Henrik, han var klasskamrat med Anna-Carin och mig i RI. Jag har för mig att han dyker upp efter sommaren -65.
Staffan: Ja, vi flyttar till Mariedalsvägen i mitten av september och på de bilder som är tagna runt huset då, det ser ut som en byggarbetsplats det som skall bli vår trädgård, (se Galleri 1) är ju Karl-Henrik med och då har vi börjat repandet i vår gillestuga, någon gång under hösten. Det började bli kallt i Ps sommarrum och när jag frågade föräldrarna om vi kunde repa i gillestugan så var de mer än positiva. Vad jag minns var söndagförmiddagar en vanlig reptid inte minst för att då var mina föräldrar borta på sina musikengagemang i olika kyrkor.
Sigge: Men popfrillorna är få på de korten, vi hade ju pop-frisyr tidigare än de andra om man kan säga så. Svenne var ju en riktig Sune (skratt). Vi var nog lite trendsättare…
Staffan: …ja jag tror att det är vi som driver bandidén hårdast och tidigast, inte minst den visuella delen..(skratt).
Sigge:…och Fan Club…vi fick massor av brev …och jag var inte ens med i gruppen…(skratt)
Staffan: Där vill jag gärna få sagt att alla ville ha med dig så därför blev duKONTAKTMAN
Sigge: Det glömmer jag aldrig när jag fick den där Kontaktmannaskylten…
Staffan:…den ville du säkert gärna ha på dig, nära en decimeter lång: KONTAKTMAN FÖR MOXIES . Du är ju den sjätte MOXIE:n, efter känd förebild. Det är ju lite kul, vi ville ju gärna ha med dig i gänget.
Sigge: Det är därför det känts lite svårt att skriva på bloggen, eftersom jag inte var med och spelade. Hade inte den där scenkänsklan som ni andra skriver om…. I alla fall, efter att jag hade lämnat tillbaka basen (se Derome Days ), skaffade jag en elgitarr, en röd Eko-gitarr, en mycket fin gitarr och sedan hade jag den ett tag medan jag var kompgitarrist, under sommaren 65.( Se gruppkortet under Sommarrummet i avdelningen”Repetitionsbilder”)
Staffan:Alla i MOXIES kom att ha Eko-gitarrer, Sven hade först en blond och sedan en röd, Hans-Åke en Eko-bas och när Karl-Henrik kom med hade han, eller skaffade, en halvakustisk, orkestergitarrsliknande vinröd Eko med tjock kropp…..
Sigge: Sedan gjorde jag mig dumt nog av med gitarren. Jag bytte den mot en bandspelare. Det hade varit jätteroligt att ha kvar gitarren nu. Men jag förstår inte var jag fick pengarna ifrån till att köpa allt detta. På nåt sätt fixade jag pengar. Jag tror att min mamma och pappa tyckte det var roligt att jag sysslade med musik.
Staffan: Dina föräldrar ville förmodligen uppmuntra att du spelade med dina kompisar.
Sigge:Det måste vara så, för jag blev lite förvånad när jag såg det inscannade kvittot, vad det kostade att hyra den där basen. 3- 400:- och på den tiden var det jättemycket pengar. Jag kommer också ihåg att jag köpte en sådan där grepptabell med olika barréackord – den har jag fortfarande kvar. Men jag lärde mig ju helt själv. Man satt ju hemma och pluggade och tränade. Men började du spela då också?
Staffan:Inte alls, jag bara sjöng. För mig var det nog…vi ville efterlikna våra idoler. ”Vilka är då våra idoler…vi är fyra stycken…få se Beatles är fyra stycken…men då måste jag lära mig spela ett instrument, det verkar svårt. Men Stones är bra…de har en solosångare som inte spelar något instrument: Mick Jagger…och Manfred Mann har ju Paul Jones som solosångare…den uppsättningen verkar fräck…” Jag tror att jag kände att sjunga kan jag nog men inte spela samtidigt så då ville jag nog att vi skulle vara ett femmmannaband med mig som solosångare. Så slapp jag lära mig spela ett instrument. Jag sjunger bara. Lite defensivt sådär. Å andra sidan krävdes det en hel del mod att ställa sig längst fram och sjunga – något som illustreras väl av hågkomsterna från den berömda pausspelningen på Burås ungdomsgård där mitt minne är att jag stod lutad mot scenens bakvägg, alltså allra längst bak på scenen och sjöng, paniskt förskräckt. Burås ungdomsgård hade en nimbus i våra ögon, det var STORT att få spela på dessa klassiska tiljor och var jag inte nervös redan innan så blev det inte bättre av att konfronteras med – vad vi i alla fall trodde -en kräsen storstadspublik. Nåja, det är ju så att ju mer man håller på, desto mera van och avslappnad blir man. Burås var ju trots allt bara vår tredje spelning om min kronologi håller. Men riktigt bekväm i min roll som frontman blev jag nog först i slutet av MOXIES korta karriär. Jag kommer ihåg när vi stod framför ett böljande dansande folkhav inne i Nöjesparken att det kändes häftigt. Definitivt mera härligt än skrämmande. Men så satt ju låtarna bättre också efter flitigt repande och hyggligt många spelningar.
Sigge: Jag kommer ihåg att du var väldigt nervös och stressad innan du skulle uppträda.
Staffan: Det tror jag alldeles säkert…det förvånar mig inte alls, för då tyckte jag inte att det var helt enkelt. I alla fall till att börja med.
Sigge: Det är klart det blev ett väldigt fokus på dig.
Staffan: Visst, så det skulle inte förvåna mig alls om jag uppträdde mycket stirrigt innnan.
Sigge: Men jag har inget minne av att jag har varit uppe och spelade på någon scen. Det enda minne jag har är detta när Unsurpastkillarna kom ner i Ps källare och lyssnade…(skratt)
Staffan: Under den perioden i Ps pannrum eller källare så har jag minnen av repetitioner där du var med men jag kommer inte ihåg Kalle Wallner. Vi har ju kort, Kalle är med i alla fall till namn men jag har inga minnen av något repande med honom…
Sigge:Vi var väldigt duktiga på att ta bilder…
Staffan: …och att posera…(skratt)
(Efter vårt samtal så får jag en idé om hur detta kan hänga ihop. MOXIES första stapplande musikaliska steg med repetitioner tas förmodligen i maj 1965, de sista veckorna innan alla utom Sigge, som går i första ring, skall ta realen. Sigge och jag bor i Derome och eventuella repetitioner äger förmodligen rum i anslutning till våra skoldagar. När sommarlovet kommer har Sigge och jag inte lika lätt att åka in till Varberg, inga månadskort på järnvägen, mopedresorna tar tid och Sigge har svårt att kunna ta med basen körandes moped. Min tro är att Sigges och min medverkan under sommaren blir tämligen sporadisk och när vi träffas så tas det mer kort än repas. Kanske är P och Sven betydligt mer musikaliskt aktiva tillsammans med Kalle Wallner och andra som bor i närheten och lätt kan komma över för ett jam eller bara lattja. Detta som en förklaring till alla poserande kort och att jag inte har några minnen av konstruktivt repande under sommaren. En annan förklaring kan vara att det är jag som sångare som väldigt mycket styr vilka låtar som skall repas in och är jag inte närvarande blir det inte så mycket organiserat repande utan mer oorganiserat jammande. Som jag kommer ihåg det tog repandet fart och resulterade i ett låtmaterial först efter skolstarten höstterminen -65)
Staffan: Vad minns du av MOXIES scenkarriär? Scendebuten ägde rum på Tofta Bygdegård 11 december.
Sigge: Ni tränade alltså en hel höst?
Staffan: Ja, hur mycket var du med under den här tiden?
Sigge: Väldigt lite. Jag vet att jag ibland bodde över i er gillestuga efter vissa skoldanser. Om jag var kvar på söndag förmiddag då ni började repa så blev jag ofta kvar och lyssnade på era repetitioner eller plåtade, men annars så var jag aldrig med. Jag bodde ju i Derome och hade behövt resa in för att vara med…Men jag vet att jag var med i Tofta och lyssnade. Cia var också med. Jag kommer ihåg att det var en scen och ett jättestort dansgolv…
Staffan: Jag har inga som helst minnen….Sedan har vi av allt att döma en spelning på måndagen, en Luciaspelning i Eskils källare. Det finns ju ett kort på Slackers från Eskils källare där P känner igen såväl sina trummor som Svens gitarr ( se MOXIES kommer tillbaka) men jag har bara ett diffust minne av att ha dragit och skjutit på en dragkärra eller handkärra – vad säger man ? – över en snötäckt borggård till och från fästningen, en vinterkväll, med instrumenten på. Det skulle ha kunnat vara då. Kommer du ihåg någon Luciaspelning i ett valv i Eskils källare?
Sigge: Ja, jag har ett díffust minne av det när du säger det, det var en Luciafest eller julfest, visst var det Elevrådet som anordnade fester där…?? Från skolan så hyrde man väl in sig. Kan P ha haft någonting med det här att göra??? Var inte han skolans fotograf? Egentligen så känns ju det här med MOXIES som ett totalt misslyckande. Jag lyckades aldrig spela så att jag kom upp på scen och jag lyckades aldrig ordna någon spelning (skratt). Men ändå kände jag mig betydelsefull, jag fanns ju alltid med där…Jag lyssnade av ljudinställningarna, jag hjälpte till och bar instrument och utrustning…. Vi var ju alltid där, det var ju Anna-Carin, jag underhöll ju Anna-Carin också, Cia var väl med ibland också och så hade Cia någon kompis med sig, Eva Andersén, Iréne eller någon…. Vi var ju det gänget som fanns runt bandet…Else dök ju upp ibland, men hon var ju en så´n som mest gick på Bågen, Nöjesparken. Det var ju hennes ”jaktstig” så att säga.
Staffan: Går vi kronologiskt så är det dags för Burås ungdomsgård i Göteborg, men då är du ínte med.
Sigge: När är det?
Staffan: Jag har hittat kladd i mina böcker 2/2 -66 och Burås ungdomsgård ( se……) flera gånger så det borde ha varit då. Nästa spelníng som kan dateras är den i ”Kråkslottet”, 19 mars 1966. Det är då reklamen görs via spritstencil.
Sigge:…och där jag har tagit några bilder. Jag tog dem med Ps kamera…för jag gillade den och han hade en Nikon redan då!
Staffan: Sedan spelade vi på I.O.G.T.
Sigge:Då var jag nog inte med…..
Staffan: Det underliga är att det finns tre färgkort från Ps samlingar och ett suddigt, svartvitt kort av Hans-Åke som jag hade i mitt fotoalbum. På ett av färgkorten är P med så det har han inte tagit och jag undrar så hur det svartvita kom i min ägo? Det är alltså inte du som tagit dessa, då!? Kan det vara jag….???
Sedan spelade vi tillsammans med Cave Stompers den 16 april.
Sigge: Cave Stompers, jo men det kommer jag ihåg. Vi hade hört dem flera gånger. I övre hallen om inte ni spelade i nedre hallen. Men jag har för mig att ni har spelat på flera skoldanser.
Staffan: … en notis i Hallands Nyheters spalt ”HAL-nytt” rubricerar denna spelning som ”Vårbalen”. Det låter ju stort.
Sigge: Det måste ha varit på fästningen. Där var ju balerna. Kommer du inte ihåg det? Det kommer jag ihåg. Balerna ägde rum i Rikssalen, det var ju en större lokal som kunde rymma mycket folk. Men ni började väl bli vana vid stora lokaler och att spela för mycket folk. Ni spelade ju i Parken. Det var ju ganska stort…
Staffan: Ja, trots att jag inte hittat belägg i form av annonser eller så, är jag tämligen övertygad om att vi spelade i Parken under våren. Och det var, som du säger, stort. Jag kommer ihåg känslan av att titta ut över folkhavet från scenen…Men så kommer sommaren. Vi har tre dokumenterade spelningar på Sunds. Har du några minnen av spelningarna där?
Sigge: Jag tänker ofta: har jag några minnen över huvud taget av när ni spelade där? Jag kommer ihåg scenen, inbyggd, bandet stod liksom i en inhägnad med publiken runt om, fönster på båda sidor och en bar lite längre bak. Ett dansgolv och bakom dansgolvet var det väl ett par sittplatser, soffor…????Det var rätt så häftigt därinne med de stora fönstren ut mot havet.
Staffan:…och så knödde man man sig hela tiden in och ut, förbi kassan i entrén, och nerför trappan där det alltid var fullt med folk som inte ville eller kunde betala för att komma in men ändå ville lyssna….för att komma ut på klipporna och hämta luft, för det var så oerhört varmt därinne, men också för att slå sig i slang med andra….tjejer eller kompisar där ute på klipporna. Sedan uppför trappan igen, visa stämpeln på handen och så var man inne…..
Sigge: Ni hade alltså tre spelningar där.
Staffan: Minst. De är dokumenterade men vi har ju rätt bestämt för oss – vi som träffats och pratat gamla minnen- av att ha spelat där mer. Är det något annat du har starka minnen av?
Sigge: Mycket Sunds.Det var då vi skulle åka moped upp till Sörmland och du sabbade en spelning genom att inte vara hemma. Ni skulle ha spelat med Namelosers på Sunds på midsommarafton……. Det här är ju sommaren 1966 och det är då jag börjar gå ut. Det var en Beach Club-sommar. Tältade vi inte därute? Jag kommer ihåg något med P, han hade en rolig badkappa…
Staffan: …nej, det är sommaren 65. 66 tältade i alla fall inte jag ute vid Sunds. Jag hade ju flickvän….
Sigge:…vi satt och drack lite rom och coca-cola på en klippa…
Staffan:…nej, det har jag inget minne av, däremot av Gusten och en batterigrammofon och Rolling Stones-EP;:n med ”Pain in my heart”..soluppgång över havet…nej, nu rör vi ihop somrarna …nu är vi tillbaka till 1965….
Här avslutar jag utskriften av det inspelade samtalet mellan de gamla vännerna som fortsätter att fördjupa sig i sin ungdoms händelser och där kronologi inte är så viktigt…
- Sunds 1966
Februari
26/2 ”PALMES, Borås, säsongspremiär”
Mars
5/3 THE RATTLES, Göteborg 12/3 GENTLEMEN FIVE, Göteborg 26/3 APACHES, Göteborg
April
2/4 GONKS, Malmö 7/4 (Skärtorsdag) THE RATTLES, Göteborg 9/4 ”FABULOUS FOUR Scenshow 23.30-00.30 ORIGINAL MATES, Stockholm” 23/4 MAD TEACHERS 20-21, NAMELOSERS, Malmö 21-24 30/4 WHY NOT, Göteborg
Maj
7/5 ”Succébandet från Norrland STEELMEN (Luleå) i pausen NINA” 14/5 BEACHERS, Göteborg 18/5 NIC-A-TEENS, Halmstad 21/5 Direkt från London SHAKEPEARS 28/5GAGGAS , Karlstad
Juni
4/6 HI-FI FIVE i pausen MOXIES .Hi-Fi Five var från Göteborg. 11/6 WIZARDS, Stockholm. 17-18/6 GONKS 24/6 (midsommarafton) NAMELOSERS I TV-dokumentären om Rolling Stones i Malmö 1965, fanns en hastigt förbiilande rubrik i Arbetet, daterad 29 augusti 1966,som braskande basunerade ut Namelosers snara upplösning. Så även deras karriär verkade bli kort.25/6 HOODS, Jönköping
Juli
1/7 APACHES 2/7 MAD TEACHERS 6/7 The Original BEACHERS ”Se Beachers sista framträdande med BRÖDERNA PLUNT, ORMAS och JUHA” 9/7 STÄNGT 13/7”Skånesensationen DOWNBEAT CROWD * Obs! Öppet alla dagar till 22 * jukebox * spelautomater * ”Downbeat Crowds sångare hette Per-Åke Tommy Persson och hade redan gett ut en singel ”The Snake” under artistnamnet Linkin` Louisiana Peps; en ung Peps Persson på Sunds! 16/7 OUTSIDERS, Stockholm 20/7 ”ANNABEE NOX i pausen UNSURPAST SECT” 23/7 STRANGE ONES , Västerås 27/7 ”Sörmlands popmästare GOOFERS” 30/7 CADS (Karlskoga) MOXIES
Augusti
6/8 ”The fabulous sound from England DEEJAYS, London I pausen KÄRLEK AF II ” 10/8MODERATION, Malmö + SLACKERS i pausen 13/8 LAY ABOUTS, Stockholm 17/8”Onsdagshålligång med LOS COMANCHEROS från Luleå” 20/8 STRANGE ONES, Västerås 27/8 DEE-JAYS
September
3/9 SHAKEMAKERS, Göteborg. 10/9 ”THE RATTLERS i ny sättning, bättre än någonsin”17/9 ”MODERATIONS, Malmö, med bl.a.3 skivutgivningar bakom sig”
Oktober
1/10 ”BEACHERS bättre än någonsin”
November
26/11 ZTUKAS, Göteborg
December
31/12 ”Nyårshålligång med VOCATIONS, Borås, FIVE BROOMS, SLACKERS”
Sammanställningen grundar sig på annonser i Hallands Nyheter under 1966.
26/2 ”PALMES, Borås, säsongspremiär”
Mars
5/3 THE RATTLES, Göteborg 12/3 GENTLEMEN FIVE, Göteborg 26/3 APACHES, Göteborg
April
2/4 GONKS, Malmö 7/4 (Skärtorsdag) THE RATTLES, Göteborg 9/4 ”FABULOUS FOUR Scenshow 23.30-00.30 ORIGINAL MATES, Stockholm” 23/4 MAD TEACHERS 20-21, NAMELOSERS, Malmö 21-24 30/4 WHY NOT, Göteborg
Maj
7/5 ”Succébandet från Norrland STEELMEN (Luleå) i pausen NINA” 14/5 BEACHERS, Göteborg 18/5 NIC-A-TEENS, Halmstad 21/5 Direkt från London SHAKEPEARS 28/5GAGGAS , Karlstad
Juni
4/6 HI-FI FIVE i pausen MOXIES .Hi-Fi Five var från Göteborg. 11/6 WIZARDS, Stockholm. 17-18/6 GONKS 24/6 (midsommarafton) NAMELOSERS I TV-dokumentären om Rolling Stones i Malmö 1965, fanns en hastigt förbiilande rubrik i Arbetet, daterad 29 augusti 1966,som braskande basunerade ut Namelosers snara upplösning. Så även deras karriär verkade bli kort.25/6 HOODS, Jönköping
Juli
1/7 APACHES 2/7 MAD TEACHERS 6/7 The Original BEACHERS ”Se Beachers sista framträdande med BRÖDERNA PLUNT, ORMAS och JUHA” 9/7 STÄNGT 13/7”Skånesensationen DOWNBEAT CROWD * Obs! Öppet alla dagar till 22 * jukebox * spelautomater * ”Downbeat Crowds sångare hette Per-Åke Tommy Persson och hade redan gett ut en singel ”The Snake” under artistnamnet Linkin` Louisiana Peps; en ung Peps Persson på Sunds! 16/7 OUTSIDERS, Stockholm 20/7 ”ANNABEE NOX i pausen UNSURPAST SECT” 23/7 STRANGE ONES , Västerås 27/7 ”Sörmlands popmästare GOOFERS” 30/7 CADS (Karlskoga) MOXIES
Augusti
6/8 ”The fabulous sound from England DEEJAYS, London I pausen KÄRLEK AF II ” 10/8MODERATION, Malmö + SLACKERS i pausen 13/8 LAY ABOUTS, Stockholm 17/8”Onsdagshålligång med LOS COMANCHEROS från Luleå” 20/8 STRANGE ONES, Västerås 27/8 DEE-JAYS
September
3/9 SHAKEMAKERS, Göteborg. 10/9 ”THE RATTLERS i ny sättning, bättre än någonsin”17/9 ”MODERATIONS, Malmö, med bl.a.3 skivutgivningar bakom sig”
Oktober
1/10 ”BEACHERS bättre än någonsin”
November
26/11 ZTUKAS, Göteborg
December
31/12 ”Nyårshålligång med VOCATIONS, Borås, FIVE BROOMS, SLACKERS”
Sammanställningen grundar sig på annonser i Hallands Nyheter under 1966.
Därför lade MOXIES av
Som jag kommer ihåg det var det popbandsprojekt som slutade i det publikt spelande MOXIES , från början till slut baserat på positiv glädje, stort engagemang och att alla kollektivt bidrog för att resultatet skulle bli så bra som möjligt. Om inte förträngningsmekanismerna varit ovanligt framgångsrika så var umgänget, repandet och spelandet tämligen befriat från allvarligare konflikter. Därför är det inte förvånande att mina minnen från hur vi slutade spela tillsammans i bandet också är präglat av förståelse och frånvaron av konflikter. Som jag kommer ihåg det upplöste vi MOXIES efter att Kalle Weddig inte längre hade sina föräldrars tillåtelse att fortsätta popspelandet i den här omfattningen. Hösten 1966 gick Kalle – och Sigge – i sista ring och skulle ta studenten till våren. Kalles föräldrar var tydliga i sitt besked: studierna skulle prioriteras. Eftersom vi andra befann oss i liknande studiesituationer – P, Sven och jag gick i andra ring och Hans på handelsutbildning – och den tidens föräldraauktoritet var närmast oomstridd, så accepterade vi detta besked utan invändningar. Tanken på att ersätta Kalle med någon annan fanns inte vad jag vet. Dels var MOXIES ju framför allt ett kompisgäng där medlemmarna inte var omedelbart utbytbara. Dels så såg vi – i alla fall jag – MOXIES som ett roligt hobbyprojekt att ha medan vi gick klart skolan. Spelandet var inte tänkt som en möjlig karriär, ett yrke eller ens ett dominerande och krävande – men möjligen något inkomstbringande – tidsfördriv vid sidan om. Så utan dramatik beslöt vi att när Kalle inte fick lov att fortsätta spela så upplöste vi bandet. Därför var de sociala banden fortfarande starka de närmaste åren: vi träffades, kanske jammade och umgicks av hjärtans lust innan studier, arbete och årens gång så småningom skingrade oss.
