Sent – eller tidigt – fynd
Det är inte helt förvånande, men trots allt rätt glädjande, att det dykt upp ytterligare en artefakt i det här popbandets historia. Bland en hög gamla skolböcker som skulle slängas, hittade jag en av mina glosböcker i tyska – i tvärformat och med blåa pärmar – daterad första ring. Jag har bläddrat igenom åtskilliga sådana – för säkerhets skull, så att där inte skulle dölja sig något väsentligt – innan jag lagt dem i pappersåtervinningen. Sålunda, för säkerhets skull bläddrade jag igenom….och se: längst bak, skrivet bakifrån för att förvilla nyfikna vuxna (?), fanns en låtlista. Inte nog med det. Några var förkryssade med förklaringen = 23/11-65.
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända ”Tell me”, ”If you need me” och ”Play with fire” även ”Donna”, ”Everybody needs somebody” och ”Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan ”Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
Då skulle vi haft 13 låtar i repertoaren, förutom kända ”Tell me”, ”If you need me” och ”Play with fire” även ”Donna”, ”Everybody needs somebody” och ”Where have all the flowers gone”. Av de förprickade är det bara den gamla Cliff Richard-dängan ”Travellin light” som känns o-Mox:ig, om uttrycket tillåts. Eller hade vi en Cliff-förespråkare som fick med den under en kort period? Drygt fjorton dagar senare skall bandet göra scendebut i Tofta och det är väl troligt att repertoaren då bestod av huvuddelen av dessa 13 förprickade låter.
Under alla omständigheter, kul att hitta ytterligare primärkälla från anno dazumal!
MOXIES – tillsammans igen.
Den här uppställningen verkar bekant. En klassiker på Mariedal!
Den som någon gång har tagit ett klasskort på H.A.L., eller Påskbergsskolan, känner igen sig. Fr.v. Sigge, Karl-Henrik, Sven, Staffan och Hans.
Det hinner hända en del på fyra decennier
En poseringsbild från replokalen på Mariedalsvägen sådär 44 år senare.
Den närmast mytiska kanonen uppe på Påskberget och Sven
Eskils källare uppe på fästningen var skådeplatsen för bandets andra spelning, Lucia 1965.Popsångare Wennerlund agerar dörrvakt.
Det var här det började: Högre Allmänna Läroverket. Men skolan bytte redan på vår tid namn till Påskbergsskolan. Fr.v.: Hans, Sigge, rektor D., Sven, Karl-Henrik
Ur läggen – appendix
Ur läggen – appendix
Källforskningen fortsätter. Det är inte helt enkelt att hitta material som kan belägga t.ex. ett gammalt lokalt 60-talsbands aktiviteter, 45 år tillbaka i tiden. Ett sätt är ju att gå igenom tidningsläggen från den tiden, ett rätt tidsödande arbete. Av det skälet kom den första genomgången att göras på den – såväl då som nu – i Varberg dominerande dagstidningen, Hallands Nyheter. Men i from förhoppning om att möjligen hitta något ytterligare, har jag just påbörjat en genomgång av andratidningen på orten, Hallandsposten.
Det man måste hålla i minnet är att Hallandsposten riktade sig mot – och följdaktligen koncentrerade sitt material på – södra Halland. Halmstad, Laholm och landsbygdskommunerna runt om dominerade innehållet. Varberg hade en egen vinjett men såväl nyhets- som notismaterialet upptog inte många spaltcentimeter. Inte heller i annonserna finns särskilt mycket från Varberg eller områdena runtomkring. Men några skärvor som ändå vinklade ljuset något hittade jag redan i mikrofilmerna från december 1965!
Håll till godo!
Onsdag 8 december 1965
Artikel om repetitionslokalerna i gamla polishuset på Bäckgatan. Stor bild och trespaltig text om MAD Teachers.