———————–
LP på rullband
LP på rullband
Jag hade inte grammofon, till skillnad från Sigge, som fick och köpte singlar – och sedemera LP-skivor – med pophits som vi två, ofta tillsammans med lillasyster Cia, gjorde egna Tio-i-topp-listor med. Jag hade fått en liten bandspelare som jag spelade in favoritlåtar från radion med. Omgivningen avkrävdes absolut tystnad och fullständig koncentration behövdes framför radioapparaten för att inte få med någon på- eller avannonsering vid inspelningen. På så vis fick man ihop band fulla med favoritlåtar att gotta sig åt. Vad jag minns var även Sven och Pelle bandspelarägare. Skivspelarna var få i våra kretsar. När LP-skivan blev det viktigaste vinylformatet bandade vi av dem på våra bandspelare. Men den ultimata lyxen var att köpa den senaste flugan: rullbandsutgåvor av skivbolagens egna LP-utgivningar. Dessa rullbandsversioner var rejält mycket dyrare än skivorna varför i alla fall jag drog mig för att köpa någon sådan. Men i ett fall kunde inte ens Putte åstadkomma LP – versionen varför jag, efter mycket moget övervägande, på Musikhuset köpte rullbandsutgåvan av ”Ferry Cross The Mersey” , ljudspåret till filmen med samma namn, som på svenska fått den fantasifulla titeln ”Bland sunar och mods”. Även så här i efterhand förstår jag min tvekan. Prislappen på baksidan (se nedan) anger priset till 20 kronor på den tiden när LP-skivorna kostade 12:50, vill jag minnas : – )
 |  |
Efter att ha upptäckt ytterligare en bortglömd spelning är det dags att ta nya tag i letandet efter Moxiesspår i 60-talets Varberg. Rubriker, notiser, artiklar och annonser; allt som bidrar till att sprida ljus över våra ungdomsår.
Tisdag 19 april 1966 Popspaltens rubrik får tillvaron att svaja: ”Popidolen Cliff Richard blir präst”. På Varbergssidan återfinns följande rubrik: ”Påskbergsskolan nytt namn på HAL”. Det visar sig ”att i och med att gymnasiet blir kommunalt fr.o.m. 1 juli innevarande år, det nuvarande Högra allmänna läroverket skall erhålla namnet Påskbergsskolan”
Fredag 22 april 1966 Förutom Bågens sedvanligt stora annons för lördagens dans där Watt 66 är pausband, kunde man i Halmstads Folkparks annons läsa: ”Shake In 20-23.30 *Jean Lundéns *Set Sect – ”shakelattjo” till poporkester”
Lördag 23 april 1966 ”Derome järnvägs- och poststationer nedlägges 22 maj respektive 1 juni” lyder en bister rubrik. Sigges och min gamla station som vi åkt från och till otaliga gånger de senaste åren, förlorar sin bemanning och kommer sedemera att läggas ner helt.
Måndag 25 april 1966 Annons: ”Falkenbergs Tio i Topp röstas fram på Åkulla friluftsgård onsdag 27 april. 18.00 spelar Unsurpast Sect, Varberg 18.30 The Hep Stars.”
Torsdag 28 april 1966. ”C:a en kvarts miljon besökare i Nöjesparken under fjolåret” Det var alltså ett stort nöjesetablissemang vi så småningom fick chansen att spela i. Parkföreståndaren, en maktfaktor i det lokala nöjeslivet, var den nöjesmogul Pelle eller någon annan förhandlade med om engagemang.
Onsdag 4 maj 1966 Äntligen har bandet eller en av oss – kanske en solo-Moxie – hamnat i smöret. En rejäl annons, nederst på Hallands Nyheters prestigefyllda förstasida (!) , i en rektangulär ram i vilken ordet HÅLL-I-GÅNG utgör återkommande dekoration, basunerar ut: ”SHAKE-IN i Folkets Hus, Varberg till 3 populära Varbergsgäng * Moxie (sic!) * Watt 66 * Extraordinairies* Obs entré 3:00” Kul att hitta en spelning till som i alla fall jag hade glömt bort. (se annonsen POPgala och Shake In i Tidningsklipp)
Torsdag 5 maj 1966 Man kan ana avundsjuka bakom den magsura rubriken ” Dylan mångmiljonär på ´protestsånger´ ”, en artikel av signaturen Snoj!
Tisdag 10 maj 1966 Allt var inte pop,solsken och lättjefulla, bekymmersfria dagar i vår ungdom. ”Ung stöldliga i Varberg ådömd skyddstillsyn och stora böter” är en rubrik som ger relief åt våra lättsammare och lyckligare minnen.
Onsdag 11 maj 1966 är det dags för New Bohemia och Twin Rivers att spela i Folkets Hus, på samma arrangemang som veckan före när vi var där. I denna förstasidesannons står dessutom namnet på arrangören: Varbergsmusikerna.
Torsdag 12 maj 1966 Annons om familje-rally i Åkulla friluftsgård, där det musikaliska dragplåstret är : ”Corny Pops orkester (f.d. Arvid Perssons)”
Lördag 14 maj 1966 ”Beachers på Beach Club. Entré 6:-” Vi har ju alla känslan av att ha spelat tillsammans med Beachers på Sunds, Beach Club. Om man antar att vår medverkan bestämdes så sent så att annonsmanus redan hade hunnit lämnas in, skulle detta kunna vara det första, troliga tillfället där vi – utan att ha varit med i annonsen – faktiskt spelade. Det visar sig finnas fler Beachers-spelningar längre fram, vänta och se!
Tisdag 17 maj 1966 ”Examensdags i flickskolan” Det skulle förvåna mig mycket om vi inte kände någon som tog examen den här dagen!
Torsdag 26 maj 1966 Ur Varbergsspalten : ” Bastun i Goda Hopp öppnas till pingstbadet.” Mmmm! Sommaren är här!
Tisdag 2 juni 1966 Ur ”HAL-nytt i Varberg” : ”Reflex har sammanträde på lördag då man kommer att bestämma vem som skall vinna i fototävlingen man anordnat”.
Fredag 3 juni 1966 Rubrik i krigsstilstorklek: ” Realfirare ´stormade´ flickskolan. Undervisningen störd i tråkigt intermezzo”. Tonen är indignerat upprörd och rektor Hanna Röstin ger sin syn på saken och lägger ICKE fingrarna emellan. Ett antal manliga avgångselever från realskolan har så här morgonen efter examensfesten strömmat in i flickskolan. Bara det faktum att manliga individer tog sig in i skolan var nog för att skapa tumult. Det enda jag kan lova är att vi inte var med. Vi tog realen året före! (Pelle: – Synd, det låter ju rätt kul) Vid närmare genomläsning av artikeln framgår att just vår årskull året före hade startat denna ”tradition” – om nu två gånger är tradition – så vem vet, du kanske var med 1965 fast du har glömt det? :- ) Själv kan jag inte påminna mig att jag var med, möjligen utanför??
Lördag 4 juni 1966 Äntligen hör vi till de stora. Bland helgens annonser för nöjen och andra begivenheter hittar vi : ”Beach Club Hi-Fi Five . I pausen Moxies” . Precis innan skolan slutar och sommarlovet tar vid, får vi beviset för att vi är ett band att räkna med i stan: vi spelar på Sunds. I pausen visserligen men…. Det skulle komma mer. ( Se Annonser i Hallands Nyheter under Tidningsklipp)
Tisdag 14 juni 1966 Skolan slutar och ingen i bandet fick något stipendium. Men ett långt sommarlov och tidningen basunerar ut att dagen före varit årets bästa baddag med 28* i luften och 16* i vattnet. Vilken sommar som väntar…
Fredag 17 juni 1966 Såväl blänkare i Varbergsspalten som annons gör reklam för Gonks som spelar ute på Sunds, inte bara fredag kväll utan även på lördagen. Väldigt ovanligt att ett och samma band spelar där ute två kvällar i rad. Är tämligen säker på att jag var på Sunds någon av kvällarna då Gonks var ett av mina favoritband. De tre Gonkssinglar jag köpte de här åren har jag fortfarande kvar.
Fredag 24 juni 1966 Midsommarafton och tidningen är full av nöjesannonser, bl.a. en stor från Sunds som annonserar Namelosers på midsommarafton och Hoods från Jönköping på midsommardagen. Uppe i torpet i Sörmland fick jag i den här vevan ett brev från Kalle Weddig som besviken och arg meddelar att han just fått reda på -brevet är daterat måndagen i midsommarveckan – att vi erbjudits att spela nonstop med Namelosers på midsommarafton men att detta gått om intet då jag befann mig med familjen på torpet i Sörmland. Han avslutade: ” (O) vänligen, Kalle” . Bakgrunden till detta var minsta sagt komplicerad: Tanken att jag som sextonåring skulle få stanna kvar I Varberg när övriga familjen åkte till landet, fanns inte i familjens tankevärld. Då det var mycket som drog i Varberg: Anna-Carin, MOXIES, kompisar, Sunds m.m. hade Sigge och jag kommit på en smart grej: vi deklarerade att vi långsamt skulle köra till Sörmland på våra mopeder och komma upp lite senare. I verkligheten skulle vi vara kvar i stan en vecka, leva loppan och sedan köra non-stop när det blev tvunget. Hade det funkat hade jag kanske varit kvar midsommarafton. Alltså , jag fick några extra dagar i sta´n – tältade med Sigge uppe vid skyttepaviljongen bakom Påskberget och fick umgås flitigt med flickvännen – men lillasyster fick syn på oss när Sigge och jag slarvigt oförsiktiga höll till i Brunnsparken. The heat was on. Den natten lånade vi Pelles sommarrum för att sova i men togs morgonen därpå på bar gärning, kanske inte in flagrante men kul var det inte. Jag lyckade alltså inte hålla mig kvar i Varberg fram emot midsommar utan sattes i bilen och fick åka iväg med familjen. Utifrån sparade brev från Anna-Carin och Sigge verkar ”deportationen” ha ägt rum lördagen eller söndagen helgen före midsommar, alltså 18:e eller 19:e.. Så här i efterhand verkar det svårt att tro att jag skulle ha kunnat hålla mig kvar i stan fram till den 24:e. Speciellt som Kalles är daterat 20: juni och att Sundsförfrågan inte kom förrän den dagen. Som kompensation lyckades jag i alla fall tjata mig till att åka hem en helg något senare.
Fredag 1 juli 1966 ”Grönområden i Varberg vandaliseras” lyder rubriken på en artikel som mest handlar om vårt favoritgrönområde, Påskberget, och illustreras med ett foto av den på annan plats så omtalade kanonen.
Onsdag 6 juli 1966 I juli är nöjesvarberg hett, hett, hett. I en annons från Parken gör ett tyrckfel ett roligt intryck när The Osmonds skall uppträda: ”Shenshow kl.20.30”. Beach Club presenterar ” The original Beachers”. Ytterligare ett tillfälle då vi skulle kunna ha spelat ihop med Beachers, något alla har så starka minnen av. I ett brev från Sigge, daterat 5 juli, skriver han : ”Hörde du kommer ner på lördag” men 9 juli har jag inte hittat någonting där vi är inblandade. Kan jag ha förmått fader Karl att köra ner mig ett par dagar tidigare ? Nej, det är knappast troligt eftersom jag senare hittade ett brev från Anna-Carin, daterat 6 juli men poststämpat dagen efter, där hon skriver: ”Det störtregnar fortfarande så vi kan inte gå ut ikväll. Förresten är The Original Beachers på Sunds ikväll” (Se ”Ett brev betyder så mycket” )Däremot har det dykt upp ett gratulationskort från Anna-Carin till min namnsdag 14 juli som är så otvetydigt formulerat att det står helt klart att jag var hos henne i Varberg på söndagen och därmed förmodligen också lördagen. Körd av fader Karl.
Måndag 11 juli 1966 ”Stängda ´Sundhs´ blev orsaken till stora modsdemonstrationer” skriker en rubrik på Varbergssidan. Signaturen ”Fullmo” ondgör sig över att c:a 500 ungdomar demonstrerar i Brunnsparken när man funnit Sundhs stängt (Något Sunds faktiskt informerat om i annonserna under en dryg veckas tid ) ”Att kalla det inträffade för upplopp är kanske ett något starkt ord”. Har inga som helst minnen av detta eller att detta talades om. Talar ytterligare emot att jag var hemma i Varberg denna helgen. Pelle: – Inget som helst minne av detta trots att jag förmodligen ivar stan och sommarjobbade.Staffan igen: – Se ovan. Men jag hade förmodligen tankarna någon annan stans än Sunds….Undrar vad jag gjorde hemma i stan den helgen?
Måndag 18 juli 1966 Månne nyhetstorka på redaktionen? Man märker att 40 har gått: ”Tandläkare hos de svarta. Missionärspar semestrar på Getterön” (Pelle: – Sommar har alltid betytt nyhetstorka för dagstidningar och man tvingas fylla ut sidorna med mer eller mindre svagsinta reportageuppslag).
Onsdag 20 juli 1966 På Beach Club spelar AnnaBee Nox och Unsurpast Sect är pausband. Överallt skriver man om ”rekordsommar”. Man märker att arrangörerna tar in mycket band -kända som okända – utifrån och att Varbergsbanden med något undantag bara får plats som pausband, om alls. I Parken är de lokala banden sällsynta fram till höstsäsongen. Europafärjan har ofta stora, braskande annonser med lokala band som står för dansen. Det väcker en tanke hos mig. Jag tror inte att vi spelat på färjan ”på riktigt” men jag har ändå en gnagande känsla av att ha spelat på en dagtur som kan ha varit friluftsdag/Operation Dagsverke/elevdag eller liknande. Alltså i något halvt om halvt skolsammanhang. Har någon annan den känslan också? Pelle: – Nej, inget minne av något sådant. Låter inte troligt. Däremot har jag spelat på färjan med Twin Rivers.
Måndag 25 juli 1966 Stor artikel med rubriken ”Twin Rivers till Star Club i Hamburg där The Beatles fick sitt genombrott” (Illustreras av den övre av de två Twin Riversbilderna iAndra Varbergsband .). Dessutom kan vi alla glädjas åt att parkföreståndare E. Jönsson fått läckert sällskap. Artkeln ”Succé i Varbergs Nöjespark för Let´s Go-A-Go-Go-Show” beledsagas av ett häftigt fotografi. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp)
Fredag 29 juli 1966 ”Sommartoppen sänds direkt från Nöjesparken” Den lördagssändningen kunde inte vi bevista för vi skulle förbereda kvällens spelning på ….
Lördag 30 juli 1966 …Sunds, där vi skulle spela och vi skulle vara pausband . Annonsen lyder: ”Sveriges Pretty Things CADS. På tredje plats i Idolnytt. I pausen Moxies ”
Fredag 5 augusti 1966 Även om det lokala poplivet inte rörde så mycket på sig så gjorde idrotten det. Medan vi förberedde oss inför förra lördagskvällsspelningen, spelades VM-finalen i fotboll mellan England och Västtyskland med det kontroversiella 3-2-målet i förlängningen. Här hemma kunde vi gå på lokal fotboll på lördag 6 augusti. ”Kl. 16.00 Derome BK- Veddige BK. B-lagen 14.45.”
Onsdag 10 augusti 1966 Annons på första sidan för Beach Club: Moderation. Slackers i pausen. I Varbergsspalten kan vi läsa att uppropet till andra ring i gymnasiet äger rum 22 augusti, samt att eventuell upptentning äger rum samma dag. Låter det bekant, någon?
Lördag 13 august 1966 Rar annons i egen sak: ”Det är Pop att läsa i Hallands Nyheter” Tisdag 16 augusti 1966 Man blandar och ger på Varbergssidan: ”Brevduvorna hemma igen”. ”Färjan fortsätter med dans och underhållning”. ”Slutbadat för denna gång? ”
Lördag 20 augusti 1966 Annons på första sidan: ”MOCKA BOOTS Åter inkommet! I sand, vinrött och blått. mans 69:75 34-39 65:75 Gloria, Varberg”
Torsdag 1 september 1966 Braskande rubrik på första nyhetssidan: ”Varbergs nya popstjärnor” En stor artikel med foto på Slackers. Dock är denna uppsättning utan Bertil vad jag kan se. Hade du slutat eller gått till något annat band? Dessutom får läsaren veta att man repar i gamla polishuset tillsammans med Extra Ordinairies och Mad Teachers.
Tisdag 6 september 1966 Detta år är valår och den politiska temperaturen är hög. Annonser och artiklar för såväl lokal- som rikspolitiker fyller sidorna. Bland nöjesannonserna finner jag följande lilla raritet. ”Kommunisternas valbyrå, Varberg. Godtemplaregården, Prästgatan 27, 1:a våningen” Medan jag funderar på den lite odogmatiska kombinationen parti/lokal slår det mig med full kraft : det var i Godtemplaregården på Prästgatan 27 vår spelning för URK gick av stapeln och några hastiga, dittills förträngde minnen flimrar förbi. Där var det!!
Onsdag 7 september 1966 Trots namnbytet på skolan så kommer skolspalten även fortsättningsvis att heta ”HAL-nytt i Varberg”. Skribenten avslutar sin spalt: ”…jag och många med mig kommer att kalla min skola för läroverket”. Jojo!
Torsdag 8 september 1966 ”´Dumpen´i Varberg fyller nu kraven för en modern soptipp!”En nog så viktig källa till vår första utrustning, våren 1965. Där letade de tekniska grabbarna, Sven och Pelle (kanske flera?) och hittade kasserade, trasiga radioapparater som de byggde om och lödde ihop till den den första förstärkarutrustningen i Moxies .(Pelle: – Noga taget var det högtalarna vi var ute efter. Samt möjligen ett och annat radiorör).Se också ”Utrustning” i avsnittet Texter.
Fredag 16 september 1966 I Varbergsspalten: ”Favoritband till Bågen” ”…Johnny Öbergs orkester, favoritbandet från Skövde. > I pausen dansar Ni till varbergsbandet Moxies” (Se den imponerande annonsen i Tidningsklipp)
Tisdag 20 september 1966 Lolles kläder 20-årsjubilerar och hela Hallands Nyheters förstasida utgör en enda gigantisk annons för Lolles. Vi får veta att för oss unga finns avdelningen ”Lolles Unga Män” (Pelle: – Lolles hade en slogan som blev klassisk ”Alla går i Lolles kläder”. Så vems kläder gick Lolle själv i?)
Lördag 24 september 1966 Lång artikel inför popgalan den 25 september.
Måndag 26 september 1966 Något förvånande, en recension i Varbergsspalten av söndagens popgala. Skribenten är positiv och välvillig. Det kan konstateras att de många applåderna räckte även till Moxies. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp) Tidningen innehåller också tågtider på en hel del sträckor som trafikerar Varberg. Sigge hade varje dygn åtta avgångar i vardera riktningen på sträckan Derome – Varberg – Derome. Allvarligast var, att anlände han till Varbergs Central efter 21.30, oavsett dag i veckan, för att försöka ta sig hem, så fick det bli med annat färdmedel än tåg. Sista tåget Richtung Borås, gick då. Inte undra på att mopeden var ett viktigt färdmedel när Sunds stod på programmet!
Onsdag 28 september 1966 Annons för intressant program i Parken dagen efter: ”Vreeswiklund Show” Cornelis Vreeswijk och Gunnar Wiklund i gemensam show. Fascinerande kombination!
Lördag 1 oktober 1966 ”Årbladet har utkommit, Varbergs Roddklubbs interna publikation”. På nöjessidorna återfinns en rejäl annons för Sunds: ”BEACHERS Bättre än någonsin” Vi har ju alla starka känslor av att vi spelat ”nonstop” med detta gäng på Sunds. Skulle jag välja när jag tror att det var, sätter jag mina pengar på detta tillfälle av flera skäl. Vi hade spelat några gånger på Sunds, vi hade gjort oss ett namn i stan och uppmärksammats i tidningen veckorna före. Det faktum att vi inte finns med i annonsen tar jag lätt på. Vi kan ha blivit tillfrågade och/eller accepterat efter att annonsmanuset lämnats in. Har hört med Urmas Plunt om han har någon typ av dokumentation från den här perioden men den dokumentation som finns har brodern, Juha. Bad Urmas kolla med Juha men har ingenting hört.
Tisdag 6 oktober 1966 ”Snatterierna tenderar öka. Oroande upptäckt på Domus”
Lördag 8 oktober 1966 I Hallands Nyheter är man mån om de pressetiska reglerna.I Varbergsspalten återfinns ett tillrättaläggande angående gårdagens artikel med den ampra rubriken ” Masskolkning på friluftsdag – endast 160 av 315 deltog” Otydligheten är av obetydlig art men det var ju stiligt av tidningen att ställa till rätta. Frågan är i vilken kategori vi ingick? Var vi skolkande eller deltagande? Och biografen Grand visar ”Alfie”, en film starkt buren av den brittiska popkulturella vågen. Efter idrottsresultaten från ultimaserierna på sportens tredje sida, och innan nöjesannonserna fanns ibland utrymme för föreningsredovisningar. Den här lördagen kan man läsa en liten femradig notis, knappt synlig: ”Varbergs MHF-U hade på fredagskvällen en sammankomst på Strandbaden, Kärra, där man spelade bingo, drack kaffe och dansade till musik av Georg Inc”
Tisdag 11 oktober 1966 ”1200 lärare går i strejk i dag”. Rubrik över hela första nyhetssidans bredd.
Onsdag 12 oktober 1966 I spalten HAL-nytt står följande att läsa:”Fotoklubben Reflex anordnar skoldans på lördag i nedre hallen. Man har anlitat det kända och skönspelande bandet the Moxies så att man kan vara säker på att läskförsäljningen kommer att ligga i topp den senare delen av kvällen åtminstone” Inte dåligt, både kända och skönspelande! (Beviset återfinns under Mera HAL-nytt i Tidningsklipp ) Desutom seglar en elevpolitisk strid upp då signaturen Karus tar upp frågan om föreningarnas upptagande av medlemsskap i samband med skoldanserna. Några dagar senare går elevrådsordförande Stig-Arne Skärbäck till storms mot signaturen så att det ryker om spalten.
Tisdag 18 oktober 1966 Visst känns följande annons såväl bekant som nostalgiskt passé: ”Gott kaffe skall njutas i trivsam miljö. Välkommen till vår populära självservering. Drick så mycket kaffe ni vill för samma pris. Arnholts konditori Kungsg. 25 ”. Som gjort för skolungdom som vill fika länge och billigt. Visst har vi suttit där?
Torsdag 20 oktober 1966 En artikel med rubriken ”Elevrådet i Påskbergsskolan satsar på elevernas självstudier klassvis” illustreras med ett imponerande foto av hr ordförande själv, Stig-Arne Skärbäck, elegant iförd tangorabatt. ( För illustrationer till självstudierna, se avdSkoltid)
Lördag 22 oktober 1966 Stor annons för Nöjesparken: Töta-Henrikssons är dansorkestern, i pausen ”Marchalls från Göteborg” Vi har ju också för oss att vi spelat flera gånger i Parken, bl.a. tillsammans med Tötas. Kan Marchalls ha fått förhinder och vi har hoppat in? Har inte hittat någon annan annons för kombinationen Tötas och Parken, inte kan det ha skett oannonserat? Eller kommer vi ihåg så galet? Här ligger en hund begravd. (Pelle: – Jag har inget minne av att vi spelat med Tötas. Johnny Öhrbergs däremot – kanske ett par gånger).
Måndag 24 oktober 1966 Storfrämmande i Halmstad . I Folkparken är det popgala med The Who, Mad Teachers, Nicc a teens och Dandys. Entré 10:-
Lördag 29 oktober 1966 Annons: ”Popgala Folkets Hus A-sal söndag 19.30 – 22.00 Extra Ordinairies och Fun Goghs Alphredoz” Dessa ”popgalor” var ju nästan alltid egenanordnade ( se Gig-lista i Texter, där Pelle redogör för sina speltillstånd) Nu är det Extra, en annan söndag är det vi , en annan Georg Inc. osv. Se ! Fun Goghs Alphredoz. Ytterligare ett namn till listan över Varbersgband, eller är det fejk? Ett hopkok av medlemmar ur andra gamla band i stan,eller ??? Det verkar lite skumt. Låter nästan som ett skämt, eller….?? Vet någon något? Rubrik på Falkenbergssidan: ”Evenemang i Tullbroskolan. The Spotnicks- världsattraktioner.”
Måndag 31 oktober 1966 ”The Spotnicks på läroverket (i Falkenberg) 600 popungdomar fyllde aulan.”
Lördag 19 november 1966 I Varbergsspalten kan man läsa en notis : ”Pop i Varberg” där man uppmärksammar att Extra Ordinairies och Mad Teachers, som hyr replokaler i gamla polishuset, på senare tid har hyrt Folkets Hus A-sal för spelningar. (Som vi vet är de inte ensamma och vi har gjort det sedan augusti. Se Gig-listan i Texter ) Banden ”söker kontakt med traktens mindre kända band och presenterar dem för varbergspubliken.” På söndag är det dags för Extra och Georg Inc.
Lördag 26 november 1966 Här återfinns den sista noteringen om Moxies som jag funnit belägg för i läggen. I en liggande, rektangulär annons på nöjessidan, under de passande orden POP POP POP: MOXIES GEORGE INC SÖNDAGSDANS 19.30 FOLKETS HUS 4 kr (Se annonsen under POPgala och Shake In i Tidningsklipp) Pelle och jag har var sin affisch med MOXIES och George Inc.:s namn påtryckta och med detta datum ditskrivet med tusch. Affischerna var alltså autentiska, trots att vi trodde att skoldansen på läroverket var vår sista spelning. Men den sista spelningen var alltså tillsammans med George Inc. i Folkets Hus. Där slutade vår korta, knappt årslånga popkarriär som hade en hel del höjdpunkter och faktiskt ganska få dalar. Vi som var med kommer ihåg spridda fragment men den totala känslan är positiv och fylld av glädje. Inte minst över att vi fick vara delaktiga i en sådan kreativ tid och ha så roligt! Staffan
Tisdag 19 april 1966 Popspaltens rubrik får tillvaron att svaja: ”Popidolen Cliff Richard blir präst”. På Varbergssidan återfinns följande rubrik: ”Påskbergsskolan nytt namn på HAL”. Det visar sig ”att i och med att gymnasiet blir kommunalt fr.o.m. 1 juli innevarande år, det nuvarande Högra allmänna läroverket skall erhålla namnet Påskbergsskolan”
Fredag 22 april 1966 Förutom Bågens sedvanligt stora annons för lördagens dans där Watt 66 är pausband, kunde man i Halmstads Folkparks annons läsa: ”Shake In 20-23.30 *Jean Lundéns *Set Sect – ”shakelattjo” till poporkester”
Lördag 23 april 1966 ”Derome järnvägs- och poststationer nedlägges 22 maj respektive 1 juni” lyder en bister rubrik. Sigges och min gamla station som vi åkt från och till otaliga gånger de senaste åren, förlorar sin bemanning och kommer sedemera att läggas ner helt.
Måndag 25 april 1966 Annons: ”Falkenbergs Tio i Topp röstas fram på Åkulla friluftsgård onsdag 27 april. 18.00 spelar Unsurpast Sect, Varberg 18.30 The Hep Stars.”
Torsdag 28 april 1966. ”C:a en kvarts miljon besökare i Nöjesparken under fjolåret” Det var alltså ett stort nöjesetablissemang vi så småningom fick chansen att spela i. Parkföreståndaren, en maktfaktor i det lokala nöjeslivet, var den nöjesmogul Pelle eller någon annan förhandlade med om engagemang.
Onsdag 4 maj 1966 Äntligen har bandet eller en av oss – kanske en solo-Moxie – hamnat i smöret. En rejäl annons, nederst på Hallands Nyheters prestigefyllda förstasida (!) , i en rektangulär ram i vilken ordet HÅLL-I-GÅNG utgör återkommande dekoration, basunerar ut: ”SHAKE-IN i Folkets Hus, Varberg till 3 populära Varbergsgäng * Moxie (sic!) * Watt 66 * Extraordinairies* Obs entré 3:00” Kul att hitta en spelning till som i alla fall jag hade glömt bort. (se annonsen POPgala och Shake In i Tidningsklipp)
Torsdag 5 maj 1966 Man kan ana avundsjuka bakom den magsura rubriken ” Dylan mångmiljonär på ´protestsånger´ ”, en artikel av signaturen Snoj!
Tisdag 10 maj 1966 Allt var inte pop,solsken och lättjefulla, bekymmersfria dagar i vår ungdom. ”Ung stöldliga i Varberg ådömd skyddstillsyn och stora böter” är en rubrik som ger relief åt våra lättsammare och lyckligare minnen.
Onsdag 11 maj 1966 är det dags för New Bohemia och Twin Rivers att spela i Folkets Hus, på samma arrangemang som veckan före när vi var där. I denna förstasidesannons står dessutom namnet på arrangören: Varbergsmusikerna.
Torsdag 12 maj 1966 Annons om familje-rally i Åkulla friluftsgård, där det musikaliska dragplåstret är : ”Corny Pops orkester (f.d. Arvid Perssons)”
Lördag 14 maj 1966 ”Beachers på Beach Club. Entré 6:-” Vi har ju alla känslan av att ha spelat tillsammans med Beachers på Sunds, Beach Club. Om man antar att vår medverkan bestämdes så sent så att annonsmanus redan hade hunnit lämnas in, skulle detta kunna vara det första, troliga tillfället där vi – utan att ha varit med i annonsen – faktiskt spelade. Det visar sig finnas fler Beachers-spelningar längre fram, vänta och se!
Tisdag 17 maj 1966 ”Examensdags i flickskolan” Det skulle förvåna mig mycket om vi inte kände någon som tog examen den här dagen!
Torsdag 26 maj 1966 Ur Varbergsspalten : ” Bastun i Goda Hopp öppnas till pingstbadet.” Mmmm! Sommaren är här!
Tisdag 2 juni 1966 Ur ”HAL-nytt i Varberg” : ”Reflex har sammanträde på lördag då man kommer att bestämma vem som skall vinna i fototävlingen man anordnat”.
Fredag 3 juni 1966 Rubrik i krigsstilstorklek: ” Realfirare ´stormade´ flickskolan. Undervisningen störd i tråkigt intermezzo”. Tonen är indignerat upprörd och rektor Hanna Röstin ger sin syn på saken och lägger ICKE fingrarna emellan. Ett antal manliga avgångselever från realskolan har så här morgonen efter examensfesten strömmat in i flickskolan. Bara det faktum att manliga individer tog sig in i skolan var nog för att skapa tumult. Det enda jag kan lova är att vi inte var med. Vi tog realen året före! (Pelle: – Synd, det låter ju rätt kul) Vid närmare genomläsning av artikeln framgår att just vår årskull året före hade startat denna ”tradition” – om nu två gånger är tradition – så vem vet, du kanske var med 1965 fast du har glömt det? :- ) Själv kan jag inte påminna mig att jag var med, möjligen utanför??
Lördag 4 juni 1966 Äntligen hör vi till de stora. Bland helgens annonser för nöjen och andra begivenheter hittar vi : ”Beach Club Hi-Fi Five . I pausen Moxies” . Precis innan skolan slutar och sommarlovet tar vid, får vi beviset för att vi är ett band att räkna med i stan: vi spelar på Sunds. I pausen visserligen men…. Det skulle komma mer. ( Se Annonser i Hallands Nyheter under Tidningsklipp)
Tisdag 14 juni 1966 Skolan slutar och ingen i bandet fick något stipendium. Men ett långt sommarlov och tidningen basunerar ut att dagen före varit årets bästa baddag med 28* i luften och 16* i vattnet. Vilken sommar som väntar…
Fredag 17 juni 1966 Såväl blänkare i Varbergsspalten som annons gör reklam för Gonks som spelar ute på Sunds, inte bara fredag kväll utan även på lördagen. Väldigt ovanligt att ett och samma band spelar där ute två kvällar i rad. Är tämligen säker på att jag var på Sunds någon av kvällarna då Gonks var ett av mina favoritband. De tre Gonkssinglar jag köpte de här åren har jag fortfarande kvar.
Fredag 24 juni 1966 Midsommarafton och tidningen är full av nöjesannonser, bl.a. en stor från Sunds som annonserar Namelosers på midsommarafton och Hoods från Jönköping på midsommardagen. Uppe i torpet i Sörmland fick jag i den här vevan ett brev från Kalle Weddig som besviken och arg meddelar att han just fått reda på -brevet är daterat måndagen i midsommarveckan – att vi erbjudits att spela nonstop med Namelosers på midsommarafton men att detta gått om intet då jag befann mig med familjen på torpet i Sörmland. Han avslutade: ” (O) vänligen, Kalle” . Bakgrunden till detta var minsta sagt komplicerad: Tanken att jag som sextonåring skulle få stanna kvar I Varberg när övriga familjen åkte till landet, fanns inte i familjens tankevärld. Då det var mycket som drog i Varberg: Anna-Carin, MOXIES, kompisar, Sunds m.m. hade Sigge och jag kommit på en smart grej: vi deklarerade att vi långsamt skulle köra till Sörmland på våra mopeder och komma upp lite senare. I verkligheten skulle vi vara kvar i stan en vecka, leva loppan och sedan köra non-stop när det blev tvunget. Hade det funkat hade jag kanske varit kvar midsommarafton. Alltså , jag fick några extra dagar i sta´n – tältade med Sigge uppe vid skyttepaviljongen bakom Påskberget och fick umgås flitigt med flickvännen – men lillasyster fick syn på oss när Sigge och jag slarvigt oförsiktiga höll till i Brunnsparken. The heat was on. Den natten lånade vi Pelles sommarrum för att sova i men togs morgonen därpå på bar gärning, kanske inte in flagrante men kul var det inte. Jag lyckade alltså inte hålla mig kvar i Varberg fram emot midsommar utan sattes i bilen och fick åka iväg med familjen. Utifrån sparade brev från Anna-Carin och Sigge verkar ”deportationen” ha ägt rum lördagen eller söndagen helgen före midsommar, alltså 18:e eller 19:e.. Så här i efterhand verkar det svårt att tro att jag skulle ha kunnat hålla mig kvar i stan fram till den 24:e. Speciellt som Kalles är daterat 20: juni och att Sundsförfrågan inte kom förrän den dagen. Som kompensation lyckades jag i alla fall tjata mig till att åka hem en helg något senare.
Fredag 1 juli 1966 ”Grönområden i Varberg vandaliseras” lyder rubriken på en artikel som mest handlar om vårt favoritgrönområde, Påskberget, och illustreras med ett foto av den på annan plats så omtalade kanonen.
Onsdag 6 juli 1966 I juli är nöjesvarberg hett, hett, hett. I en annons från Parken gör ett tyrckfel ett roligt intryck när The Osmonds skall uppträda: ”Shenshow kl.20.30”. Beach Club presenterar ” The original Beachers”. Ytterligare ett tillfälle då vi skulle kunna ha spelat ihop med Beachers, något alla har så starka minnen av. I ett brev från Sigge, daterat 5 juli, skriver han : ”Hörde du kommer ner på lördag” men 9 juli har jag inte hittat någonting där vi är inblandade. Kan jag ha förmått fader Karl att köra ner mig ett par dagar tidigare ? Nej, det är knappast troligt eftersom jag senare hittade ett brev från Anna-Carin, daterat 6 juli men poststämpat dagen efter, där hon skriver: ”Det störtregnar fortfarande så vi kan inte gå ut ikväll. Förresten är The Original Beachers på Sunds ikväll” (Se ”Ett brev betyder så mycket” )Däremot har det dykt upp ett gratulationskort från Anna-Carin till min namnsdag 14 juli som är så otvetydigt formulerat att det står helt klart att jag var hos henne i Varberg på söndagen och därmed förmodligen också lördagen. Körd av fader Karl.
Måndag 11 juli 1966 ”Stängda ´Sundhs´ blev orsaken till stora modsdemonstrationer” skriker en rubrik på Varbergssidan. Signaturen ”Fullmo” ondgör sig över att c:a 500 ungdomar demonstrerar i Brunnsparken när man funnit Sundhs stängt (Något Sunds faktiskt informerat om i annonserna under en dryg veckas tid ) ”Att kalla det inträffade för upplopp är kanske ett något starkt ord”. Har inga som helst minnen av detta eller att detta talades om. Talar ytterligare emot att jag var hemma i Varberg denna helgen. Pelle: – Inget som helst minne av detta trots att jag förmodligen ivar stan och sommarjobbade.Staffan igen: – Se ovan. Men jag hade förmodligen tankarna någon annan stans än Sunds….Undrar vad jag gjorde hemma i stan den helgen?
Måndag 18 juli 1966 Månne nyhetstorka på redaktionen? Man märker att 40 har gått: ”Tandläkare hos de svarta. Missionärspar semestrar på Getterön” (Pelle: – Sommar har alltid betytt nyhetstorka för dagstidningar och man tvingas fylla ut sidorna med mer eller mindre svagsinta reportageuppslag).
Onsdag 20 juli 1966 På Beach Club spelar AnnaBee Nox och Unsurpast Sect är pausband. Överallt skriver man om ”rekordsommar”. Man märker att arrangörerna tar in mycket band -kända som okända – utifrån och att Varbergsbanden med något undantag bara får plats som pausband, om alls. I Parken är de lokala banden sällsynta fram till höstsäsongen. Europafärjan har ofta stora, braskande annonser med lokala band som står för dansen. Det väcker en tanke hos mig. Jag tror inte att vi spelat på färjan ”på riktigt” men jag har ändå en gnagande känsla av att ha spelat på en dagtur som kan ha varit friluftsdag/Operation Dagsverke/elevdag eller liknande. Alltså i något halvt om halvt skolsammanhang. Har någon annan den känslan också? Pelle: – Nej, inget minne av något sådant. Låter inte troligt. Däremot har jag spelat på färjan med Twin Rivers.
Måndag 25 juli 1966 Stor artikel med rubriken ”Twin Rivers till Star Club i Hamburg där The Beatles fick sitt genombrott” (Illustreras av den övre av de två Twin Riversbilderna iAndra Varbergsband .). Dessutom kan vi alla glädjas åt att parkföreståndare E. Jönsson fått läckert sällskap. Artkeln ”Succé i Varbergs Nöjespark för Let´s Go-A-Go-Go-Show” beledsagas av ett häftigt fotografi. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp)
Fredag 29 juli 1966 ”Sommartoppen sänds direkt från Nöjesparken” Den lördagssändningen kunde inte vi bevista för vi skulle förbereda kvällens spelning på ….
Lördag 30 juli 1966 …Sunds, där vi skulle spela och vi skulle vara pausband . Annonsen lyder: ”Sveriges Pretty Things CADS. På tredje plats i Idolnytt. I pausen Moxies ”
Fredag 5 augusti 1966 Även om det lokala poplivet inte rörde så mycket på sig så gjorde idrotten det. Medan vi förberedde oss inför förra lördagskvällsspelningen, spelades VM-finalen i fotboll mellan England och Västtyskland med det kontroversiella 3-2-målet i förlängningen. Här hemma kunde vi gå på lokal fotboll på lördag 6 augusti. ”Kl. 16.00 Derome BK- Veddige BK. B-lagen 14.45.”
Onsdag 10 augusti 1966 Annons på första sidan för Beach Club: Moderation. Slackers i pausen. I Varbergsspalten kan vi läsa att uppropet till andra ring i gymnasiet äger rum 22 augusti, samt att eventuell upptentning äger rum samma dag. Låter det bekant, någon?
Lördag 13 august 1966 Rar annons i egen sak: ”Det är Pop att läsa i Hallands Nyheter” Tisdag 16 augusti 1966 Man blandar och ger på Varbergssidan: ”Brevduvorna hemma igen”. ”Färjan fortsätter med dans och underhållning”. ”Slutbadat för denna gång? ”
Lördag 20 augusti 1966 Annons på första sidan: ”MOCKA BOOTS Åter inkommet! I sand, vinrött och blått. mans 69:75 34-39 65:75 Gloria, Varberg”
Torsdag 1 september 1966 Braskande rubrik på första nyhetssidan: ”Varbergs nya popstjärnor” En stor artikel med foto på Slackers. Dock är denna uppsättning utan Bertil vad jag kan se. Hade du slutat eller gått till något annat band? Dessutom får läsaren veta att man repar i gamla polishuset tillsammans med Extra Ordinairies och Mad Teachers.
Tisdag 6 september 1966 Detta år är valår och den politiska temperaturen är hög. Annonser och artiklar för såväl lokal- som rikspolitiker fyller sidorna. Bland nöjesannonserna finner jag följande lilla raritet. ”Kommunisternas valbyrå, Varberg. Godtemplaregården, Prästgatan 27, 1:a våningen” Medan jag funderar på den lite odogmatiska kombinationen parti/lokal slår det mig med full kraft : det var i Godtemplaregården på Prästgatan 27 vår spelning för URK gick av stapeln och några hastiga, dittills förträngde minnen flimrar förbi. Där var det!!
Onsdag 7 september 1966 Trots namnbytet på skolan så kommer skolspalten även fortsättningsvis att heta ”HAL-nytt i Varberg”. Skribenten avslutar sin spalt: ”…jag och många med mig kommer att kalla min skola för läroverket”. Jojo!
Torsdag 8 september 1966 ”´Dumpen´i Varberg fyller nu kraven för en modern soptipp!”En nog så viktig källa till vår första utrustning, våren 1965. Där letade de tekniska grabbarna, Sven och Pelle (kanske flera?) och hittade kasserade, trasiga radioapparater som de byggde om och lödde ihop till den den första förstärkarutrustningen i Moxies .(Pelle: – Noga taget var det högtalarna vi var ute efter. Samt möjligen ett och annat radiorör).Se också ”Utrustning” i avsnittet Texter.
Fredag 16 september 1966 I Varbergsspalten: ”Favoritband till Bågen” ”…Johnny Öbergs orkester, favoritbandet från Skövde. > I pausen dansar Ni till varbergsbandet Moxies” (Se den imponerande annonsen i Tidningsklipp)
Tisdag 20 september 1966 Lolles kläder 20-årsjubilerar och hela Hallands Nyheters förstasida utgör en enda gigantisk annons för Lolles. Vi får veta att för oss unga finns avdelningen ”Lolles Unga Män” (Pelle: – Lolles hade en slogan som blev klassisk ”Alla går i Lolles kläder”. Så vems kläder gick Lolle själv i?)