Lördag 11 december 1965
Den gamla krogen i Brunnsparken, Coq d´or, som jag helt glömt bort, lockar i en stor annons med ”Julbricka 9:50”
Måndag 13 december 1965
Under Varbergsvinjetten finns den lilla notisen: ”Jippo gav isbana”. En bit in i texten kommer följande mening om lördagens begivenhet i Tofta: ” På eftermiddagen och kvällen hölls auktion med rektor Jonnie Olson som perfekt utropare och dessutom gav gymnasternas avdelning 5 en uppvisning, vartill kan läggas ett trevligt luciatåg och två poporkestrar i full aktion”
Måndag 20 december 1965
Under rubriken ”Skolorna i Varberg” står följande att läsa om vår skolavslutning lördagen före, 18 december: ”Högre allmänna läroverkets elever samlades i övre hallen. Komminister Johannes Eriksson höll en betraktelse. Rektor Sigurd Nordbladh höll ett kort tal samt utdelade premier”. Vi finns inte med bland namnen på premiemottagarna, skall jag vara ärlig känner jag inte igen något av namnen!
Fredag 24 december 1965
Det är julafton och vi undrar nog mest om några små eller stora, platta vinylskivor skall ligga under granen. Men jag tycker följande annons är lite rar och samtidigt tankeväckande för oss kusthallänningar som tycker oss komma ihåg ihärdigt snöiga barndomsvintrar dominerade av minusgrader och skridskovänlig sjö- och, faktiskt också, havsis: ”Bandy på Öjesjön” Varbergs BF (BandyFörening?) möter OIS i serien annandag jul kl. 13:30 på Öjesjön.
Under den rekordkalla och snörika januari 1966 finns det i denna tidning ingenting att hämta för den som söker spår efter popbandsverksamhet i Varberg. New Bohemia och Twin Rivers spelar på diverse ställen och återfinns i olika annonser. Det mest anmärkningsvärda är att det dyker upp en annons för Bågen, alltså Nöjesparken, på annonssidorna för nöjen. Etablissemanget ifråga anser det uppenbarligen inte mödan värt eller ekonomiskt försvarbart att annonsera i Hallandposten som varande andratidning på orten. Detta trots att bortom Varberg liggande Horreds bygdegård, Tofta bygdegård och Folkets Hus i Rolfstorp flitigt annonserar sina danser.
Lördag 19 februari 1966
Trespaltig artikel och foto på Bohemia, som här tappat sitt prefix New. Texten vet berätta att ”studio är bokad 17 mars i EuropaFilms inspelningslokaler i Solna” och man skall göra en inspelning för skivbolaget Decca.
Tisdag 1 mars 1966
”Popomröstning populärast vid skollovsveckans start”
”…Utanför NTO-gården var cyklarna staplade på varandra på eftermiddagen och anledningen fick man reda på när man tog sig in i huset. Det som fängslade intresset var en så enkel anordning som en transistorgrammofon, men skälet till att lokalen var mer än packad var förstås att man fick vara med och rösta fram ”Varbergs 10 i topp”i popmusik. Ledare för arrangemanget med musik och skivkunskaper i mängd, Gert Husman, hade gjort ett bra urval och enligt hans åsikt var ungdomarna ”med i tiden”, det visar omröstningsresultatet. För de intresserade kan vi nämna att följande trio poplåtar kom i täten: 1) Michelle, The Beatles, 2) 19th nervous breakdown, Rolling Stones, 3) Remember, We 4”………”Många ser väl med förväntan fram mot varbergsorkestrarnas stora arrangemang i Nöjesparken på torsdag, …” (Se ”Ur läggen” i avdelningen Texter)
Tisdag 15 mars 1966
”Popomröstning i NTO-gården” är rubriken och återigen återges hur Gert Husman leder några av stadens ungdomar att rösta fram ”Varbergstoppen” i NTO-gården- ungefär i samma veva som vi spelar där. För den med MOXIES-medlemmarna jämngamle och jämnsynte, kan här redovisas de fyra översta låtarna på listan: Barbara Ann, The Beach Boys, Girl, The Beatles, So many girls, Tages, Blue feeling, The Shanes. Den sistnämnda låten gjorde så starkt intryck på oss att den införlivades i repertoaren!
Det man måste hålla i minnet är att Hallandsposten riktade sig mot – och följdaktligen koncentrerade sitt material på – södra Halland. Halmstad, Laholm och landsbygdskommunerna runt om dominerade innehållet. Varberg hade en egen vinjett men såväl nyhets- som notismaterialet upptog inte många spaltcentimeter. Inte heller i annonserna finns särskilt mycket från Varberg eller områdena runtomkring. Men några skärvor som ändå vinklade ljuset något hittade jag redan i mikrofilmerna från december 1965!
Håll till godo!
Onsdag 8 december 1965
Artikel om repetitionslokalerna i gamla polishuset på Bäckgatan. Stor bild och trespaltig text om MAD Teachers.
Lördag 11 december 1965
Den gamla krogen i Brunnsparken, Coq d´or, som jag helt glömt bort, lockar i en stor annons med ”Julbricka 9:50”
Måndag 13 december 1965
Under Varbergsvinjetten finns den lilla notisen: ”Jippo gav isbana”. En bit in i texten kommer följande mening om lördagens begivenhet i Tofta: ” På eftermiddagen och kvällen hölls auktion med rektor Jonnie Olson som perfekt utropare och dessutom gav gymnasternas avdelning 5 en uppvisning, vartill kan läggas ett trevligt luciatåg och två poporkestrar i full aktion”
Måndag 20 december 1965
Under rubriken ”Skolorna i Varberg” står följande att läsa om vår skolavslutning lördagen före, 18 december: ”Högre allmänna läroverkets elever samlades i övre hallen. Komminister Johannes Eriksson höll en betraktelse. Rektor Sigurd Nordbladh höll ett kort tal samt utdelade premier”. Vi finns inte med bland namnen på premiemottagarna, skall jag vara ärlig känner jag inte igen något av namnen!
Fredag 24 december 1965
Det är julafton och vi undrar nog mest om några små eller stora, platta vinylskivor skall ligga under granen. Men jag tycker följande annons är lite rar och samtidigt tankeväckande för oss kusthallänningar som tycker oss komma ihåg ihärdigt snöiga barndomsvintrar dominerade av minusgrader och skridskovänlig sjö- och, faktiskt också, havsis: ”Bandy på Öjesjön” Varbergs BF (BandyFörening?) möter OIS i serien annandag jul kl. 13:30 på Öjesjön.
Under den rekordkalla och snörika januari 1966 finns det i denna tidning ingenting att hämta för den som söker spår efter popbandsverksamhet i Varberg. New Bohemia och Twin Rivers spelar på diverse ställen och återfinns i olika annonser. Det mest anmärkningsvärda är att det dyker upp en annons för Bågen, alltså Nöjesparken, på annonssidorna för nöjen. Etablissemanget ifråga anser det uppenbarligen inte mödan värt eller ekonomiskt försvarbart att annonsera i Hallandposten som varande andratidning på orten. Detta trots att bortom Varberg liggande Horreds bygdegård, Tofta bygdegård och Folkets Hus i Rolfstorp flitigt annonserar sina danser.
Lördag 19 februari 1966
Trespaltig artikel och foto på Bohemia, som här tappat sitt prefix New. Texten vet berätta att ”studio är bokad 17 mars i EuropaFilms inspelningslokaler i Solna” och man skall göra en inspelning för skivbolaget Decca.
Tisdag 1 mars 1966
”Popomröstning populärast vid skollovsveckans start”
”…Utanför NTO-gården var cyklarna staplade på varandra på eftermiddagen och anledningen fick man reda på när man tog sig in i huset. Det som fängslade intresset var en så enkel anordning som en transistorgrammofon, men skälet till att lokalen var mer än packad var förstås att man fick vara med och rösta fram ”Varbergs 10 i topp”i popmusik. Ledare för arrangemanget med musik och skivkunskaper i mängd, Gert Husman, hade gjort ett bra urval och enligt hans åsikt var ungdomarna ”med i tiden”, det visar omröstningsresultatet. För de intresserade kan vi nämna att följande trio poplåtar kom i täten: 1) Michelle, The Beatles, 2) 19th nervous breakdown, Rolling Stones, 3) Remember, We 4”………”Många ser väl med förväntan fram mot varbergsorkestrarnas stora arrangemang i Nöjesparken på torsdag, …” (Se ”Ur läggen” i avdelningen Texter)
Tisdag 15 mars 1966
”Popomröstning i NTO-gården” är rubriken och återigen återges hur Gert Husman leder några av stadens ungdomar att rösta fram ”Varbergstoppen” i NTO-gården- ungefär i samma veva som vi spelar där. För den med MOXIES-medlemmarna jämngamle och jämnsynte, kan här redovisas de fyra översta låtarna på listan: Barbara Ann, The Beach Boys, Girl, The Beatles, So many girls, Tages, Blue feeling, The Shanes. Den sistnämnda låten gjorde så starkt intryck på oss att den införlivades i repertoaren!