Lördag 24 september 1966 Lång artikel inför popgalan den 25 september.
Måndag 26 september 1966 Något förvånande, en recension i Varbergsspalten av söndagens popgala. Skribenten är positiv och välvillig. Det kan konstateras att de många applåderna räckte även till Moxies. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp) Tidningen innehåller också tågtider på en hel del sträckor som trafikerar Varberg. Sigge hade varje dygn åtta avgångar i vardera riktningen på sträckan Derome – Varberg – Derome. Allvarligast var, att anlände han till Varbergs Central efter 21.30, oavsett dag i veckan, för att försöka ta sig hem, så fick det bli med annat färdmedel än tåg. Sista tåget Richtung Borås, gick då. Inte undra på att mopeden var ett viktigt färdmedel när Sunds stod på programmet!
Onsdag 28 september 1966 Annons för intressant program i Parken dagen efter: ”Vreeswiklund Show” Cornelis Vreeswijk och Gunnar Wiklund i gemensam show. Fascinerande kombination!
Lördag 1 oktober 1966 ”Årbladet har utkommit, Varbergs Roddklubbs interna publikation”. På nöjessidorna återfinns en rejäl annons för Sunds: ”BEACHERS Bättre än någonsin” Vi har ju alla starka känslor av att vi spelat ”nonstop” med detta gäng på Sunds. Skulle jag välja när jag tror att det var, sätter jag mina pengar på detta tillfälle av flera skäl. Vi hade spelat några gånger på Sunds, vi hade gjort oss ett namn i stan och uppmärksammats i tidningen veckorna före. Det faktum att vi inte finns med i annonsen tar jag lätt på. Vi kan ha blivit tillfrågade och/eller accepterat efter att annonsmanuset lämnats in. Har hört med Urmas Plunt om han har någon typ av dokumentation från den här perioden men den dokumentation som finns har brodern, Juha. Bad Urmas kolla med Juha men har ingenting hört.
Tisdag 6 oktober 1966 ”Snatterierna tenderar öka. Oroande upptäckt på Domus”
Lördag 8 oktober 1966 I Hallands Nyheter är man mån om de pressetiska reglerna.I Varbergsspalten återfinns ett tillrättaläggande angående gårdagens artikel med den ampra rubriken ” Masskolkning på friluftsdag – endast 160 av 315 deltog” Otydligheten är av obetydlig art men det var ju stiligt av tidningen att ställa till rätta. Frågan är i vilken kategori vi ingick? Var vi skolkande eller deltagande? Och biografen Grand visar ”Alfie”, en film starkt buren av den brittiska popkulturella vågen. Efter idrottsresultaten från ultimaserierna på sportens tredje sida, och innan nöjesannonserna fanns ibland utrymme för föreningsredovisningar. Den här lördagen kan man läsa en liten femradig notis, knappt synlig: ”Varbergs MHF-U hade på fredagskvällen en sammankomst på Strandbaden, Kärra, där man spelade bingo, drack kaffe och dansade till musik av Georg Inc”
Tisdag 11 oktober 1966 ”1200 lärare går i strejk i dag”. Rubrik över hela första nyhetssidans bredd.
Onsdag 12 oktober 1966 I spalten HAL-nytt står följande att läsa:”Fotoklubben Reflex anordnar skoldans på lördag i nedre hallen. Man har anlitat det kända och skönspelande bandet the Moxies så att man kan vara säker på att läskförsäljningen kommer att ligga i topp den senare delen av kvällen åtminstone” Inte dåligt, både kända och skönspelande! (Beviset återfinns under Mera HAL-nytt i Tidningsklipp ) Desutom seglar en elevpolitisk strid upp då signaturen Karus tar upp frågan om föreningarnas upptagande av medlemsskap i samband med skoldanserna. Några dagar senare går elevrådsordförande Stig-Arne Skärbäck till storms mot signaturen så att det ryker om spalten.
Tisdag 18 oktober 1966 Visst känns följande annons såväl bekant som nostalgiskt passé: ”Gott kaffe skall njutas i trivsam miljö. Välkommen till vår populära självservering. Drick så mycket kaffe ni vill för samma pris. Arnholts konditori Kungsg. 25 ”. Som gjort för skolungdom som vill fika länge och billigt. Visst har vi suttit där?
Torsdag 20 oktober 1966 En artikel med rubriken ”Elevrådet i Påskbergsskolan satsar på elevernas självstudier klassvis” illustreras med ett imponerande foto av hr ordförande själv, Stig-Arne Skärbäck, elegant iförd tangorabatt. ( För illustrationer till självstudierna, se avdSkoltid)
Lördag 22 oktober 1966 Stor annons för Nöjesparken: Töta-Henrikssons är dansorkestern, i pausen ”Marchalls från Göteborg” Vi har ju också för oss att vi spelat flera gånger i Parken, bl.a. tillsammans med Tötas. Kan Marchalls ha fått förhinder och vi har hoppat in? Har inte hittat någon annan annons för kombinationen Tötas och Parken, inte kan det ha skett oannonserat? Eller kommer vi ihåg så galet? Här ligger en hund begravd. (Pelle: – Jag har inget minne av att vi spelat med Tötas. Johnny Öhrbergs däremot – kanske ett par gånger).
Måndag 24 oktober 1966 Storfrämmande i Halmstad . I Folkparken är det popgala med The Who, Mad Teachers, Nicc a teens och Dandys. Entré 10:-
Lördag 29 oktober 1966 Annons: ”Popgala Folkets Hus A-sal söndag 19.30 – 22.00 Extra Ordinairies och Fun Goghs Alphredoz” Dessa ”popgalor” var ju nästan alltid egenanordnade ( se Gig-lista i Texter, där Pelle redogör för sina speltillstånd) Nu är det Extra, en annan söndag är det vi , en annan Georg Inc. osv. Se ! Fun Goghs Alphredoz. Ytterligare ett namn till listan över Varbersgband, eller är det fejk? Ett hopkok av medlemmar ur andra gamla band i stan,eller ??? Det verkar lite skumt. Låter nästan som ett skämt, eller….?? Vet någon något? Rubrik på Falkenbergssidan: ”Evenemang i Tullbroskolan. The Spotnicks- världsattraktioner.”
Måndag 31 oktober 1966 ”The Spotnicks på läroverket (i Falkenberg) 600 popungdomar fyllde aulan.”
Lördag 19 november 1966 I Varbergsspalten kan man läsa en notis : ”Pop i Varberg” där man uppmärksammar att Extra Ordinairies och Mad Teachers, som hyr replokaler i gamla polishuset, på senare tid har hyrt Folkets Hus A-sal för spelningar. (Som vi vet är de inte ensamma och vi har gjort det sedan augusti. Se Gig-listan i Texter ) Banden ”söker kontakt med traktens mindre kända band och presenterar dem för varbergspubliken.” På söndag är det dags för Extra och Georg Inc.
Lördag 26 november 1966 Här återfinns den sista noteringen om Moxies som jag funnit belägg för i läggen. I en liggande, rektangulär annons på nöjessidan, under de passande orden POP POP POP: MOXIES GEORGE INC SÖNDAGSDANS 19.30 FOLKETS HUS 4 kr (Se annonsen under POPgala och Shake In i Tidningsklipp) Pelle och jag har var sin affisch med MOXIES och George Inc.:s namn påtryckta och med detta datum ditskrivet med tusch. Affischerna var alltså autentiska, trots att vi trodde att skoldansen på läroverket var vår sista spelning. Men den sista spelningen var alltså tillsammans med George Inc. i Folkets Hus. Där slutade vår korta, knappt årslånga popkarriär som hade en hel del höjdpunkter och faktiskt ganska få dalar. Vi som var med kommer ihåg spridda fragment men den totala känslan är positiv och fylld av glädje. Inte minst över att vi fick vara delaktiga i en sådan kreativ tid och ha så roligt! Staffan
Sven minns
Svens musical background-story eller ”varför det blev som det blev”, för mig;
Eftersom jag hade erfarenheter från stränginstrument som mandolin och violin, låg det närmast till hands för mig att välja just gitarr.
Tyvärr fanns det ingen i min eller mina föräldrars bekantskapskrets som ägde en gitarr. Trots detta fick jag av någon anledning låna en gitarr av modell ”Jesus-knäppare”, via P eller Morgan. Samtidigt såg man ju i media att gitarrerna som banden utnyttjade hade ett helt annat utseende och funktion med bl a mikrofoner för att kunna ansluta till förstärkare.
Min första s k ekonomiska diskussion angående gitarrinköp med föräldrarna, gick nog inte så bra. Far var gammal violinist från ungdomsåren och jag hade redan ärvt hans violin som var det instrument som jag lärt mig spela på. Han ansåg inte att jag skulle avbryta min inslagna musikaliska bana och börja spela något så simpelt som elgitarr !
Min musikbana hade börjat i tredje klass med mandolin för att några år senare övergå till violin. ( Observera att jag inte skriver fiol utan violin som alltid var min fars namn på instrumentet ).
När familjen sedan 1961 flyttade till Varberg och jag började i klass 6 D under rektor
Tor Kjerrdal i Hagaskolan, fortsatte jag spela för magister Gustavsson. Det var han som ledde aktuell orkester i Rosenfredsskolan.
När jag sedan började på HAL, fick jag fröken Hoflund som ansvarig musiklärare.
Under denna tid drabbades även jag av ”popmusikblixten”. Det från början brinnande intresset för violinspel fick då konkurrens från annat håll. På olika sätt lyckades jag dra mig ur från fröken Hoflunds musikgrepp. ( Puh !!! )
Trots min fars synpunkter bestämde jag mig för att försöka få tag i en riktig gitarr som motsvarade det som jag lade i begreppet.
Räddningen blev dels Ps morfar som var pensionerad snickare och hade hyvelbänk med alla verktyg i sin källare dels ett mycket stort intresse ( samt kanske lite fallenhet ) för träslöjd. Mikrofoner, band till gitarrhalsen, stämskruvar, etc beställde jag från Claes Ohlsson. Resultat blev att jag själv byggde min första elplanka som jag även lärde mig ta de första ackorden på. Tyvärr var väl inte resultatet det bästa. Den var svår att stämma och högtalarna i Ps gamla radio tjöt, när den fick fungera som förstärkare.
Men, med bl a denna elplanka som grund, medförde fortsatt förhandling med far, att jag 1964 fick köpa min första Eko-gitarr hos Putte.
Sedan har det bara “fortsatt” som man säger !
.
Min första el-planka byggde jag i Ps morfars källare med hans verktyg. Jag kommer ihåg att jag fick beröm av honom eftersom han tyckte, jag gjort att bra arbete.
Lådorna till sånganläggningen byggde P och jag. Vi köpte spånplattor på Varbergs Träförädling och svart plastduk som ytbeklädnad i någon sybehörs-affär. Högtalarna med delningsfilter till sånganläggningen skickade vi efter från ett speciellt postorderföretag. Ganska dyra var de, om jag kommer ihåg rätt
Dynacord-förstärkaren, 40 W köpte vi begagnad hos Putte. Jag tror det var Twin Rivers gamla, eftersom de inte ville vara sämre än Bohemia och även satsade på Acuset (som med 6-kanals monomixer och 60 watts rörslutsteg samt Lansinghögtalare var bland det bästa som fanns för sångljud ända in på 70-talet).
Min första el-planka byggde jag i Ps morfars källare med hans verktyg. Jag kommer ihåg att jag fick beröm av honom eftersom han tyckte, jag gjort att bra arbete.
Lådorna till sånganläggningen byggde P och jag. Vi köpte spånplattor på Varbergs Träförädling och svart plastduk som ytbeklädnad i någon sybehörs-affär. Högtalarna med delningsfilter till sånganläggningen skickade vi efter från ett speciellt postorderföretag. Ganska dyra var de, om jag kommer ihåg rätt
Dynacord-förstärkaren, 40 W köpte vi begagnad hos Putte. Jag tror det var Twin Rivers gamla, eftersom de inte ville vara sämre än Bohemia och även satsade på Acuset (som med 6-kanals monomixer och 60 watts rörslutsteg samt Lansinghögtalare var bland det bästa som fanns för sångljud ända in på 70-talet).
Bild: Dynacord Eminent
Den första sångmiken köptes via postorder. Den hade ingen riktverkan överhuvudtaget och skapade rundgång när volymen ökades
Nästa mik, en Beyer som var lite bättre, köpte Staffan själv Personlig undran knuten till Beyermikar; varför ser man i dagens läge enbart denna miktyp användas vid alla uppträdanden av orkestrar i TV ? Mikrofonhuvudet är ofta så stort att det skymmer sångarens ansikte.
I samband med att vår stämsång ”utvecklades”, framkom att vi behövde ytterligare en mik. Jag har för mig att Staffan då köpte en riktig Shure mik. En mik ”som alla andra hade”. Detta medförde en dramatisk sång-ljudsförbättring.
Samtidigt införskaffades två mikstativ varav ett hade delad stång för att en trummis skulle kunna sjunga.
Staffan: Som man kan se på de fantastiska korten från spelningen i Kråkslottet, så hade vi genom en bra kör- och stämsång – i och med att såväl Karl-Henrik som Hans-Åke fyllde på sången – behov av tre mikställ och mikar. Hade vi så tidigt som i mars-66, tre mikar och lika många stativ eller lånade vi in det sista stativet ,med tillhörande mik?
För att kunna få en gitarrförstärkare, köpte jag sagda Dynacord KING, hos Putte. Tyvärr räckte inte pengarna till aktuell högtalarlåda.
Den första sångmiken köptes via postorder. Den hade ingen riktverkan överhuvudtaget och skapade rundgång när volymen ökades
Nästa mik, en Beyer som var lite bättre, köpte Staffan själv Personlig undran knuten till Beyermikar; varför ser man i dagens läge enbart denna miktyp användas vid alla uppträdanden av orkestrar i TV ? Mikrofonhuvudet är ofta så stort att det skymmer sångarens ansikte.
I samband med att vår stämsång ”utvecklades”, framkom att vi behövde ytterligare en mik. Jag har för mig att Staffan då köpte en riktig Shure mik. En mik ”som alla andra hade”. Detta medförde en dramatisk sång-ljudsförbättring.
Samtidigt införskaffades två mikstativ varav ett hade delad stång för att en trummis skulle kunna sjunga.
Staffan: Som man kan se på de fantastiska korten från spelningen i Kråkslottet, så hade vi genom en bra kör- och stämsång – i och med att såväl Karl-Henrik som Hans-Åke fyllde på sången – behov av tre mikställ och mikar. Hade vi så tidigt som i mars-66, tre mikar och lika många stativ eller lånade vi in det sista stativet ,med tillhörande mik?
För att kunna få en gitarrförstärkare, köpte jag sagda Dynacord KING, hos Putte. Tyvärr räckte inte pengarna till aktuell högtalarlåda.
Bild: Dynacord Bass King
Men anledning av detta åkte vi till Göteborg och en elektronikaffär som jag tror Anders J, rekommenderade ute i Majorna. Där köpte jag två 15” högtalare till en egenkonstruerad låda. Denna låda byggde P och jag på samma sätt som lådorna till sånganläggningen. Tyvärr var det just denna låda som ”ramlade av” taket på Karl Henriks fars bil, när vi skulle spela första gången på Folkets hus.
Förutom min första fuzz box som Morgan hjälpte mig med, byggde jag en speciell ”fotpedal” med hjälp av hel- och halv-ljusomkopplare till en bil. Gitarren anslöts med förstärkarsladden till sagda fotpedal som sedan dels anslöts till gitarrförstärkaren dels till sånganläggningen. Detta var ett sätt att få ekoljud på min gitarr
Men anledning av detta åkte vi till Göteborg och en elektronikaffär som jag tror Anders J, rekommenderade ute i Majorna. Där köpte jag två 15” högtalare till en egenkonstruerad låda. Denna låda byggde P och jag på samma sätt som lådorna till sånganläggningen. Tyvärr var det just denna låda som ”ramlade av” taket på Karl Henriks fars bil, när vi skulle spela första gången på Folkets hus.
Förutom min första fuzz box som Morgan hjälpte mig med, byggde jag en speciell ”fotpedal” med hjälp av hel- och halv-ljusomkopplare till en bil. Gitarren anslöts med förstärkarsladden till sagda fotpedal som sedan dels anslöts till gitarrförstärkaren dels till sånganläggningen. Detta var ett sätt att få ekoljud på min gitarr
Det gällde att hitta så bra högtalarkomponenter som möjligt till lägsta pris. Postorder var det som gällde. Kataloger skickdes efter från olika firmor. Och för att inte företagen skulle tro att de hade att göra med en 15-årig spoling så blev det Herr – ett tilltal som ännu vid denna tid inte var förlegat. Spånplattorna från Varbergs Träförädling var ett billigt och praktiskt material för högtalarbygge, men blytungt. Att såga upp runda hål för högtalarna med slöa handsågar var inte den roligaste av sysslor.
Ur läggen
60-talsforskning genom närstudier av Hallands Nyheter 1965-12-01 – 1966-04-15
Under arbetet med att samla så mycket information som möjligt kring dessa ungdomars musikaliska äventyr i Varberg under mitten av 60-talet, har jag som ett inslag gått igenom mikrofilmade Hallands Nyheter med början i december 1965, alltså runt tiden för MOXIES första offentliga uppträdande. Här nedan följer ett subjektivt urval rubriker, artiklar, annonser och annat som på något sätt kan kasta ytterligare ljus över en epok som vi oftast glömt men gärna återvänder till i tanken.
Måndag 6 december 1965 Stieg Trenter signerar sin senaste deckare, “Kulknappen” med motiv från Varbergs Museum och fästning, på Lundgrens bokhandel mellan 16 och 18. Nu vet jag hur min fars julklappsdeckare kom att prydas av Trenters autograf! Annons: Loppmarknad och auktion i Tofta bygdegård 11/12.
Tisdag 7 december 1965 Inför-artikel om auktionen i Tofta. Strategiskt placerad direkt under presentationen av Varbergs Luciakandidater. ( Se en avskrift av inför-artikeln under “Första spelningen” i avd. > Tidningsklipp )
Torsdag 9 december 1965 Rubrik: “Popband får träningslokaler”, angående det gamla polishuset vid torget. Annons för lördagens evenemang i Tofta. MOXIES eller några andra musikaliska inslag nämns inte i annonsen, dock kan man med ett leende på läpparna konstatera att organisationskommittén har schemalagt evenemanget till klockan 21. “Därefter musik och samkväm” som det så elegant är formulerat. En liten poäng är att en annons i fredagstidningen visar att dagen efter MOXIES gjort sin musikaliska debut på Tofta bygdegårds tiljor är där dansafton. Man dansar till Ingmar Nordströms orkester som får överta vår plats på denna scen!
Måndag 13 december 1965 Här återfinns den – hrrrm – något okänsliga (?) recensionen av Moxies första publika framträdande.
Onsdag 15 december 1965 Den stående spalten: Sassas “HAL-nytt i Varberg”, kan ge vilken gammal läroverksungdom som helst nostalgiska vällustrysningar. Här skall bara konstateras att de Luciafiranden som refereras dessvärre saknar all antydan om MOXIES andra spelning. I Eskils källare uppe på fästningen tillsammans med Slackers. Tyvärr saknas mera påtagliga bevis för denna spelning fortfarande! P: -Vaddå påtagliga bevis? Är inte Bertil och jag betrodda vittnen? Bertil lånade Svens gitarr och jag praktiserade mina nyintränade virvlar på trummorna som ekade ohyggligt i de djupa källarvalven.( Staffan: – Hrm, med bevis avsåg jag dokumentation, hårdfakta i form av något skrivet, annons el.dyl. så vi definitivt kunde datera spelningen i tiden. Nu har vi ändå bara – om än mycket väl underbyggda – antaganden att spelningen ägde rum på Luciakvällen. Hågkomsterna betvivlar jag inte och dessutom har vi de stiliga färgkorten, det är bara dagen och datumet som är oklart och odokumenterat. Se: MOXIES kommer tillbaka)
Tisdag 21 december 1965 Stort uppslagen artikel med foto ( trespalt, redaktörn) under rubriken: ” Watt-66 – nytt Pop-band vill träna i f.d. polishus” . Signaturen “Reino” (alias Reinhart Ringborg) hade t.o.m. ordnat stor bokstav i Pop-band.
Torsdag 23 december 1965 På populärsidan mitt i tidningen återfinns dels artikeln “Beatles introduceras i engelsk frikyrka” samt Arne Weises Ungdomsruta, ett återkommande ungdomligt, förment poppigt inslag i tidningen.
Måndag 10 januari 1966 Artikeln “Flickorna kommer i popbanden” handlar om tjejgruppen Nursery Rhymes och bland annonserna kan vi notera att “Derome BK har årsmöte i Hemvärnsgården” (P: – Varberg hade en egen tjejgrupp: Eight Heels)
Onsdag 19 januari 1966 På sportsidorna en jätteartikel över en halv sida med flera stora foton under rubriken: “Toftas aktiva byggde rink på rekordtid”. Där kan man se resultatet av våra musikaliska vedermödor den 11 december. Med bl.a. pengar från den kvällen har man iordningställt “Tofta ishockeybana (-) charmant belägen i lä av Toftaåsen”.