Fredag 25 mars 1966
Härlig annons för söndagens ”NONSTOPDANS från kl 19” i Tofta Bygdegård: ”TVIN RIWERS WATT-66 Buss avgår från Busstationen Varberg kl 18.45 över Lindhov Entré 4:- Bygdegårdsföreningen”
Onsdag 27 april 1966
Med så få MOXIES-anknutna fynd får jag slänga i en notis om en händelse jag faktiskt har minnen från. Kanske är det fler som kommer ihåg: ”..Utmärkt resultat för ”Operation Dagsverke”….”Insamlingen inbringade i runda tal 7.500:-….”
Fredag 27 maj 1966
För andra gången det här året har Bågen, Nöjesparken en stor annons i Hallansposten, inför pingsthelgen, men av våra popkonkurrenter är det bara MAD Teachers som spelar på en av scenerna.
Torsdag 2 juni 1966
”Sommarrestaurang håller stängt som ”protest” mot myndigheterna” lyder rubriken över den trespaltiga artikeln med stort foto.Det visar sig att det är restaurang Kattegatt som kommer att hålla stängt under sommaren. Det berör inte oss – vi gick inte till Kattegatt förrän ett par år senare. Kattegatt var en lite flottare dansrestaurang som låg granne med Sunds ute på Getterön, vilken vik har jag glömt, kanske 4:e!?. Men varken Sunds eller verksamheten där nämns någonstans i artikeln.
Onsdag 8 juni 1966
Socitetsrestaurangen annonserar och avslöjar sommarens gästartister.
Fredag 24 juni 1966
Annonserna för midsommarhelgens förlustelser är överdådiga och upptar flera sidor.
Under rubriken ”Midsommargalej” i Folkparken i Halmstads annons kan man konstatera att på ungdomsdansbanan Shake spelar ”FIVE BROOMS (Fd Watt 66)”. Lite längre ner finns en rolig annons:”Årets match på PÅSKBERGSVALLEN SOVJETS VM-lag – Varbergs BOIS (förstärkta)”
Onsdag 29 juni 1966
En liten raritet: i en annons för ”HBK:s idrottsmässa – ÖSTRA STRANDEN” står följande att läsa: ”Amerikas Popstjärnor Simon & Garfunkel Söndagen den 3 juli kl 20”
Lördag 2 juli 1966
En annons på nöjessidorna gör reklam för en alldeles ny företeelse som kommer att innebära att antalet speltillfällen för lokala popband som MOXIES kommer att minska drastiskt de kommande åren. ”Club OP à GO-Go TRASTEN, Tylösand DISCOTHÊQUE varje kväll Vi öppnar kl 19. Fri entré före kl 21.00. Endast medlemmar.”
Onsdag 20 juli 1966
”Hallands”popband” koras i Åsa-tävling” lyder rubriken och i texten går att läsa att det skall arrangeras en popbandstävling i Åsa dit man får kvalificera sig och där banden sedan går vidare genom utslagning till en final där ”Hallands popband” koras. Märkligt nog rapporteras senare inte från de kvaltävlingar som anges med datum i artikeln och borde vi i bandet inte ha uppmärksammat någonting så intressant så att vi kanske rent av anmält oss? Min tro är att hela projektet stöp innan det ens hade kommit igång, varför det inte finns något att rapportera längre fram.
Lördag 30 juli 1966
Rubriken ”Sol, bad och en god bok populär sommar-cocktail” fångar ögat delvis på grund av sin rejäla storlek men också genom det trespaltiga fotot där någonting bekant avtecknar sig. Mycket riktigt! I bildtexten står följande: ”Bibliotekarie Ann-Marie Svensson hjälper stud Anna-Carin Hillberg, också Varberg, att hitta bland bibliotekets 36.000 band”.