Torsdag 20 januari 1966 Annons för Junior Center: “Jättechans! Tält-PARKAS. 79:- (oms. tillkommer) “
Måndag 24 januari 1966 “Stor frånvaro då läroverket i Varberg har friluftsdagar” lyder rubriken på en braskande artikel . ” – Det är alltså en propagandadrive som nu genomförs, sa rektor Lindén” Här kan vi nog hitta bakgrunden till den tillfälliga konstellationen i Åkulla. Varbergs H.A.L. under rektors ledning skulle göra allt för att popularisera friluftdagarna och att dessas roll för att stärka gemenskapen på skolan skulle öka. Därav popmusik i Åkulla.
Fredag 28 januari 1966 Trespaltigt foto och rubrik: “Prästgården i Ås är åter bebodd nya prästparet välkomnades igår” Vid genomläsning av dessa 40 år gamla dagstidningar, framgår med all önskvärd tydlighet vilken stor roll statsreligionen spelade i vår ungdom, även om den inte påverkade oss så mycket på det mer personliga planet. Det andra ståndets sentida efterföljare vördades nogsamt och religionen genomsyrade mycket i samhälle och vardag. Något som fyra decennier till stor del hade suddat bort ur mitt minne.
Månfdag 31 januari 1966 Premiär på filmen “Hjälp” – Beatles andra film, i färg! Ur annonsen för biografen Capitol: “Före filmen, scenshow av Unsurpast Sect på premiärdagens föreställningar.”
Tisdag 1 februari 1966 Ur Varbergsspalten: “…övningslärare Hanna Hoflund har beviljats pension från juli i år”
Onsdag 2 februari 1966 Stor artikel med foto, tre spalter minsann: “Tiogradig träningstrimning före Ringointroduktion av Unserpest “. Notera stavningen, om det nu är skribenten “Reino” eller någon annan som freudianskt har sabbat lite av glädjen för Sect-pojkarna. Av artikeln framgår att killarna repat ute på Sunds i det svinkalla vädret – ordet rekordkyla återkommer i tidningarna de här månaderna – för att komma topptrimmade till spelandet före “Hjälp” på Capitol. Till hjälp för mig som glömt flera namn och för dåtidens läsare presenterar bildtexten bandets medlemmar: Jan Thorstensson, sologitarr, Karl Erik Sturesson, kompgitarr, Christian (sic!) Melander, sång, Roger Olsson, bas och Håkan Johansson, trummor. Onsdagskvällen kunde med fördel tillbringas i Parken där det var pop-gala med Shanes, Strangers, Anna Bee Nox ( ny stavning eller…?) … samt Thorstein Bergman. Som de sa i Fem myror är fler än fyra elefanter : Vilken skall bort? De lokala färgerna försvarades av Mad Teachers. Inte undra på att Extra och vi rymde fältet och försökte nå framgång på annan ort. Om nu mina antaganden stämmer att vi denna onsdag var i Göteborg på Burås och spelade i pausen på Extras spelning.
Torsdag 3 februari 1966 Popspaltens rubriker: “Beatles blir seriefigurer. Spotnicks succé fortsätter” . Spotnicks ligger 2.a på japanska listan får vi veta och “Lycklige Henriks polka” går bra i Mexico där Spotnicks turnerat. Annons från Junior Center: ” Rest-plagg. Skepparjacka 29:- – 39:-.”
Fredag 4 februari 1966 toppar tidningen på första nyhetssidan med en nyhet som sände rysningar längs unga popkillars ryggrader : “Falsk manager grundlurade unga musiker i Halmstad”. Dessvärre fann vi nog inslaget i Varbergs Stadshotells helgannons lika gräsligt: “Ostron serveras dagligen!” Däremot kunde vi nog smälta att Mad Teachers dagen efter skulle spela före lördagens två föreställningar av “Hjälp” på Capitol. Själv väntade jag och gick med kvinnligt sällskap på söndagskvällens sena föreställning.
Torsdag 17 februari 1966 Sassas spalt “HAL-nytt i Varberg” innehåller en blänkare om skoldansen på lördag. För att blanda konfekten efter ett antal popband, är det göteborgska dixielandorkestern Carnegie Riverboat Hot Six som står för musiken. Jag var där. Med Anna-Carin. “Röda Korsets Varbergskrets har verkat med stor framgång i 50 år” lyder en imponerande rubrik. Artikeln talar om att jubiléet äger rum i dagarna. Kanske därför som URK anordnar dans ungefär vid den här tiden och anlitar oss som ett “up and coming” lokalt popband ! ? URK i Varberg bildades 1923 förresten. Min tro är att URK nog inte hade råd att annonsera i tidningen om sina små och lokala danser utan att den informationen fick spridas spritstencilsvägen ! Här ser jag för första gången också en annons från Musikhuset – såväl på förstasidan som bland nöjesannonserna – där läsaren uppmanas pröva “…den sensationella el-orgeln Klaviatron. Vår tids musikinstrument! ” ( Se: Observerat i Tidningsklipp)
Fredag 18 februari 1966 är rubriken på Arne Weises Ungdomsruta: “Har raggarna spelat ut sin roll”. En nog så viktig och engagerande fråga dessa dagar.
Söndag 20 februari 1966 Denna söndag – “Obs! dagen” – spelar Shakers i Tofta Bygdegård. På dessa tiljor….
Torsdag 24 februari 1966 I en annons hittar jag ett band med nästan lika fräckt namn som Moxies: WOXIDOZ Hammondsextett. : – )) P:-Jo, men med betoning på i:et.
Fredag 25 februari 1966 I annonsen för helgens dans i Folkparken med Bohemia och Unsurpast/pest Sect hittar jag följande: ” På mångas begäran blir det damernas helafton med inslaget Herrarnas timme. Rabattkvarten tillämpas”. För den som händelsevis glömt hur Rabattkvarten fungerade kan meddelas att 20.30 – 20.45 var inträdet 4:- . I den stora annonsen görs också reklam för nästa veckas Sportlovsevenemang 5/3 P: Tydligen stavade de själva av outgrundlig anledning namnet som “Unserpast” vilket kan ha fått en grånad och luttrad lokalredaktör att tolka det som någon slags tysk felstavning och rättade till Unserpest (är di från Ungern kanske?)
Lördag 26 februari 1966 Annons: Beach Club. Säsongspremiär med Palmes 20-24. Jag säger bara: brrrrr! Var någon där??? P: -Gick det bussar från Brunnsparken till och från Getterön även vintertid? I så fall så är det väl möjligt. Dessutom stod man ut med en hel del rysarklimat väl insvept i ylletröja, parka och lång halsduk. Men vänta: Palmes? Was ist das? Nä, det blev nog inget besök.Staffan: Nää, jag kan inte tänka mig det. Palmes,ett band från Borås! Det krävdes nog grövre don för att vi skulle ta oss ut till fjärde vik på Getterön i smällkalla vintern.
Måndag 28 februari 1966 Sportlovsveckan inleds och strategiskt finns annonser såväl på förstasidan som inne i tidningen: “Musikhusets stora Skivrea startar kl.9. Obs! Ingen provspelning” Det var väl ett antal veckopengar som glödde i fickorna den morgonen. Något köpte man väl !?! Premiär för “Bland sunar och mods” med bl.a. Gerry & The Pacemakers och Cilla Black på Teater-Bio. “Scenshow med Watt 66 före kvällens båda premiärföreställningar”. “Bland sunar och mods” var den kreativa översättningen av “Ferry Cross The Mersey”, en film som jag tog till mitt hjärta, inte bara beroende på filmens tema – popliv i Liverpool – men också musiken som jag gillade högt och rent. En av låtarna i filmen letade sig också in i vår repertoar, “It´s gonna be allright”. Enligt den sparade biobiljetten såg jag den dagen efter, tisdag 1 mars i det skönaste av sällskap!
Onsdag 2 mars 1966 Inför-blänkare i Varbergsspalten.
Fredag 4 mars 1966 För oss är det viktigaste den stora bild och den kommenterande text som behandlar pop-galan dagen före i Nöjesparken: “700 ungdomar – 7 orkestrar vid `Bågens`Jätte-håll-i-gång”. Lyckan måste ha varit total hos oss i bandet! Få spela på popgala i Nöjesparken vid vår endast fjärde spelning. Jag tänka mig hur tillfredställda vi måste ha känt oss över att så snart ha fått spela i ett sådant “stort” sammanhang! På samma sida: “Varbergsbandet New Bohemia spelar in platta hos Decca” lyder rubriken till artikel och orkesterfoto.
Måndag 7 mars 1966 “Nytt Pop-band i Värö” . Artikel och foto på Star-Dreamers. Av de många lokala band som fanns på den här tiden hörde jag nog någon gång de flesta men jag har inga som helst hågkomster av detta band. Möjligen att det drog något åt det “dansanta” hållet och kanske inte var så poppiga? (Se artikeln under “Andra Varbergsband”)
Onsdag 9 mars 1966 Mitt i tidningen har modespalten, av signaturen Phia, följande rubrik: “Pop också i skomodet”
Lördag 12 mars 1966 Annons för “håll-i-gång” på Beach Club med Gentlemen Five, “korade till Sveriges Rolling Stones”.
Onsdag 16 mars 1966 Senaste “HAL-nytt” gör reklam för lördagens skoldans med New Bohemia. Längre ner kan man läsa: “Man har nyligen bildat en fotoklubb på skolan med det klingande namnet `Reflex`” P: -I den klubbens lilla mörkrum är de flesta av de gamla svartvita bilderna på dessa blogsidor kopierade.(Se under Annons i Hallands Nyheter iTidningsklipp )
Tisdag 29 mars 1966 En enspaltig, lite gömd artikel kan meddela att Göteborgsbandet Beachers är huvudattraktion på torsdagens popgala i Nöjesparken. Dessutom The Lords, “kometbandet We från Skene” samt de lokala Mad Teachers.
Onsdag 30 mars 1966 “HAL-nytt” informerar om att på lördag anordnas skoldans med “Watt 66. (- ) Välkomna alla ni oppiga, poppiga och moddiga individer på skolan” Sällan har man väl känt sig så oppig, poppig och moddig! På nästa sida: “Nöjesparken sätter vinterrekord fina program för sommaren”. Nöjesparkföreståndare Erling Jönsson får breda ut sig rejält, nästan en halvsida.
Fredag 1 april 1966 Recension av torsdagens popgala: “Man lyssnade, shakade och njöt i fulla drag av allt det myckna välljudet”
Lördag 2 april 1966 Gonks på Sunds. Entré 6:-.
Onsdag 6 april 1966 Ville man ut i naturen i SFU:s regi, meddelar “HAL-nytt” , fick man kontakta Rolf “Myran” Myrhage på ett nästan magiskt telefonnummer 12534.
Skärtorsdag 7 april 1966 Rubrik: “Varberg kom med hygglig spurt i vårkyliga `Stadsmästerskapen`”. På torget hade samlats åtskilliga tusen för att ta del av en radiofrågesport. Varberg kom trea efter Falun och Arvika. Fyra städer deltog.
Onsdag 13 april 1966 “EPA inbjuder till herrträff i vår barservering kl. 14.00″
Fredag 15 april 1966 Ur ”Hal-Nytt” : “Elevrådet slår på stora trumman inför lördagens vårbal. Ett verkligt storband svarar för musiken, nämligen Cave Stompers, en jazzorkester från Stockholm, med många grammofonskivor bakom sig. För att även pop-fantasterna ska bli nöjda har man engagerat Varbergsbandet “the Moxies” som spelar en timma under kvällens lopp.” (Spalten kan avnjutas under Annons i Hallands Nyheter iTidningsklipp )Denna spelning har jag inga som helst minnen av! Finns det någon som kan sprida lite ljus över detta speltillfälle? För visst måste vi ha spelat!?!? Var dixiegänget i stora aulan där uppe och vi en trappa ner , eller….???? Var vi överhuvud taget på läroverket? Vårbal låter större.Sigge har ju för sig att vårbalerna brukade äga rum i någon av destora salarna på Fästningen. Men kul att ha hittat belägg för en spelning till! Förresten hur kan vi ha fått den spelningen? Hade vi kontakter i elevrådet? Eller hade vi rent av börjat göra oss ett namn så vi fick den på musikaliska meriter? Staffan igen: – En titt i skolkatalogen ger vid handen att vår klasskamrat, Ingrid “Ninni” Bernheim, innehade den något mystiska posten som vice husmor. Möjligen kan hon ha lagt ett ord, annars så tror jag att det blir de musikaliska meriterna som vinner. : – ) P: -Jag tror mig ha ett svagt minne av detta och att vi då liksom Cave Stompers höll till i Övre Hallen, möjligen nedanför samma trappa som användes vid skolfotograferingarna.
Spelningarna- vem slöt avtal och hur?
Under arbetet med att samla så mycket information som möjligt kring dessa ungdomars musikaliska äventyr i Varberg under mitten av 60-talet, har jag som ett inslag gått igenom mikrofilmade Hallands Nyheter med början i december 1965, alltså runt tiden för MOXIES första offentliga uppträdande. Här nedan följer ett subjektivt urval rubriker, artiklar, annonser och annat som på något sätt kan kasta ytterligare ljus över en epok som vi oftast glömt men gärna återvänder till i tanken.
Måndag 6 december 1965 Stieg Trenter signerar sin senaste deckare, “Kulknappen” med motiv från Varbergs Museum och fästning, på Lundgrens bokhandel mellan 16 och 18. Nu vet jag hur min fars julklappsdeckare kom att prydas av Trenters autograf! Annons: Loppmarknad och auktion i Tofta bygdegård 11/12.
Tisdag 7 december 1965 Inför-artikel om auktionen i Tofta. Strategiskt placerad direkt under presentationen av Varbergs Luciakandidater. ( Se en avskrift av inför-artikeln under “Första spelningen” i avd. > Tidningsklipp )
Torsdag 9 december 1965 Rubrik: “Popband får träningslokaler”, angående det gamla polishuset vid torget. Annons för lördagens evenemang i Tofta. MOXIES eller några andra musikaliska inslag nämns inte i annonsen, dock kan man med ett leende på läpparna konstatera att organisationskommittén har schemalagt evenemanget till klockan 21. “Därefter musik och samkväm” som det så elegant är formulerat. En liten poäng är att en annons i fredagstidningen visar att dagen efter MOXIES gjort sin musikaliska debut på Tofta bygdegårds tiljor är där dansafton. Man dansar till Ingmar Nordströms orkester som får överta vår plats på denna scen!
Måndag 13 december 1965 Här återfinns den – hrrrm – något okänsliga (?) recensionen av Moxies första publika framträdande.
Onsdag 15 december 1965 Den stående spalten: Sassas “HAL-nytt i Varberg”, kan ge vilken gammal läroverksungdom som helst nostalgiska vällustrysningar. Här skall bara konstateras att de Luciafiranden som refereras dessvärre saknar all antydan om MOXIES andra spelning. I Eskils källare uppe på fästningen tillsammans med Slackers. Tyvärr saknas mera påtagliga bevis för denna spelning fortfarande! P: -Vaddå påtagliga bevis? Är inte Bertil och jag betrodda vittnen? Bertil lånade Svens gitarr och jag praktiserade mina nyintränade virvlar på trummorna som ekade ohyggligt i de djupa källarvalven.( Staffan: – Hrm, med bevis avsåg jag dokumentation, hårdfakta i form av något skrivet, annons el.dyl. så vi definitivt kunde datera spelningen i tiden. Nu har vi ändå bara – om än mycket väl underbyggda – antaganden att spelningen ägde rum på Luciakvällen. Hågkomsterna betvivlar jag inte och dessutom har vi de stiliga färgkorten, det är bara dagen och datumet som är oklart och odokumenterat. Se: MOXIES kommer tillbaka)
Tisdag 21 december 1965 Stort uppslagen artikel med foto ( trespalt, redaktörn) under rubriken: ” Watt-66 – nytt Pop-band vill träna i f.d. polishus” . Signaturen “Reino” (alias Reinhart Ringborg) hade t.o.m. ordnat stor bokstav i Pop-band.
Torsdag 23 december 1965 På populärsidan mitt i tidningen återfinns dels artikeln “Beatles introduceras i engelsk frikyrka” samt Arne Weises Ungdomsruta, ett återkommande ungdomligt, förment poppigt inslag i tidningen.
Måndag 10 januari 1966 Artikeln “Flickorna kommer i popbanden” handlar om tjejgruppen Nursery Rhymes och bland annonserna kan vi notera att “Derome BK har årsmöte i Hemvärnsgården” (P: – Varberg hade en egen tjejgrupp: Eight Heels)
Onsdag 19 januari 1966 På sportsidorna en jätteartikel över en halv sida med flera stora foton under rubriken: “Toftas aktiva byggde rink på rekordtid”. Där kan man se resultatet av våra musikaliska vedermödor den 11 december. Med bl.a. pengar från den kvällen har man iordningställt “Tofta ishockeybana (-) charmant belägen i lä av Toftaåsen”.
Torsdag 20 januari 1966 Annons för Junior Center: “Jättechans! Tält-PARKAS. 79:- (oms. tillkommer) “
Måndag 24 januari 1966 “Stor frånvaro då läroverket i Varberg har friluftsdagar” lyder rubriken på en braskande artikel . ” – Det är alltså en propagandadrive som nu genomförs, sa rektor Lindén” Här kan vi nog hitta bakgrunden till den tillfälliga konstellationen i Åkulla. Varbergs H.A.L. under rektors ledning skulle göra allt för att popularisera friluftdagarna och att dessas roll för att stärka gemenskapen på skolan skulle öka. Därav popmusik i Åkulla.
Fredag 28 januari 1966 Trespaltigt foto och rubrik: “Prästgården i Ås är åter bebodd nya prästparet välkomnades igår” Vid genomläsning av dessa 40 år gamla dagstidningar, framgår med all önskvärd tydlighet vilken stor roll statsreligionen spelade i vår ungdom, även om den inte påverkade oss så mycket på det mer personliga planet. Det andra ståndets sentida efterföljare vördades nogsamt och religionen genomsyrade mycket i samhälle och vardag. Något som fyra decennier till stor del hade suddat bort ur mitt minne.
Månfdag 31 januari 1966 Premiär på filmen “Hjälp” – Beatles andra film, i färg! Ur annonsen för biografen Capitol: “Före filmen, scenshow av Unsurpast Sect på premiärdagens föreställningar.”
Tisdag 1 februari 1966 Ur Varbergsspalten: “…övningslärare Hanna Hoflund har beviljats pension från juli i år”
Onsdag 2 februari 1966 Stor artikel med foto, tre spalter minsann: “Tiogradig träningstrimning före Ringointroduktion av Unserpest “. Notera stavningen, om det nu är skribenten “Reino” eller någon annan som freudianskt har sabbat lite av glädjen för Sect-pojkarna. Av artikeln framgår att killarna repat ute på Sunds i det svinkalla vädret – ordet rekordkyla återkommer i tidningarna de här månaderna – för att komma topptrimmade till spelandet före “Hjälp” på Capitol. Till hjälp för mig som glömt flera namn och för dåtidens läsare presenterar bildtexten bandets medlemmar: Jan Thorstensson, sologitarr, Karl Erik Sturesson, kompgitarr, Christian (sic!) Melander, sång, Roger Olsson, bas och Håkan Johansson, trummor. Onsdagskvällen kunde med fördel tillbringas i Parken där det var pop-gala med Shanes, Strangers, Anna Bee Nox ( ny stavning eller…?) … samt Thorstein Bergman. Som de sa i Fem myror är fler än fyra elefanter : Vilken skall bort? De lokala färgerna försvarades av Mad Teachers. Inte undra på att Extra och vi rymde fältet och försökte nå framgång på annan ort. Om nu mina antaganden stämmer att vi denna onsdag var i Göteborg på Burås och spelade i pausen på Extras spelning.
Torsdag 3 februari 1966 Popspaltens rubriker: “Beatles blir seriefigurer. Spotnicks succé fortsätter” . Spotnicks ligger 2.a på japanska listan får vi veta och “Lycklige Henriks polka” går bra i Mexico där Spotnicks turnerat. Annons från Junior Center: ” Rest-plagg. Skepparjacka 29:- – 39:-.”
Fredag 4 februari 1966 toppar tidningen på första nyhetssidan med en nyhet som sände rysningar längs unga popkillars ryggrader : “Falsk manager grundlurade unga musiker i Halmstad”. Dessvärre fann vi nog inslaget i Varbergs Stadshotells helgannons lika gräsligt: “Ostron serveras dagligen!” Däremot kunde vi nog smälta att Mad Teachers dagen efter skulle spela före lördagens två föreställningar av “Hjälp” på Capitol. Själv väntade jag och gick med kvinnligt sällskap på söndagskvällens sena föreställning.
Torsdag 17 februari 1966 Sassas spalt “HAL-nytt i Varberg” innehåller en blänkare om skoldansen på lördag. För att blanda konfekten efter ett antal popband, är det göteborgska dixielandorkestern Carnegie Riverboat Hot Six som står för musiken. Jag var där. Med Anna-Carin. “Röda Korsets Varbergskrets har verkat med stor framgång i 50 år” lyder en imponerande rubrik. Artikeln talar om att jubiléet äger rum i dagarna. Kanske därför som URK anordnar dans ungefär vid den här tiden och anlitar oss som ett “up and coming” lokalt popband ! ? URK i Varberg bildades 1923 förresten. Min tro är att URK nog inte hade råd att annonsera i tidningen om sina små och lokala danser utan att den informationen fick spridas spritstencilsvägen ! Här ser jag för första gången också en annons från Musikhuset – såväl på förstasidan som bland nöjesannonserna – där läsaren uppmanas pröva “…den sensationella el-orgeln Klaviatron. Vår tids musikinstrument! ” ( Se: Observerat i Tidningsklipp)
Fredag 18 februari 1966 är rubriken på Arne Weises Ungdomsruta: “Har raggarna spelat ut sin roll”. En nog så viktig och engagerande fråga dessa dagar.
Söndag 20 februari 1966 Denna söndag – “Obs! dagen” – spelar Shakers i Tofta Bygdegård. På dessa tiljor….
Torsdag 24 februari 1966 I en annons hittar jag ett band med nästan lika fräckt namn som Moxies: WOXIDOZ Hammondsextett. : – )) P:-Jo, men med betoning på i:et.
Fredag 25 februari 1966 I annonsen för helgens dans i Folkparken med Bohemia och Unsurpast/pest Sect hittar jag följande: ” På mångas begäran blir det damernas helafton med inslaget Herrarnas timme. Rabattkvarten tillämpas”. För den som händelsevis glömt hur Rabattkvarten fungerade kan meddelas att 20.30 – 20.45 var inträdet 4:- . I den stora annonsen görs också reklam för nästa veckas Sportlovsevenemang 5/3 P: Tydligen stavade de själva av outgrundlig anledning namnet som “Unserpast” vilket kan ha fått en grånad och luttrad lokalredaktör att tolka det som någon slags tysk felstavning och rättade till Unserpest (är di från Ungern kanske?)
Lördag 26 februari 1966 Annons: Beach Club. Säsongspremiär med Palmes 20-24. Jag säger bara: brrrrr! Var någon där??? P: -Gick det bussar från Brunnsparken till och från Getterön även vintertid? I så fall så är det väl möjligt. Dessutom stod man ut med en hel del rysarklimat väl insvept i ylletröja, parka och lång halsduk. Men vänta: Palmes? Was ist das? Nä, det blev nog inget besök.Staffan: Nää, jag kan inte tänka mig det. Palmes,ett band från Borås! Det krävdes nog grövre don för att vi skulle ta oss ut till fjärde vik på Getterön i smällkalla vintern.
Måndag 28 februari 1966 Sportlovsveckan inleds och strategiskt finns annonser såväl på förstasidan som inne i tidningen: “Musikhusets stora Skivrea startar kl.9. Obs! Ingen provspelning” Det var väl ett antal veckopengar som glödde i fickorna den morgonen. Något köpte man väl !?! Premiär för “Bland sunar och mods” med bl.a. Gerry & The Pacemakers och Cilla Black på Teater-Bio. “Scenshow med Watt 66 före kvällens båda premiärföreställningar”. “Bland sunar och mods” var den kreativa översättningen av “Ferry Cross The Mersey”, en film som jag tog till mitt hjärta, inte bara beroende på filmens tema – popliv i Liverpool – men också musiken som jag gillade högt och rent. En av låtarna i filmen letade sig också in i vår repertoar, “It´s gonna be allright”. Enligt den sparade biobiljetten såg jag den dagen efter, tisdag 1 mars i det skönaste av sällskap!
Onsdag 2 mars 1966 Inför-blänkare i Varbergsspalten.
Fredag 4 mars 1966 För oss är det viktigaste den stora bild och den kommenterande text som behandlar pop-galan dagen före i Nöjesparken: “700 ungdomar – 7 orkestrar vid `Bågens`Jätte-håll-i-gång”. Lyckan måste ha varit total hos oss i bandet! Få spela på popgala i Nöjesparken vid vår endast fjärde spelning. Jag tänka mig hur tillfredställda vi måste ha känt oss över att så snart ha fått spela i ett sådant “stort” sammanhang! På samma sida: “Varbergsbandet New Bohemia spelar in platta hos Decca” lyder rubriken till artikel och orkesterfoto.
Måndag 7 mars 1966 “Nytt Pop-band i Värö” . Artikel och foto på Star-Dreamers. Av de många lokala band som fanns på den här tiden hörde jag nog någon gång de flesta men jag har inga som helst hågkomster av detta band. Möjligen att det drog något åt det “dansanta” hållet och kanske inte var så poppiga? (Se artikeln under “Andra Varbergsband”)
Onsdag 9 mars 1966 Mitt i tidningen har modespalten, av signaturen Phia, följande rubrik: “Pop också i skomodet”
Lördag 12 mars 1966 Annons för “håll-i-gång” på Beach Club med Gentlemen Five, “korade till Sveriges Rolling Stones”.
Onsdag 16 mars 1966 Senaste “HAL-nytt” gör reklam för lördagens skoldans med New Bohemia. Längre ner kan man läsa: “Man har nyligen bildat en fotoklubb på skolan med det klingande namnet `Reflex`” P: -I den klubbens lilla mörkrum är de flesta av de gamla svartvita bilderna på dessa blogsidor kopierade.(Se under Annons i Hallands Nyheter iTidningsklipp )
Tisdag 29 mars 1966 En enspaltig, lite gömd artikel kan meddela att Göteborgsbandet Beachers är huvudattraktion på torsdagens popgala i Nöjesparken. Dessutom The Lords, “kometbandet We från Skene” samt de lokala Mad Teachers.
Onsdag 30 mars 1966 “HAL-nytt” informerar om att på lördag anordnas skoldans med “Watt 66. (- ) Välkomna alla ni oppiga, poppiga och moddiga individer på skolan” Sällan har man väl känt sig så oppig, poppig och moddig! På nästa sida: “Nöjesparken sätter vinterrekord fina program för sommaren”. Nöjesparkföreståndare Erling Jönsson får breda ut sig rejält, nästan en halvsida.
Fredag 1 april 1966 Recension av torsdagens popgala: “Man lyssnade, shakade och njöt i fulla drag av allt det myckna välljudet”
Lördag 2 april 1966 Gonks på Sunds. Entré 6:-.
Onsdag 6 april 1966 Ville man ut i naturen i SFU:s regi, meddelar “HAL-nytt” , fick man kontakta Rolf “Myran” Myrhage på ett nästan magiskt telefonnummer 12534.
Skärtorsdag 7 april 1966 Rubrik: “Varberg kom med hygglig spurt i vårkyliga `Stadsmästerskapen`”. På torget hade samlats åtskilliga tusen för att ta del av en radiofrågesport. Varberg kom trea efter Falun och Arvika. Fyra städer deltog.
Onsdag 13 april 1966 “EPA inbjuder till herrträff i vår barservering kl. 14.00″
Fredag 15 april 1966 Ur ”Hal-Nytt” : “Elevrådet slår på stora trumman inför lördagens vårbal. Ett verkligt storband svarar för musiken, nämligen Cave Stompers, en jazzorkester från Stockholm, med många grammofonskivor bakom sig. För att även pop-fantasterna ska bli nöjda har man engagerat Varbergsbandet “the Moxies” som spelar en timma under kvällens lopp.” (Spalten kan avnjutas under Annons i Hallands Nyheter iTidningsklipp )Denna spelning har jag inga som helst minnen av! Finns det någon som kan sprida lite ljus över detta speltillfälle? För visst måste vi ha spelat!?!? Var dixiegänget i stora aulan där uppe och vi en trappa ner , eller….???? Var vi överhuvud taget på läroverket? Vårbal låter större.Sigge har ju för sig att vårbalerna brukade äga rum i någon av destora salarna på Fästningen. Men kul att ha hittat belägg för en spelning till! Förresten hur kan vi ha fått den spelningen? Hade vi kontakter i elevrådet? Eller hade vi rent av börjat göra oss ett namn så vi fick den på musikaliska meriter? Staffan igen: – En titt i skolkatalogen ger vid handen att vår klasskamrat, Ingrid “Ninni” Bernheim, innehade den något mystiska posten som vice husmor. Möjligen kan hon ha lagt ett ord, annars så tror jag att det blir de musikaliska meriterna som vinner. : – ) P: -Jag tror mig ha ett svagt minne av detta och att vi då liksom Cave Stompers höll till i Övre Hallen, möjligen nedanför samma trappa som användes vid skolfotograferingarna.
Spelningarna- vem slöt avtal och hur?
Staffan: När jag läser om pop-klubbarna och spelningarna så slår mig tanken: vem bekräftade och bestämde spelningarna utifrån förfrågningarna vi fick? Och hur fick vi förfrågningarna? På samma sätt som det är fascinerande att tänka sig att P som nätt och jämt mopedmogen fick tillstånd för att ordna popgalor så fnissar jag förtjust när jag för mitt inre ser någon sextonårig Sven eller P ta emot en telefonförfrågan av Parkföreståndaren om vi ville spela i Parken nästa lördag. Några skrivna kontrakt kan jag inte påminna mig. Detta var förvisso på den tiden när ett handslag ofta avgjorde även rätt stora affärer, men : Sigge har du minnen av att du förhandlat med arrangörer? Sven: känner du igen att din mor ropat på dig och sagt att Erling från Parken var i telefon? P: var bröderna Sunds hårda att förhandla gager med? Inte bara jag väntar med spänning!
Sigge: Jag kommer ihåg att jag hade en väldigt lång skylt på min parkas där det stodKONTAKTMAN. Underligt nog har jag glömt alla de kontakter jag förmedlade…jag tror att Else P. var en god kontakt när det gäller spelningar i Parken.
Sigge: Jag kommer ihåg att jag hade en väldigt lång skylt på min parkas där det stodKONTAKTMAN. Underligt nog har jag glömt alla de kontakter jag förmedlade…jag tror att Else P. var en god kontakt när det gäller spelningar i Parken.
Staffan: Har en stark känsla av att Kalle Weddig hade försänkningar och kontakter inom URK, kanske även med I.O.G.T. Kan spelningen i NTO-gården också haft URK som arrangör och att vi senare fick förnyat förtroende för en spelning till? Under alla omständigheter har jag starka minnen av att den spelning som fotomässigt återges i ”Spelning för URK” ägde rum i Godtemplargården, Prästgatan 27. Lika stark är känslan av sen eftermiddagsvårsol och att det kan ha varit fråga om en matiné eller thédans en lördag eller söndag längre fram under våren. Mitt kort från Kråkslottet är f.ö. daterat 19/3-66.
Staffan 2007: Genom den spritstencilerade affischen för spelningen i Kråkslottet (Affischer ) kan vi datera NTO-spelningen, mycket riktigt, till 19/3-66. Jag har försökt få klarhet i om man har sparat bokningar, uthyrningsinbetalningar eller liknande på Varbergs I.O.G.T. som kunde bekräfta datumet för spelningen i Godtemplargården på Prästgatan, men något sådant finns inte sparat! Men att vi spelade i det vi kallar I.O.G.T.-lokalen på Prästgatan under våren 1966 torde stå tämligen klart. Min gissning är att Kalles kontakter gav oss bägge spelningarna. Skulle varit roligt om Kalle Weddig hade kunnat bekräfta det…..
Dessutom, ju mer jag tänker på det, vilken upplevelse det måste`ha varit för oss att spela på popgalan i Nöjesparken under vinterlovet! Den ägde ju rum inte ens tre månader efter vår stapplande debut och vi hade ju bara ett par, tre spelningar bakom oss. Hur fick arrangörerna vetskap om att vi över huvud taget existerade? Var det möjligen genom vårt – som det nog kändes för oss- mer eller mindre tvångsmedlemskap i Musikerförbundet så fick vi ju rätt hyfsad valuta för medlemsavgifterna. Skulle vara kul om det skulle kunna gå att få lite mer klarhet i de här frågorna. Det verkar i alla fall inte ha varit svårt att få spelningar under den här tiden!
Staffan 2007: Genom den spritstencilerade affischen för spelningen i Kråkslottet (Affischer ) kan vi datera NTO-spelningen, mycket riktigt, till 19/3-66. Jag har försökt få klarhet i om man har sparat bokningar, uthyrningsinbetalningar eller liknande på Varbergs I.O.G.T. som kunde bekräfta datumet för spelningen i Godtemplargården på Prästgatan, men något sådant finns inte sparat! Men att vi spelade i det vi kallar I.O.G.T.-lokalen på Prästgatan under våren 1966 torde stå tämligen klart. Min gissning är att Kalles kontakter gav oss bägge spelningarna. Skulle varit roligt om Kalle Weddig hade kunnat bekräfta det…..
Dessutom, ju mer jag tänker på det, vilken upplevelse det måste`ha varit för oss att spela på popgalan i Nöjesparken under vinterlovet! Den ägde ju rum inte ens tre månader efter vår stapplande debut och vi hade ju bara ett par, tre spelningar bakom oss. Hur fick arrangörerna vetskap om att vi över huvud taget existerade? Var det möjligen genom vårt – som det nog kändes för oss- mer eller mindre tvångsmedlemskap i Musikerförbundet så fick vi ju rätt hyfsad valuta för medlemsavgifterna. Skulle vara kul om det skulle kunna gå att få lite mer klarhet i de här frågorna. Det verkar i alla fall inte ha varit svårt att få spelningar under den här tiden!
- Från manuskripthögen som producerades 1980 – 1982:
Gode Gud, det är nu i skrivande stund 18 år sedan jag första gången drog på mig Beatlesbootsen, de ljusgröna tajta, extremt utsvängda manchesterbyxorna med superlåg midja, den violetta polotröjan och den mörkgröna arméparkasen från USA med nästan riktiga kulhål.
18 år sedan jag för första gången satt på klipphällen utanför gamla fru Sunds restaurang som blivit popklubb och lyssnade på det taktfasta dunket från trummisen i Göteborgsbandet The Beachers.
18 år sedan fem Varbergskillar fick den galna idén att starta ett popband. Precis som tusentals andra svenska killar i den åldern.
18 år sedan jag för första gången satt på klipphällen utanför gamla fru Sunds restaurang som blivit popklubb och lyssnade på det taktfasta dunket från trummisen i Göteborgsbandet The Beachers.
18 år sedan fem Varbergskillar fick den galna idén att starta ett popband. Precis som tusentals andra svenska killar i den åldern.
Från manuskripthögen som producerades 1980 – 1982 :
Att växa upp i Varberg under mitten av sextiotalet var skönt. Ännu skönare var det att vara tonåring och bara ta för sig av allt positivt som fanns runtomkring i en tid av framtidstro och sorglöshet. Det var lätt att vara lycklig och bekymmersfri.
Lycka kunde vara
- att äntligen ha tjatat sönder föräldrarna till att bekosta ett par ”Original Beatles boots” och kritstrecksrandiga byxor.
- att stoppa gitarrsladden i den gamla radioapparaten och med en rysning längs ryggraden uppleva hur det lät.
- att vänta på att kompisarna skulle samlas i Brunnsparken innan man åkte ut till Sunds.
- att tälta några stycken tillsammans på Getterön under intensiva juli.
- en batterigrammofon, en hög Stones- och Beatlessinglar och EP. Och nya batterier.
-när turisterna kom till sta´n och i och med det deras döttrar som var mest spännande om de inte kom från Borås ( förlåt Gusten, Christina, Anki…. )
- när fem individer plötsligt upptäckte att de spelade samma låt. Samtidigt.
- ett avbetalningskontrakt med Musikhuset. Som man kunde klara ekonomiskt.
- att lyssna på Sommartoppen och ”Satisfaction” kom etta…..
-att ta tåget till storstaden och faktiskt få se sina engelska idoler framträda – live!
- att tubba någon med körkort att köra utrustningen i bil – en gång och inte i skytteltrafik per moped.
- att höra Klas Burling spela den nya Beatlessingeln – bägge sidorna – i Pop-65.
- att få spela på nya instrument och ny utrustning som var köpt – inte hemmagjord.
-att få spela på popgalor i Nöjesparken på skolans friluftsdagar.
- att se Beatles i ”A Hard Day´s Night” flera gånger samma premiärvecka. På Capitol.
- att få höra från vuxna att det man spelade lät för gräsligt.
- ljumma sommarkvällar och nätter vid Sunds
- att märka att publiken faktiskt dansade och hade kul till den musik man spelade.
Att växa upp i Varberg under mitten av sextiotalet var skönt. Ännu skönare var det att vara tonåring och bara ta för sig av allt positivt som fanns runtomkring i en tid av framtidstro och sorglöshet. Det var lätt att vara lycklig och bekymmersfri.
Lycka kunde vara
- att äntligen ha tjatat sönder föräldrarna till att bekosta ett par ”Original Beatles boots” och kritstrecksrandiga byxor.
- att stoppa gitarrsladden i den gamla radioapparaten och med en rysning längs ryggraden uppleva hur det lät.
- att vänta på att kompisarna skulle samlas i Brunnsparken innan man åkte ut till Sunds.
- att tälta några stycken tillsammans på Getterön under intensiva juli.
- en batterigrammofon, en hög Stones- och Beatlessinglar och EP. Och nya batterier.
-när turisterna kom till sta´n och i och med det deras döttrar som var mest spännande om de inte kom från Borås ( förlåt Gusten, Christina, Anki…. )
- när fem individer plötsligt upptäckte att de spelade samma låt. Samtidigt.
- ett avbetalningskontrakt med Musikhuset. Som man kunde klara ekonomiskt.
- att lyssna på Sommartoppen och ”Satisfaction” kom etta…..
-att ta tåget till storstaden och faktiskt få se sina engelska idoler framträda – live!
- att tubba någon med körkort att köra utrustningen i bil – en gång och inte i skytteltrafik per moped.
- att höra Klas Burling spela den nya Beatlessingeln – bägge sidorna – i Pop-65.
- att få spela på nya instrument och ny utrustning som var köpt – inte hemmagjord.
-att få spela på popgalor i Nöjesparken på skolans friluftsdagar.
- att se Beatles i ”A Hard Day´s Night” flera gånger samma premiärvecka. På Capitol.
- att få höra från vuxna att det man spelade lät för gräsligt.
- ljumma sommarkvällar och nätter vid Sunds
- att märka att publiken faktiskt dansade och hade kul till den musik man spelade.
Staffan: – Namnet var oerhört viktigt. Nästan lika viktigt var att det slutade med det engelska plural-s:et. Det fanns några olika förslag – The Pow-Wows och The Papoosees -förtår inte varifrån de indianska influenserna kom, kanske indianböckerna. The Harum Scarums eller Hurum Scurums – kan en sunkig Elvisfilm ha influerat? Men till slut var vi ändå väldigt eniga, med tanke på att hela kärntruppen var fanatiska MAD-läsare är ju bandnamnet fullständigt logiskt. I MAD fanns två ord utan betydelse, ja de betydde allt och inget: potrzebie och moxie. The Potrzebies var inte bara ohyggligt svårstavat, det var närmast omöjligt att uttala. Med ett engelskt plural-s på moxie var namnfrågan löst : The Moxies, även om den bestämda artikeln kom att falla ifrån innan ens repetitionerna blivit någotsånär regelbundna och det eleganta PR-kortet spritts ut över världen sommaren 1965. Därefter tog det inte lång tid innan den vanligaste skrivningen – om vi fick bestämma och utföra den – enbart var med versaler: MOXIES.
Den engelsk-svenska ordboken använde vi flitigt i början för att komma på ett saftigt namn och det var där vi hittade bl a HarumScarum. Det var andra liknande ordboksfynd på förslag men inget kändes rätt. Kanske var Papoosees ett sådant.
Staffan igen: – Har hittat kladd i min gamla historiebok från realskolan. På baksidan av ett prov om Tysklands enande från vårvintern återfinns på baksidan Beathovens, Moxies och Mozarts. Eftersom autografskrivning var en av popmusikerns viktigaste sysslor ser jag att jag överallt tränat på att få signaturen snitsig, ofta med datum och bandnamn. I mars -65 signerade jag Moxies under namnet i alla fall, men i april tränade jag uppenbarligen också på Hurum Scarums, så det namnet var kanske inte helt avfört från listan då.
Staffan igen: – Har hittat kladd i min gamla historiebok från realskolan. På baksidan av ett prov om Tysklands enande från vårvintern återfinns på baksidan Beathovens, Moxies och Mozarts. Eftersom autografskrivning var en av popmusikerns viktigaste sysslor ser jag att jag överallt tränat på att få signaturen snitsig, ofta med datum och bandnamn. I mars -65 signerade jag Moxies under namnet i alla fall, men i april tränade jag uppenbarligen också på Hurum Scarums, så det namnet var kanske inte helt avfört från listan då.
Bild: Hans på flakmoppe utanför Domus. Musikhuset skymtar till vänster.
PUTTES MUSIKHUS:
Fanns det en central samlingspunkt i Varberg för stans alla popdiggare så var det Musikhuset praktiskt beläget mellan Capitolbiografen och Domus. Ägaren Putte var gammal trummis som startat musikaffär, på den tiden den enda i Varberg.
Här fanns inte bara instrument av alla slag utan också en riktig skivbar med barstolar och fräcka vita telefonlurar med röda muffar. Lurarna var separerade så att en kompis kunde lyssna på ena kanalen (1965 var det ändå det mesta i mono).
Putte var en hygglig typ som både lånade ut instrument på prov och fixade långa och justerbara avbetalningskontrakt. Dessutom snabb med att ta hem det senaste i skivväg.
Heder åt denne man!
Staffan: Instämmer å det varmaste! Många av de rätt så rara LP som jag har kvar i min vinylsamling köptes hos Putte. Kommer fortfarande ihåg skivor som Zombies: Begin here, Knickerbockers: Lies, Mamas & Papas första LP, James Brown live at the Apollo, en tidig EP med Bob Dylan. Listan kan göras lång och jag som alla andra mötte alltid främmande och spännande musik att ta del av när vi bläddrade igenom backen med nyinkommet!