Härlig annons för söndagens ”NONSTOPDANS från kl 19” i Tofta Bygdegård: ”TVIN RIWERS WATT-66 Buss avgår från Busstationen Varberg kl 18.45 över Lindhov Entré 4:- Bygdegårdsföreningen”
Onsdag 27 april 1966
Med så få MOXIES-anknutna fynd får jag slänga i en notis om en händelse jag faktiskt har minnen från. Kanske är det fler som kommer ihåg: ”..Utmärkt resultat för ”Operation Dagsverke”….”Insamlingen inbringade i runda tal 7.500:-….”
Fredag 27 maj 1966
För andra gången det här året har Bågen, Nöjesparken en stor annons i Hallansposten, inför pingsthelgen, men av våra popkonkurrenter är det bara MAD Teachers som spelar på en av scenerna.
Torsdag 2 juni 1966
”Sommarrestaurang håller stängt som ”protest” mot myndigheterna” lyder rubriken över den trespaltiga artikeln med stort foto.Det visar sig att det är restaurang Kattegatt som kommer att hålla stängt under sommaren. Det berör inte oss – vi gick inte till Kattegatt förrän ett par år senare. Kattegatt var en lite flottare dansrestaurang som låg granne med Sunds ute på Getterön, vilken vik har jag glömt, kanske 4:e!?. Men varken Sunds eller verksamheten där nämns någonstans i artikeln.
Onsdag 8 juni 1966
Socitetsrestaurangen annonserar och avslöjar sommarens gästartister.
Fredag 24 juni 1966
Annonserna för midsommarhelgens förlustelser är överdådiga och upptar flera sidor.
Under rubriken ”Midsommargalej” i Folkparken i Halmstads annons kan man konstatera att på ungdomsdansbanan Shake spelar ”FIVE BROOMS (Fd Watt 66)”. Lite längre ner finns en rolig annons:”Årets match på PÅSKBERGSVALLEN SOVJETS VM-lag – Varbergs BOIS (förstärkta)”
Onsdag 29 juni 1966
En liten raritet: i en annons för ”HBK:s idrottsmässa – ÖSTRA STRANDEN” står följande att läsa: ”Amerikas Popstjärnor Simon & Garfunkel Söndagen den 3 juli kl 20”
Lördag 2 juli 1966
En annons på nöjessidorna gör reklam för en alldeles ny företeelse som kommer att innebära att antalet speltillfällen för lokala popband som MOXIES kommer att minska drastiskt de kommande åren. ”Club OP à GO-Go TRASTEN, Tylösand DISCOTHÊQUE varje kväll Vi öppnar kl 19. Fri entré före kl 21.00. Endast medlemmar.”
Onsdag 20 juli 1966
”Hallands”popband” koras i Åsa-tävling” lyder rubriken och i texten går att läsa att det skall arrangeras en popbandstävling i Åsa dit man får kvalificera sig och där banden sedan går vidare genom utslagning till en final där ”Hallands popband” koras. Märkligt nog rapporteras senare inte från de kvaltävlingar som anges med datum i artikeln och borde vi i bandet inte ha uppmärksammat någonting så intressant så att vi kanske rent av anmält oss? Min tro är att hela projektet stöp innan det ens hade kommit igång, varför det inte finns något att rapportera längre fram.
Lördag 30 juli 1966
Rubriken ”Sol, bad och en god bok populär sommar-cocktail” fångar ögat delvis på grund av sin rejäla storlek men också genom det trespaltiga fotot där någonting bekant avtecknar sig. Mycket riktigt! I bildtexten står följande: ”Bibliotekarie Ann-Marie Svensson hjälper stud Anna-Carin Hillberg, också Varberg, att hitta bland bibliotekets 36.000 band”.
Måndag 1 augusti 1966
Ibland, när man tittar bland nöjesannonserna, känner man att det var synd att man inte bläddade mer i Hallandsposten: ”PRETTY THINGS Beat House Ängelholm Fredag 5/8 20-24”. Dessutom finns ett reportage med foto från lördagens Sommartoppen i Varberg, där ”Några mods av olika uppfattning, gick lös på varandra och drog i opponenternas långa hår, men det blev för övrigt en lugn tillställning.”