Staffan: Instämmer å det varmaste! Många av de rätt så rara LP som jag har kvar i min vinylsamling köptes hos Putte. Kommer fortfarande ihåg skivor som Zombies: Begin here, Knickerbockers: Lies, Mamas & Papas första LP, James Brown live at the Apollo, en tidig EP med Bob Dylan. Listan kan göras lång och jag som alla andra mötte alltid främmande och spännande musik att ta del av när vi bläddrade igenom backen med nyinkommet!
60-TALSJARGONG
Medan vi själva förklarade att vi spelade i ett popband eller en popgrupp efter engelskt mönster så tog det lång tid innan de här beteckningarna letade sig fram till äldre generationer.
”Jaså, ni spelar i ett popkapell? Jaha, vem är det som är kapellmästaredå?. Ni har väl dragspel…?”
Det var bara att vänja sig men vi döpte snabbt om kapellmästare till ”kamelförpestare”.
Man kunde förstås vara ”dixie” och spela tradjazz: En del av de några år äldre grabbarna i gymnasiet svängde sig gärna i rymliga duffelrockar med benbitsknappar och hade små jazzskägg á la getabock eller som krans utmed hakan. Hippa dixiesnubbar spelade med med förkärlek bleckblås eller kontrabas och dansade jazzbugg. Eventuellt hade de nått fram till detta tillstånd via en period av ”skiffle” med tvättbräda och banjo som huvudinstrument (en kortlivad musikstil på 50-talet).
Gig var ett ord som blev allmänt först på 70-talet i svenska popkretsar. Vi hadespelningar. PA-system existerade inte men däremot sånganläggningar.
För inte ens på stora konserter under 60-talet användes uppmickning av instrument, mixning och stora PA-system. Sången kördes i en ”sånganläggning” medan bandmedlemmarna hade var och en sin egen stapel av högtalare, ”stacks”. Trummisen fick lita till hand- och fotkraft, extratjocka trumstockar och gott om reservskinn. När vi spelade i Parken bytte jag ut bastrumpedalens filtklubba till en av massivt trä för att ha en chans att höras.
Gonk: En riktig fanklubb skulle förse sitt band med åtminstone en egenhändigt tillverkad Gonk. En tygdocka som skulle fungera som bandets maskot. Vi fick vår gonk en kväll på Sundhs. Vår blyga fanclub placerade den diskret vid bastrumman och smög sedan tillbaka ut bland publiken.
Bild: Här ser vi Moxies gonk
Gimmick: Ett popband måste ha egen gimmick för att profilera sig. Just nu minns jag inte vad vi hade i den vägen så jag sätter mitt hopp till resten av gänget…
Staffan: Dessvärre var det väl så att vi inte hade någon gimmick utan vi trodde nog att vårt musicerande skulle profilera oss. Det enda som drar åt gimmickhållet är väl att vi var ett nyktert band. Såvitt jag minns inmundigandes enbart läsk och jag kan inte påminna mig att alkohol förekom i samband med vårt spelande.
Staffan: När det var dags att dela upp uppgifterna i bandet var jag nog väldigt klar över att det var solosångarens roll jag sökte. Jag spelade inte något lämpligt instrument men visste att sången skulle ligga bra till för mig. Däremot kommer jag inte ihåg om det var strid om platsen? Förebilderna var ju fyra- och femmannaband och för min del passade femmannavarianten bra med en solosångare. Förebilderna var många : Paul Jones i Manfred Mann, Colin Blunstone i Zombies och förstås Rolling Stones och dess frontman – eller som någon reklamsinnad person etiketterade mig långt senare: ” – Varbergs svar på Mick Jagger”. Med den sättningen blev låturvalet väldigt beroende på vad jag ville/kunde sjunga. Paul Jones låg nära i röstomfång och höjd så det blev några låtar av Manfred Mann. De låtar jag kommer ihåg från första början var Stones egenkomponerade ”Play with fire” och ”Baby please don´t go” som vi lånade av Them utan att känna till dess rätta ursprung. Orsaken till låtvalet var ju att det var tämligen enkla saker som kunde fås att låta passabelt även med några få visackord och inte alltför svåra basgångar.
Tittar man på de låtlistor som finns kvar – som i och för sig är en blandning av inrepade låtar och låtar vi står i begrepp att försöka oss på – är det en himla massa Beatles och Stones. Därifrån tog vi det mesta av låtmaterialet. Började med det musikaliskt enklaste och fortsatte i ökande svårighetsgrad när kunnandet blivit större: tidigt ingick “Tell me” och “Congratulations” samt Ringos sånglåtar “Boys” och “Honey don´t”. De lokala influenserna betydde också en del. Shanes andra LP The Shanegang levererade tre låtar till repertoaren: “I won´t untie you”, “Blue, blue feeling” och “Going up to the city”. När vi hade hört göteborgska Beachers, och inte minst sedan vi spelat tillsammans med dem, jobbade vi med “Darlin´”, “Dang me” och “Too late”. Minns ni? Under våren och sommaren 1966 blev vi alla säkrare och vi vågade oss på svårare låtar. Kalle och Hans-Åke var duktiga på stämsång i mer avancerade saker som “Needles and pins” och “For your love”. Vi var nog lite roade av att hitta udda låtar, låtar som inte spelades av alla band i sta´n. Gösta Carlssons LP med The Sorrows, Take a heart, lyssnade vi mycket på och låtar från den skivan blev spektakulära och häftiga inslag i vår repertoar. Titellåten “Take a heart” och “No no no no”. Till de udda inslagen kan nog också räknas Gerry & The Pacemakers filmhit “It´s gonna be allright” som jag nog ansåg vara ett av de bästa exemplen på The Liverpool Sound, den lyckades vi väl med. Mitt gamla favoritband Zombies var ju egentligen svårt orgelbaserat men vi lyckades sätta såväl “Woman” som “Sticks and stones” riktigt bra. Med ökande skicklighet så blev vi också djärvare: från Stones nyutkomna platta Aftermath tog vi “Mother´s little helper” som utföll tämligen väl och samtidigt lade vi ner mycket jobb på svårare Beatleslåtar, främst från LP:na A hard day´s night, Help och Rubber soul. Jag vågar nog påstå att vi – med tanke på ålder och erfarenhet – kom ifrån satsningen med hedern någolunda i behåll: “If I fell”, “And I love her”, “Tell me why” “Things we said today”, “The night before”, “You like me too much”, “No reply”, “Run for your life”. Ser man till de låtar som fångades på inspelningen på Varbergs H.A.L. så är mitt intryck att repertoaren var en väl blandad historia, såväl vad gäller “tryckare” och snabbare låtar, känt och mindre känt, fräckt och snällt. På det hela taget en repertoar som vi alla kunde stå för. Staffan : – Mina hågkomster är att Sigge efter ett tag inte var så förtjust i kompgitarrollen. Däremot har jag få och ytterst vaga minnen av hur det gick till när Sigges plats togs av Karl-Henrik Weddig. En sak vet jag och det är att vi väldigt gärna ville ha kvar Sigge i vår krets – ”den sjätte MOXIE:n ” efter känd förebild – varför han blev vår Kontaktman. Inte manager, impressario eller liknande utan just Kontaktman.
– Jag tror det var någon som, så här i budskapsbadgens barndom, hade åstadkommit små skyltar med MOXIES av urklippta bokstäver och denna skylt gick att fästa på klädesplagget i brösthöjd med en säkerhetsnål. Om jag minns rätt så tillverkades en skylt, närmare decimetern lång som lydde ”Kontaktman för MOXIES” Kommer jag ihåg rätt?
Staffan: Dessvärre var det väl så att vi inte hade någon gimmick utan vi trodde nog att vårt musicerande skulle profilera oss. Det enda som drar åt gimmickhållet är väl att vi var ett nyktert band. Såvitt jag minns inmundigandes enbart läsk och jag kan inte påminna mig att alkohol förekom i samband med vårt spelande.
Staffan: När det var dags att dela upp uppgifterna i bandet var jag nog väldigt klar över att det var solosångarens roll jag sökte. Jag spelade inte något lämpligt instrument men visste att sången skulle ligga bra till för mig. Däremot kommer jag inte ihåg om det var strid om platsen? Förebilderna var ju fyra- och femmannaband och för min del passade femmannavarianten bra med en solosångare. Förebilderna var många : Paul Jones i Manfred Mann, Colin Blunstone i Zombies och förstås Rolling Stones och dess frontman – eller som någon reklamsinnad person etiketterade mig långt senare: ” – Varbergs svar på Mick Jagger”. Med den sättningen blev låturvalet väldigt beroende på vad jag ville/kunde sjunga. Paul Jones låg nära i röstomfång och höjd så det blev några låtar av Manfred Mann. De låtar jag kommer ihåg från första början var Stones egenkomponerade ”Play with fire” och ”Baby please don´t go” som vi lånade av Them utan att känna till dess rätta ursprung. Orsaken till låtvalet var ju att det var tämligen enkla saker som kunde fås att låta passabelt även med några få visackord och inte alltför svåra basgångar.
Tittar man på de låtlistor som finns kvar – som i och för sig är en blandning av inrepade låtar och låtar vi står i begrepp att försöka oss på – är det en himla massa Beatles och Stones. Därifrån tog vi det mesta av låtmaterialet. Började med det musikaliskt enklaste och fortsatte i ökande svårighetsgrad när kunnandet blivit större: tidigt ingick “Tell me” och “Congratulations” samt Ringos sånglåtar “Boys” och “Honey don´t”. De lokala influenserna betydde också en del. Shanes andra LP The Shanegang levererade tre låtar till repertoaren: “I won´t untie you”, “Blue, blue feeling” och “Going up to the city”. När vi hade hört göteborgska Beachers, och inte minst sedan vi spelat tillsammans med dem, jobbade vi med “Darlin´”, “Dang me” och “Too late”. Minns ni? Under våren och sommaren 1966 blev vi alla säkrare och vi vågade oss på svårare låtar. Kalle och Hans-Åke var duktiga på stämsång i mer avancerade saker som “Needles and pins” och “For your love”. Vi var nog lite roade av att hitta udda låtar, låtar som inte spelades av alla band i sta´n. Gösta Carlssons LP med The Sorrows, Take a heart, lyssnade vi mycket på och låtar från den skivan blev spektakulära och häftiga inslag i vår repertoar. Titellåten “Take a heart” och “No no no no”. Till de udda inslagen kan nog också räknas Gerry & The Pacemakers filmhit “It´s gonna be allright” som jag nog ansåg vara ett av de bästa exemplen på The Liverpool Sound, den lyckades vi väl med. Mitt gamla favoritband Zombies var ju egentligen svårt orgelbaserat men vi lyckades sätta såväl “Woman” som “Sticks and stones” riktigt bra. Med ökande skicklighet så blev vi också djärvare: från Stones nyutkomna platta Aftermath tog vi “Mother´s little helper” som utföll tämligen väl och samtidigt lade vi ner mycket jobb på svårare Beatleslåtar, främst från LP:na A hard day´s night, Help och Rubber soul. Jag vågar nog påstå att vi – med tanke på ålder och erfarenhet – kom ifrån satsningen med hedern någolunda i behåll: “If I fell”, “And I love her”, “Tell me why” “Things we said today”, “The night before”, “You like me too much”, “No reply”, “Run for your life”. Ser man till de låtar som fångades på inspelningen på Varbergs H.A.L. så är mitt intryck att repertoaren var en väl blandad historia, såväl vad gäller “tryckare” och snabbare låtar, känt och mindre känt, fräckt och snällt. På det hela taget en repertoar som vi alla kunde stå för. Staffan : – Mina hågkomster är att Sigge efter ett tag inte var så förtjust i kompgitarrollen. Däremot har jag få och ytterst vaga minnen av hur det gick till när Sigges plats togs av Karl-Henrik Weddig. En sak vet jag och det är att vi väldigt gärna ville ha kvar Sigge i vår krets – ”den sjätte MOXIE:n ” efter känd förebild – varför han blev vår Kontaktman. Inte manager, impressario eller liknande utan just Kontaktman.
– Jag tror det var någon som, så här i budskapsbadgens barndom, hade åstadkommit små skyltar med MOXIES av urklippta bokstäver och denna skylt gick att fästa på klädesplagget i brösthöjd med en säkerhetsnål. Om jag minns rätt så tillverkades en skylt, närmare decimetern lång som lydde ”Kontaktman för MOXIES” Kommer jag ihåg rätt?
Staffan: Inför återträffen i maj 2011 hittade jag två stycken skyltar, varav en gammal original som jag plåtade av. Kvaliteten är inte den bästa men jag kan tyvärr inte hitta den i arkivet sedan den varit på utflykt till Rosendal.
Staffan: – Karl-Henrik Weddigs intåg i bandet kan kanske få en delvis förklaring i den ljust gröna publikationen ”KATALOG ÖVER HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERKET I VARBERG LÄSÅRET 1964-65!” I denna tummade skolkatalog framgår att i klass R I 3b gick vid denna tid : Ivarsson A. Sigvard A., min Musa : Hillberg, Anna-Carin samt Weddig, Karl-Henrik. Här framkommer kontaktytor av gigantiska mått och här står förmodligen en stor del av svaret att finna. Jag antar att genom Sigge fick Kalle kännedom om våra popbandsmödor och att han kanske kom till sommarrummet när vi repade. Som jag minns det, så var Kalle Weddig – till skillnad från oss andra som aldrig hade spelat våra popinstrument – redan rutinerad på gitarr. Med sin erfarenhet hjälpte han oss med att ta ut låtar, harmoniföljder etc., etc. Känner någon igen detta? Ringer det någon klocka någonstans….????
Låtar och texter
AUTENTISKA LÅTLISTOR
Staffan: Eftersom de fyra repertoarlistorna förmodligen, och av handstilen att döma, har olika upphovsmän är det lite roligt att jämföra innehållet. På så sätt kanske man kan få fram de låtar som – om de återfinns på samtliga listor – utgör de som faktiskt spelades. Övre vänster: min handstil , övre höger: Kalles handstil, nedre vänster: Svennes handstil, samtliga tre i min ägo, nedre höger: i Pelles ägo och förmodligen framknackad av honom själv.
Listan uppe till vänster har karaktären av spellista, där vi parat ihop låtarna så att de skall passa under en spelkväll med en blandning av snabba och långsamma låtar, parvis för de dansandes skull:
1)You better move on
If you need me
Rolling Stones var ju den ena av två huvudsakliga inspirationskällor vars låtmaterial vi plundrade friskt. Att någon annan än Stones – i de här fallen Arthur Alexander respektive Fats Domino/ David Bartholomew -skrivit låtarna hade vi ingen större tanke på. De var Stoneslåtar och hade kommit till vår kännedom på bandets andra LP “Around and Around”. Det faktum att deras musikaliska uppbyggnad var enkel och att låtarna dessutom hade klart tjejtycke – det suckades och himlades med ögonen bland de unga damerna runt omkring när låtarna spelades eller fördes på tal – gjorde det lätt att införliva dem i repertoaren.
2) So mystifying
(Words enough to tell you)
Kinks första LP innehöll “So mystifying” och den skivan gjorde enormt intryck. “Words enough to tell you” ( inom parentes då jag är säker på att låten aldrig framfördes offentligt) kom ut på flexi-disc i Bildjournalen 1965. En liten tunn, mjukplastskiva i EP-format som rymde tre originallåtar och som medföljde ett nummer av Bildis. Förutom Mascots deltog Merrymen med “In vain” och Shanes med “People don´t like me”.Låtarna var inte tidigare utgivna och “Words enough to tell you” är ett av de bästa bevisen på Mascots storhet. Läcker låt skriven av killarna, fint framförd med mycket bra stämsång. Förmodligen fick vi inte stämsången att sitta hundraprocentigt så därför fick den aldrig slutgiltig form. Men Karl-Henrik tog ut såväl text som musik, båda tämligen avancerade. Starkt gjort av honom!
3) You´re gonna lose that girl
(From me to you)
Med såväl Kalle som Hans som duktiga stämsångare fick vi Beatleslåtarna att låta tämligen bra. Help-låten funkade väl, men Beatles gamla singelhit har jag inget minne av.Kom den ens in i replokalen?
4) Hi heel sneakers
If I fell
Tommy Tucker var Robert Higginbothams artistnamn och under det namnet hade han haft en mindre pophit i USA 1964 med “Hi Heel Sneakers”. Vår inspiration kom främst från Johnny Rivers version som dansade in på våra Tio-i-topp-listor. Kalenderbitaren kan lyssna till Kinks version av “Long Tall Shorty”, även den från Higginbothams/Tuckers penna och uppleva låtarnas uppenbara likheter. “Skolåten”-jag har aldrig blivit klok på vad för typ av sko som avsågs- var ett popbandsmässigt allmängods vid den här tiden. Det band fanns knappast som inte hade den på repertoaren. Vi var så förtjusta att den fick hänga med in i 80-talet! (Lyssna på versionen från Sociteten 1980 under MOXIES spelar in en LP).Beatleslåten från LP:n och filmen “A Hard Day´s Night” tillhörde våra balladfavoriter.
5)(Do you want to know a secret)
Blue, blue feeling
Kan inte påminna mig att vi någonsin spelade Billy J:s Beatleslån offentligt. Shaneslåten “Blue, blue feeling” vill jag påstå var ett av våra starkaste kort. Hans och Kalle tryckte på bra med mig i refrängen och låten kändes muskulös även i våra händer. Kom från LP:n “The Shanegang” (1965) som fanns i någons skivsamling. Kommer någon ihåg vems? Jag sätter min slant på Hans-Åke, Kalle Weddig eller Gösta Karlsson.
6) No reply
Congratulations
“No reply” var ytterligare en favorit från “Beatles For Sale”. Jag kom i mycket att dominera låtvalet och den här typen av lite snabbare, melodiska ballader var/är jag svag för. Stonesbaksidan till singeln “Time is on my side” hade alla förtjänster: lätt att repetera in och lära sig texten till, hade ett rejält sug och tillhörde inte de vanligaste Stoneslåtarna som alla band tröskade varför den lät “fräsch”!
7) Poison Ivy
(Nobody I know)
Här ger vi oss på Leiber/Stoller via Rolling Stones. Jag blev aldrig klok på vad giftig murgröna hade med saken att göra. Att det hade någonting med begreppet “se men inte röra” kunde jag förstå och en del sjukdomar nämndes i texten, men…. Det syns inte minst på den utskrivna texten att vi inte hade full koll på de riktiga orden. Men en fräck låt var det och den blev hyggligt bra dessutom. Beatleskompositionen som Peter & Gorden fick en hit med var nog lite för mesig för att passera de andras kritiska nålsögon. Jag suktade 1964 efter en blond medkonfirmand från Norrköping till den låten, förmodligen därför jag försökte få med den…..
8) I won´t untie you
Run for your life
En ballad från tidigare nämnda Shanes-LP, skriven bl.a. av trummisen Torra Rautio, kom att bli en av våra “okända” låtar i repertoaren. Annorlunda på flera sätt hade den ändå en behaglig melodi och trumslagare K. fick ägna sig åt känsligt spel på pukorna. Med tanke på att “Rubber Soul” var tämligen avancerad var vi rätt stolta över att kunna göra John Lennons fräcka låt med hedern någorlunda i behåll.
9)(Colours)
Memphis Tennessee
Donovans låt var enkel och fanns med när de inrepade låtarna var få. Spolades så fort som repertoaren svällt. Chuck Berrys tvåackordshistoria från rock´n rollens huvudstad var ju ett lättspelat allmängods som “alla” gjorde. Följdaktligen kunde vi visa oss trendiga och vips hade vi en ny låt i repertoaren. Vår inspiration kom nog, ärligt talat, mest från Johnny Rivers version som hade besökt Tio-i-topp i den här vevan.
10) Honey Don´t
For your love
Återigen en tämligen enkel dänga med Beatlestouch. Att det var Carl Perkins som skrivit Ringos sånglåt var nog inte allom bekant. Yardbirds kommersiella genombrott som fick Eric Clapton att hoppa av gruppen i avsmak, var en helt annan femma. Fräckt och riktigt bra i MOXIES version, inte minst vokalt. Ja, Hans och Karl-Henrik igen. Om nu inte den konstnärligt lagde batterist K. drog ut för länge på pauserna och och därefter drog upp tempot i det lite rockigare mellanpartiet. : – )
11) Tell me why
Bye bye Johnny
Återigen ett spår från “A Hard Day´s Night”. Finessrik och tempostark kom den här låten att bli bland det bästa vi gjorde. Kalle harmonierade som vanligt väl och inte nog med det: i sticket fanns en rad som låg så in i bänken högt att Kalle fick ta den själv med sin ljusa röst: “Is there anything I can doooo?” Chuck Berrys uppföljare till Johnny Bertil – som “Johnny B. Goode” emellanåt kallades i våra interna kretsar- kan jag inte påminna mig att vi spelade ens i replokalen.
12) Tell me
Donna
“Tell me” var den tredje låten MOXIES överhuvudtaget repade in, således tillsammans med “Play with fire” den äldsta låten i repertoaren som fanns med under hela karriären. Båda snodda ur Rolling Stones lilla påse av tidiga egenkompositioner. “Donna” var en allmän favorit bland nystartade svenska popband genom sin enkla konstruktion och hjärtslitande innehåll! Richie Valence förknippade vi med “Donna” – inte “La Bamba” som skulle komma att uppmärksammas mera ett par decennier senare.
13) And I love her
(Dizzie Miss Lizzie)
Ännu en i raden av Beatlesballader, t.o.m med tonartshöjning. Observera att detta är före dansbandenseran då tonartshöjningar blev till något automatiskt suspekt om inte förkastligt! En låt som jag tyckte låg bra till för mitt röstomfång, även om tonartshöjningen gjorde slutet något ansträngt. John Lennon hade gjort en glödhet version av Larry Williams “Dizzie Miss Lizzie” på “Beatles For Sale” men vår respekt var nog alldeles för stor. Kan inte påminna mig att vi kände på den ens på rep.