Fredag 16 september 1966
Bland nöjesannonserna hittar jag följande: ” HÅLL-IGÅNG med SLACKERS Lördag 17/9 SKREABAREN” Flera av våra konkurrenter/ kollegor bland Varbergs popband återfinns i annonserna för arrangemang i Falkenberg, Halmstad och andra orter en bra bit från Varberg. Det står med all tydlighet klart att om man vill spela mer och oftare så måste spelningar fixas utanför sta´n och i vårt fall stupar det på: vi har inte tillgång till bil. Helt klart måste det till en person med körkort och dessutom ett rymligt fordon för att få med sig alla prylar till dessa spelställen De andra, något äldre, banden hade förmodligen en eller annan körkortinnehavare bland sina medlemmar, fordon lånades eller kanske rentav hyrdes. Vi körde grejorna på moped, någon gång skjutsar en förälder. Jag har för mig att en äldre kille, långt ut i bekantskapskretsen och hans unga, blonda, långhåriga flickvän upplät sitt amerikanska raggaråk och körde våra prylar till skoldansen som Reflex ordnade. Sigge fyllde 18 i september 1966, men när han väl fått sitt körkort hade vi bestämt att upplösa bandet. Därför finns inte Folkparken i Halmstad, Skreabaren och andra nöjesetablissemang utanför hemstaden med på vår lista över spelningar. Men Tofta Bygdegård är gott nog!
Lördag 17 september 1966
”God sommarsäsong för Nöjesparken” lyder rubriken och i artikeln citeras Erling Jönson: ”De hittills avverkade danskvällarna har varit mycket välbesökta och allt talar för att ungdomen trivs med de arrangemang vi ordnar, framhåller parkchefen. Bland nyheterna i år kan nämnas att vi satsar på särskilda popträffar förlagda till söndagseftermiddagarna.” Och som för att ge honom rätt återfinns en av de mycket sällsynta annonserna för Nöjesparken i Varberg i lördagstidningen 24 september 1966:
Ibland, när man tittar bland nöjesannonserna, känner man att det var synd att man inte bläddade mer i Hallandsposten: ”PRETTY THINGS Beat House Ängelholm Fredag 5/8 20-24”. Dessutom finns ett reportage med foto från lördagens Sommartoppen i Varberg, där ”Några mods av olika uppfattning, gick lös på varandra och drog i opponenternas långa hår, men det blev för övrigt en lugn tillställning.”
Fredag 16 september 1966
Bland nöjesannonserna hittar jag följande: ” HÅLL-IGÅNG med SLACKERS Lördag 17/9 SKREABAREN” Flera av våra konkurrenter/ kollegor bland Varbergs popband återfinns i annonserna för arrangemang i Falkenberg, Halmstad och andra orter en bra bit från Varberg. Det står med all tydlighet klart att om man vill spela mer och oftare så måste spelningar fixas utanför sta´n och i vårt fall stupar det på: vi har inte tillgång till bil. Helt klart måste det till en person med körkort och dessutom ett rymligt fordon för att få med sig alla prylar till dessa spelställen De andra, något äldre, banden hade förmodligen en eller annan körkortinnehavare bland sina medlemmar, fordon lånades eller kanske rentav hyrdes. Vi körde grejorna på moped, någon gång skjutsar en förälder. Jag har för mig att en äldre kille, långt ut i bekantskapskretsen och hans unga, blonda, långhåriga flickvän upplät sitt amerikanska raggaråk och körde våra prylar till skoldansen som Reflex ordnade. Sigge fyllde 18 i september 1966, men när han väl fått sitt körkort hade vi bestämt att upplösa bandet. Därför finns inte Folkparken i Halmstad, Skreabaren och andra nöjesetablissemang utanför hemstaden med på vår lista över spelningar. Men Tofta Bygdegård är gott nog!