14) (Under the boardwalk)
Play with fire
Har inget minne av att “Baldwalk” kom längre än till ett rep. Den hade ett starkt sug men låtens två delar krävde en hel del för att bli en helhet. Den lämnade aldrig replokalen vad jag tror. Däremot slet vi gärna och ofta på Stones egenkomposition, dessutom signerad upphovsmannapseudonymen Nanker/Phelge. ( Sigge och jag var mycket tagna av Micks och Keiths pseudonym som vi tyckte var fräck bortom alla gränser. Ja till och med så imponerade att Sigge döpte sin hundvalp till Nanker/Phelge om jag minns rätt!) En av Stones tidigaste egna kompositioner och MOXIES första inrepeterade låt i repertoaren om mitt minne inte sviker mig!
15) I don´t want to see you again
I´ll get you
Fick jag inte sjunga Peter & Gordons första hit fick jag ta till uppföljaren. Det var ju ändå John och Paul som hade skrivit den. Mjuk, melodisk ballad med typiska Lennon/McCartney-ingredienser. Skön melodislinga! Beatlesaktig men ändå rätt okänd! Okomplicerad att lära in. Kunde det bli bättre? Men Beatles singelbaksida, “I´ll get you”, testade vi nog aldrig ens. Alldeles för mesig! Till och med för mig!
16) From a window
You like me too much
Ännu mera Lennon/McCartney. Först Billy J.Kramers bautahit som hade samma förtjänster som Peter & Gordon-låten ovan. Däremot var låten från “Help” en betydligt större utmaning som klarades med glans, vill jag påstå!
17) (I´ll be back)
(All my loving)
Nu hamnar även tilltänkta låtar på listan. “All my loving” repades nog inte ens. Trots att detvar JånåPål
18) The night before
Bring it on home to me
Help-låten blev RIKTIGT bra men Animals pianobaserade hit har jag inga minnen av…
19) ( Little Marie)
Things we said today
Vår förtjusning i Chuck Berry kom -som jag minns det- via av oss betydligt mer hörda källor som Beatles, Stones eller, som i det här fallet, återigen, Johnny Rivers. “Little Marie” utgör fortsättningen på den berättelse som börjar berättas i “Memphis”. Ett lätt sätt att lägga karbonpapper på en låt, så vips! En ny låt i repertoaren. Men den kan inte ha spelats ofta av oss, eller…??? Återigen är Beatles-LP:n “A Hard Day´s Night” källan till denna behagliga uptempoballad. Den höll hela vägen till 1982.
20) Girl
Roadrunner
Sällan har jag varit så förtjust i en låt som denna Lennon-ballad från “Rubber Soul”. Vi fick hyfsat stuk på den 1966 och det var förmodligen ett av våra bättre nummer, även om vi skippade – den i mitt tycke – inte särskilt lyckade tit-tit-tit-tit-kören i sticket. Även “Girl” kom med på LP-skivan 16 år senare. Det blev ett riktigt bra spår som -faktiskt- fick ett par spelningar i radion. “Roadrunner” lånade vi av The Zombies även om vi hade mött den via The Pretty Things och andra mer rhythm`n blues-baserade band. En av de tuffaste låtarna man kunde ge sig på då! Vårt resultat blev riktigt lyckat. Lyssna själva!
Här är en manuellt nerskriven låttext; mödosamt uttydd med örat tryckt mot högtalaren, ena handens fingrar trevande på bandspelarknapparna, den andra med kulspetspennan i ett krampaktigt grepp. Too late
På Karl-Henriks spellista finns flera lite mer avancerade låtar vilket tyder på att den är av senare datum än min. Där finns
Stop your sobbing. Kinks uptempoballd passade oss som handsken och kom i första par på scen och skoldansinspelningen.
Needles & pins. Jackie de Shannons låt blev en hit med The Searchers, varifrån vi lånade den. Fanns med på skoldansen i oktober och finns således inspelad. Samma gäller för
Woman . Låt från Zombies första LP, en skiva som influerade mig oerhört. Så till den milda grad att vi förutom denna egenskrivna låt också nallade deras version av en gammal klassiker som Ray Charles bl.a. tagit upp, nämligen
Sticks and stones. Måste få tala något i egen sak när jag konstaterar att Woman från skoldansinspelningen är en riktigt fräckt och vasst gjord cover av ett gäng tonåringar som bara spelat sina instrument och ägnat sig åt det här en sådär 16 -17 månader!
Långt ner på Kalles lista kommer tre låtar som vi inspirerats att göra genom flitigt diggande av Beachers på Sunds:
Darlin´, Too late och Dang me ingick i Beachers repertoar. Vad jag kommer ihåg blev bara mittlåten bra nog att framföras publikt men någon annan har kanske andra hågkomster?
På Svens lista, som verkar tidsmässigt överensstämma med Kalles finns ytterligare två Searcherslåtar:
Four strong winds och Take me for what I´m worth. Båda dessa Searcherslåtar hade nog mig som drivkraft. Förstnämnda finns med på inspelningen men jag tror inte vi fick någon styrsel på den sistnämnda. Det som förvånar mig mest är nog Mojo, som lär står för den gamla bluesklassikern Got my mojo working och som också återfanns på Zombies-LP:n men som jag inte kommer ihåg att vi gjorde på 60-talet. Däremot på 70-, 80-, 90- och 00-talen : -). Innan Svens avslutande parenteslåtar, låtar som uppenbarligen inte är färdiga att presenteras för publik, återfinns Stones – idag något genustvivelaktiga- Stupid girl. Men att vi fick sväng på den tvivlar jag på.
Det mest intressanta med Pelles lista är att den ser ut att överensstäma med min, förmodligen hela vägen de 40 första låtarna. Därefter kommer sådant som vi nog kände på för att om se det funkade att införliva i repertoaren
Help. Beatlesklassiker som jag är osäker på om vi framförde någon gång. Förutom dengamla rockrökaren Palisades Park är Stonesinfluenserna gigantiska. Fyra spår från Rolling Stones no 2 och en gammal ballad som vi faktiskt gjorde och t.o.m. finns inspelad: As tears go by.
Staffan: Eftersom de fyra repertoarlistorna förmodligen, och av handstilen att döma, har olika upphovsmän är det lite roligt att jämföra innehållet. På så sätt kanske man kan få fram de låtar som – om de återfinns på samtliga listor – utgör de som faktiskt spelades. Övre vänster: min handstil , övre höger: Kalles handstil, nedre vänster: Svennes handstil, samtliga tre i min ägo, nedre höger: i Pelles ägo och förmodligen framknackad av honom själv.
Listan uppe till vänster har karaktären av spellista, där vi parat ihop låtarna så att de skall passa under en spelkväll med en blandning av snabba och långsamma låtar, parvis för de dansandes skull:
1)You better move on
If you need me
Rolling Stones var ju den ena av två huvudsakliga inspirationskällor vars låtmaterial vi plundrade friskt. Att någon annan än Stones – i de här fallen Arthur Alexander respektive Fats Domino/ David Bartholomew -skrivit låtarna hade vi ingen större tanke på. De var Stoneslåtar och hade kommit till vår kännedom på bandets andra LP “Around and Around”. Det faktum att deras musikaliska uppbyggnad var enkel och att låtarna dessutom hade klart tjejtycke – det suckades och himlades med ögonen bland de unga damerna runt omkring när låtarna spelades eller fördes på tal – gjorde det lätt att införliva dem i repertoaren.
2) So mystifying
(Words enough to tell you)
Kinks första LP innehöll “So mystifying” och den skivan gjorde enormt intryck. “Words enough to tell you” ( inom parentes då jag är säker på att låten aldrig framfördes offentligt) kom ut på flexi-disc i Bildjournalen 1965. En liten tunn, mjukplastskiva i EP-format som rymde tre originallåtar och som medföljde ett nummer av Bildis. Förutom Mascots deltog Merrymen med “In vain” och Shanes med “People don´t like me”.Låtarna var inte tidigare utgivna och “Words enough to tell you” är ett av de bästa bevisen på Mascots storhet. Läcker låt skriven av killarna, fint framförd med mycket bra stämsång. Förmodligen fick vi inte stämsången att sitta hundraprocentigt så därför fick den aldrig slutgiltig form. Men Karl-Henrik tog ut såväl text som musik, båda tämligen avancerade. Starkt gjort av honom!
3) You´re gonna lose that girl
(From me to you)
Med såväl Kalle som Hans som duktiga stämsångare fick vi Beatleslåtarna att låta tämligen bra. Help-låten funkade väl, men Beatles gamla singelhit har jag inget minne av.Kom den ens in i replokalen?
4) Hi heel sneakers
If I fell
Tommy Tucker var Robert Higginbothams artistnamn och under det namnet hade han haft en mindre pophit i USA 1964 med “Hi Heel Sneakers”. Vår inspiration kom främst från Johnny Rivers version som dansade in på våra Tio-i-topp-listor. Kalenderbitaren kan lyssna till Kinks version av “Long Tall Shorty”, även den från Higginbothams/Tuckers penna och uppleva låtarnas uppenbara likheter. “Skolåten”-jag har aldrig blivit klok på vad för typ av sko som avsågs- var ett popbandsmässigt allmängods vid den här tiden. Det band fanns knappast som inte hade den på repertoaren. Vi var så förtjusta att den fick hänga med in i 80-talet! (Lyssna på versionen från Sociteten 1980 under MOXIES spelar in en LP).Beatleslåten från LP:n och filmen “A Hard Day´s Night” tillhörde våra balladfavoriter.
5)(Do you want to know a secret)
Blue, blue feeling
Kan inte påminna mig att vi någonsin spelade Billy J:s Beatleslån offentligt. Shaneslåten “Blue, blue feeling” vill jag påstå var ett av våra starkaste kort. Hans och Kalle tryckte på bra med mig i refrängen och låten kändes muskulös även i våra händer. Kom från LP:n “The Shanegang” (1965) som fanns i någons skivsamling. Kommer någon ihåg vems? Jag sätter min slant på Hans-Åke, Kalle Weddig eller Gösta Karlsson.
6) No reply
Congratulations
“No reply” var ytterligare en favorit från “Beatles For Sale”. Jag kom i mycket att dominera låtvalet och den här typen av lite snabbare, melodiska ballader var/är jag svag för. Stonesbaksidan till singeln “Time is on my side” hade alla förtjänster: lätt att repetera in och lära sig texten till, hade ett rejält sug och tillhörde inte de vanligaste Stoneslåtarna som alla band tröskade varför den lät “fräsch”!
7) Poison Ivy
(Nobody I know)
Här ger vi oss på Leiber/Stoller via Rolling Stones. Jag blev aldrig klok på vad giftig murgröna hade med saken att göra. Att det hade någonting med begreppet “se men inte röra” kunde jag förstå och en del sjukdomar nämndes i texten, men…. Det syns inte minst på den utskrivna texten att vi inte hade full koll på de riktiga orden. Men en fräck låt var det och den blev hyggligt bra dessutom. Beatleskompositionen som Peter & Gorden fick en hit med var nog lite för mesig för att passera de andras kritiska nålsögon. Jag suktade 1964 efter en blond medkonfirmand från Norrköping till den låten, förmodligen därför jag försökte få med den…..
8) I won´t untie you
Run for your life
En ballad från tidigare nämnda Shanes-LP, skriven bl.a. av trummisen Torra Rautio, kom att bli en av våra “okända” låtar i repertoaren. Annorlunda på flera sätt hade den ändå en behaglig melodi och trumslagare K. fick ägna sig åt känsligt spel på pukorna. Med tanke på att “Rubber Soul” var tämligen avancerad var vi rätt stolta över att kunna göra John Lennons fräcka låt med hedern någorlunda i behåll.
9)(Colours)
Memphis Tennessee
Donovans låt var enkel och fanns med när de inrepade låtarna var få. Spolades så fort som repertoaren svällt. Chuck Berrys tvåackordshistoria från rock´n rollens huvudstad var ju ett lättspelat allmängods som “alla” gjorde. Följdaktligen kunde vi visa oss trendiga och vips hade vi en ny låt i repertoaren. Vår inspiration kom nog, ärligt talat, mest från Johnny Rivers version som hade besökt Tio-i-topp i den här vevan.
10) Honey Don´t
For your love
Återigen en tämligen enkel dänga med Beatlestouch. Att det var Carl Perkins som skrivit Ringos sånglåt var nog inte allom bekant. Yardbirds kommersiella genombrott som fick Eric Clapton att hoppa av gruppen i avsmak, var en helt annan femma. Fräckt och riktigt bra i MOXIES version, inte minst vokalt. Ja, Hans och Karl-Henrik igen. Om nu inte den konstnärligt lagde batterist K. drog ut för länge på pauserna och och därefter drog upp tempot i det lite rockigare mellanpartiet. : – )
11) Tell me why
Bye bye Johnny
Återigen ett spår från “A Hard Day´s Night”. Finessrik och tempostark kom den här låten att bli bland det bästa vi gjorde. Kalle harmonierade som vanligt väl och inte nog med det: i sticket fanns en rad som låg så in i bänken högt att Kalle fick ta den själv med sin ljusa röst: “Is there anything I can doooo?” Chuck Berrys uppföljare till Johnny Bertil – som “Johnny B. Goode” emellanåt kallades i våra interna kretsar- kan jag inte påminna mig att vi spelade ens i replokalen.
12) Tell me
Donna
“Tell me” var den tredje låten MOXIES överhuvudtaget repade in, således tillsammans med “Play with fire” den äldsta låten i repertoaren som fanns med under hela karriären. Båda snodda ur Rolling Stones lilla påse av tidiga egenkompositioner. “Donna” var en allmän favorit bland nystartade svenska popband genom sin enkla konstruktion och hjärtslitande innehåll! Richie Valence förknippade vi med “Donna” – inte “La Bamba” som skulle komma att uppmärksammas mera ett par decennier senare.
13) And I love her
(Dizzie Miss Lizzie)
Ännu en i raden av Beatlesballader, t.o.m med tonartshöjning. Observera att detta är före dansbandenseran då tonartshöjningar blev till något automatiskt suspekt om inte förkastligt! En låt som jag tyckte låg bra till för mitt röstomfång, även om tonartshöjningen gjorde slutet något ansträngt. John Lennon hade gjort en glödhet version av Larry Williams “Dizzie Miss Lizzie” på “Beatles For Sale” men vår respekt var nog alldeles för stor. Kan inte påminna mig att vi kände på den ens på rep.
14) (Under the boardwalk)
Play with fire
Har inget minne av att “Baldwalk” kom längre än till ett rep. Den hade ett starkt sug men låtens två delar krävde en hel del för att bli en helhet. Den lämnade aldrig replokalen vad jag tror. Däremot slet vi gärna och ofta på Stones egenkomposition, dessutom signerad upphovsmannapseudonymen Nanker/Phelge. ( Sigge och jag var mycket tagna av Micks och Keiths pseudonym som vi tyckte var fräck bortom alla gränser. Ja till och med så imponerade att Sigge döpte sin hundvalp till Nanker/Phelge om jag minns rätt!) En av Stones tidigaste egna kompositioner och MOXIES första inrepeterade låt i repertoaren om mitt minne inte sviker mig!
15) I don´t want to see you again
I´ll get you
Fick jag inte sjunga Peter & Gordons första hit fick jag ta till uppföljaren. Det var ju ändå John och Paul som hade skrivit den. Mjuk, melodisk ballad med typiska Lennon/McCartney-ingredienser. Skön melodislinga! Beatlesaktig men ändå rätt okänd! Okomplicerad att lära in. Kunde det bli bättre? Men Beatles singelbaksida, “I´ll get you”, testade vi nog aldrig ens. Alldeles för mesig! Till och med för mig!
16) From a window
You like me too much
Ännu mera Lennon/McCartney. Först Billy J.Kramers bautahit som hade samma förtjänster som Peter & Gordon-låten ovan. Däremot var låten från “Help” en betydligt större utmaning som klarades med glans, vill jag påstå!
17) (I´ll be back)
(All my loving)
Nu hamnar även tilltänkta låtar på listan. “All my loving” repades nog inte ens. Trots att detvar JånåPål
18) The night before
Bring it on home to me
Help-låten blev RIKTIGT bra men Animals pianobaserade hit har jag inga minnen av…
19) ( Little Marie)
Things we said today
Vår förtjusning i Chuck Berry kom -som jag minns det- via av oss betydligt mer hörda källor som Beatles, Stones eller, som i det här fallet, återigen, Johnny Rivers. “Little Marie” utgör fortsättningen på den berättelse som börjar berättas i “Memphis”. Ett lätt sätt att lägga karbonpapper på en låt, så vips! En ny låt i repertoaren. Men den kan inte ha spelats ofta av oss, eller…??? Återigen är Beatles-LP:n “A Hard Day´s Night” källan till denna behagliga uptempoballad. Den höll hela vägen till 1982.
20) Girl
Roadrunner
Sällan har jag varit så förtjust i en låt som denna Lennon-ballad från “Rubber Soul”. Vi fick hyfsat stuk på den 1966 och det var förmodligen ett av våra bättre nummer, även om vi skippade – den i mitt tycke – inte särskilt lyckade tit-tit-tit-tit-kören i sticket. Även “Girl” kom med på LP-skivan 16 år senare. Det blev ett riktigt bra spår som -faktiskt- fick ett par spelningar i radion. “Roadrunner” lånade vi av The Zombies även om vi hade mött den via The Pretty Things och andra mer rhythm`n blues-baserade band. En av de tuffaste låtarna man kunde ge sig på då! Vårt resultat blev riktigt lyckat. Lyssna själva!
Här är en manuellt nerskriven låttext; mödosamt uttydd med örat tryckt mot högtalaren, ena handens fingrar trevande på bandspelarknapparna, den andra med kulspetspennan i ett krampaktigt grepp. Too late
På Karl-Henriks spellista finns flera lite mer avancerade låtar vilket tyder på att den är av senare datum än min. Där finns
Stop your sobbing. Kinks uptempoballd passade oss som handsken och kom i första par på scen och skoldansinspelningen.
Needles & pins. Jackie de Shannons låt blev en hit med The Searchers, varifrån vi lånade den. Fanns med på skoldansen i oktober och finns således inspelad. Samma gäller för
Woman . Låt från Zombies första LP, en skiva som influerade mig oerhört. Så till den milda grad att vi förutom denna egenskrivna låt också nallade deras version av en gammal klassiker som Ray Charles bl.a. tagit upp, nämligen
Sticks and stones. Måste få tala något i egen sak när jag konstaterar att Woman från skoldansinspelningen är en riktigt fräckt och vasst gjord cover av ett gäng tonåringar som bara spelat sina instrument och ägnat sig åt det här en sådär 16 -17 månader!
Långt ner på Kalles lista kommer tre låtar som vi inspirerats att göra genom flitigt diggande av Beachers på Sunds:
Darlin´, Too late och Dang me ingick i Beachers repertoar. Vad jag kommer ihåg blev bara mittlåten bra nog att framföras publikt men någon annan har kanske andra hågkomster?
På Svens lista, som verkar tidsmässigt överensstämma med Kalles finns ytterligare två Searcherslåtar:
Four strong winds och Take me for what I´m worth. Båda dessa Searcherslåtar hade nog mig som drivkraft. Förstnämnda finns med på inspelningen men jag tror inte vi fick någon styrsel på den sistnämnda. Det som förvånar mig mest är nog Mojo, som lär står för den gamla bluesklassikern Got my mojo working och som också återfanns på Zombies-LP:n men som jag inte kommer ihåg att vi gjorde på 60-talet. Däremot på 70-, 80-, 90- och 00-talen : -). Innan Svens avslutande parenteslåtar, låtar som uppenbarligen inte är färdiga att presenteras för publik, återfinns Stones – idag något genustvivelaktiga- Stupid girl. Men att vi fick sväng på den tvivlar jag på.
Det mest intressanta med Pelles lista är att den ser ut att överensstäma med min, förmodligen hela vägen de 40 första låtarna. Därefter kommer sådant som vi nog kände på för att om se det funkade att införliva i repertoaren
Help. Beatlesklassiker som jag är osäker på om vi framförde någon gång. Förutom dengamla rockrökaren Palisades Park är Stonesinfluenserna gigantiska. Fyra spår från Rolling Stones no 2 och en gammal ballad som vi faktiskt gjorde och t.o.m. finns inspelad: As tears go by.
Sent – eller tidigt – fynd.
Det är inte helt förvånande, men trots allt rätt glädjande, att det dykt upp ytterligare en artefakt i det här popbandets historia. Bland en hög gamla skolböcker som skulle slängas, hittade jag en av mina glosböcker i tyska – i tvärformat och med blåa pärmar – daterad första ring. Jag har bläddrat igenom åtskilliga sådana – för säkerhets skull, så att där inte skulle dölja sig något väsentligt – innan jag lagt dem i pappersåtervinningen. Sålunda, för säkerhets skull bläddrade jag igenom….och se: längst bak, skrivet bakifrån för att förvilla nyfikna vuxna (?), fanns en låtlista. Inte nog med det. Några var förkryssade med förklaringen = 23/11-65.
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända “Tell me”, “If you need me” och “Play with fire” även “Donna”, “Everybody needs somebody” och “Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan “Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända “Tell me”, “If you need me” och “Play with fire” även “Donna”, “Everybody needs somebody” och “Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan “Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