Lördag 17 september 1966
”God sommarsäsong för Nöjesparken” lyder rubriken och i artikeln citeras Erling Jönson: ”De hittills avverkade danskvällarna har varit mycket välbesökta och allt talar för att ungdomen trivs med de arrangemang vi ordnar, framhåller parkchefen. Bland nyheterna i år kan nämnas att vi satsar på särskilda popträffar förlagda till söndagseftermiddagarna.” Och som för att ge honom rätt återfinns en av de mycket sällsynta annonserna för Nöjesparken i Varberg i lördagstidningen 24 september 1966:
Tisdag 4 oktober 1966
”Screaming Lord Sutch” kommer till Halmstadsparken enligt en annons och på Varbergsidan finns en lite rolig annons: ” Musikhuset AB ställer ut Elorglar- Gitarrer-Förstärkare, Högtalare m.m. å Hotellet Smålandsstenar idag tisdag från kl 19.00. KOM – SE – LYSSNA”
Onsdag 5 oktober 1966
Det formligen ryker om recensionen av gårdagskvällens popgala. Recensenten lägger inte band på sig och harmsenheten går igen i rubriken: ”Popgrupp tände eld på scenen”
Det får bli det sista nedslaget i Hallands-Postens spalter under denna vår popaktiva tid, från december 1965 till och med november 1966. Livet gick vidare utan oss, danstillställningarna inrymde mer ofta än inte, ett lokalt poband för att alla musiksmaker skulle få sitt. Av popbandstävlingen i Åsa märktes inget men i Halmstad ordnade man en omfattande popbandstävling framåt jul, men då var MOXIES saga ju redan all. Här och där smyger diskoteken in sina annonser och bara ett år senare kommer dans- och nöjestillställningaran att se rätt annorlunda ut. Men trots att ingen ny MOXIES-spelning kunde uppbringas, så gav genomgången av HP ändå några 60-talsminnen och hågkomster.
”Screaming Lord Sutch” kommer till Halmstadsparken enligt en annons och på Varbergsidan finns en lite rolig annons: ” Musikhuset AB ställer ut Elorglar- Gitarrer-Förstärkare, Högtalare m.m. å Hotellet Smålandsstenar idag tisdag från kl 19.00. KOM – SE – LYSSNA”
Onsdag 5 oktober 1966
Det formligen ryker om recensionen av gårdagskvällens popgala. Recensenten lägger inte band på sig och harmsenheten går igen i rubriken: ”Popgrupp tände eld på scenen”
Det får bli det sista nedslaget i Hallands-Postens spalter under denna vår popaktiva tid, från december 1965 till och med november 1966. Livet gick vidare utan oss, danstillställningarna inrymde mer ofta än inte, ett lokalt poband för att alla musiksmaker skulle få sitt. Av popbandstävlingen i Åsa märktes inget men i Halmstad ordnade man en omfattande popbandstävling framåt jul, men då var MOXIES saga ju redan all. Här och där smyger diskoteken in sina annonser och bara ett år senare kommer dans- och nöjestillställningaran att se rätt annorlunda ut. Men trots att ingen ny MOXIES-spelning kunde uppbringas, så gav genomgången av HP ändå några 60-talsminnen och hågkomster.
Minnets makt -och vanmakt.
Musikens förmåga att väcka minnen till liv är fantastisk. Med stigande ålder faller dock alltmer i glömska, något som blir tydligt när man så här försöker samla hågkomster som ligger flera decennier tillbaka i tiden. Men Ray Davies konsert nyligen och äldsta dotterns nyfikna fråga om The Kinks, gjorde att jag tog fram en på 90-talet inköpt CD-samling med Kinkslåtar. Vi lyssnade tillsammans men efter några låtar slog minnet till – med full kraft. Ut genom högtalarna strömmade en slamrig ”Sittin`on my sofa” och den där distinkta gitarrfiguren gjorde något alldeles speciellt med mitt minne och helt plötsligt var jag 16 år igen. Låten var baksida till singeln ”Dedicated follower of fashion” som hade släppts i februari 1966. Men mina starka minnen kommer av att några av våra konkurrenter hade denna på repertoaren och framförde den på ett ännu slamrigare och högljutt sätt. Jag såg mig själv stå och lyssna, på en spelning med något av dessa andra band, men vilka var det som spelade? Men där försvann minnet igen….! Mitt grundtips är att det var Extraordinairies – garderat med Unsurpast Sect – som hade detta slammerkalas på repertoaren. Finns det möjligen någon som vet?
Georg blir George
Ett samtal med Georg Nilsson i George Inc.
Popdrömmar drömdes lite varstans under de här åren, inte bara i Derome utan bl.a. också i Tofta. Där skulle ett band som George Inc. komma att göra musikaliska avtryck. Under våra tågresor till och från läroverket – på hemvägen var Tofta station första hållplats, sedan kom Sigges favorit Derome mejeri samt min på- och avstigningsstation Derome – så kom Sigge och jag att lära känna åtskilliga skolpendlare på Boråsbanan, däribland några Toftagrabbar som skulle komma att spela i George Inc. Genom åren har jag alltid känt en speciell samhörighet med just det bandet och allra mest med dess sångare och frontfigur, Georg Nilsson. I ett försök att kasta ytterligare ljus utifrån på vårt spelande och hela den här perioden kontaktade jag Georg som med stor beredvillighet och glädje samtalade med mig om de här åren.
Staffan: Hur startade George Inc. Var det ungefär som MOXIES?
Georg: Ja, det tror jag, på så sätt att vi också först och främst var kompisar som var väldigt pop-intresserade och beslöt bilda band. Den musikaliska drivkraften var Arne Larsson som bodde i Bläshammar och kunde spela både piano och gitarr. Han hade ett gediget musikaliskt förflutet och förmodligen därför fick han spela bas. Lars-Gunnar Olofsson kom att spela trummor. Under en kort period hade vi en duktig gitarrist som kom från Källsjö, jag har för mig att han hette Hans, Hans…nä, efternamnet kommer jag dessvärre inte ihåg just nu. Thomas Dyrborn fanns också med i bandet en period. Lars-Gunnar, Thomas och jag var kompisar sedan åtskilliga år. Själv hade jag börjat min musikaliska karriär med att spela på en gammal tramporgel, i George Inc. spelade jag gitarr och sjöng. Men visst, på så vis liknade de två bandens och deras medlemmars bakgrund varann. Frånsett Arne, så hade vi bara liten eller ingen musikalisk bakgrund och började ”från scratch” när vi skulle spela pop. Vi repade i Tofta bygdegård, vars föreståndare Anders Johansson var bygdens nöjeskung. Ja, i hela Halland faktiskt, där han med osviklig näsa för vad som gick hem, fick rejält stora namn att komma och spela och uppträda i Tofta bygdegård: Ingmar Nordströms…
Staffan: …ja, dom spelade dagen efter vi hade gjort vår debut på Toftas scen…
Georg: …och andra nationella storheter som Charlie Norman m.fl, m.fl. Anders Johansson var bussig och lät oss träna i bygdegården mot att vi betalade en liten summa. Någon gång fick vi lov av Jonnie Olsson att repa i Lindberga skolas gymnastiksal (skratt). Men efter ett tag så flyttade vi repetitionerna till ett hus mitt i Tofta, centrala Tofta om man kan säga så….Min mormor ägde ett liten röd stuga mitt i samhället men hon hade känt sig krasslig så hon flyttade till en dotter i Falkenberg. Så vi fick ha det huset som replokal. Helt otroligt! Vårt högljudda repande hördes förstås över nejden, så snart var mormors hus en samlingspunkt för traktens ungdomar. Det fantastiska var att det accepterades av vuxenvärlden. Ingen ifrågasatte detta!
Staffan: När var det här?
Georg: Vi startade 1964, det är jag övertygad om. Men vi repade mest under hela 1965.
Staffan: P har ju för sig att han jammat i någon ”gammal träkåk” i Tofta, det kan ju ha varit mormors hus, er replokal.
Georg: Mycket troligt.
Staffan: Var hade ni era spelningar inför publik?
Georg: Jag har för mig att vi spelade i Tofta bygdegård, någon gång i Rolfstorp och så har jag för mig att vi spelade på någon klassfest i Lindberga skola. Jag har faktiskt hittat en annons, som tyvärr är odaterad, för en spelning i Tofta bygdegård. Arrangörer var Lindberga, Träslöv, Gödestads CUF-avdelning. I annonsen står det ”Program: Skämttävlingar, uppträde, servering och musik av välkända George inc. Popband”. Det var inte dåligt, välkända ! (skratt)
Staffan: Men de här spelningarna tror du äger rum någon gång under hösten 1965 ?
Georg: Ja, det måste det vara.
Staffan: Orsaken till att jag frågar är att jag har grubblat över hur det kommer sig att MOXIES begår sin debut just i Tofta. En teori jag har, är att ni varit vidtalade men drabbats av en force majeure och frågan har skickats från er till oss. För vi var ju kompisar!
Georg: Jo, verkligen. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången så fann vi varann direkt. Vi pratade popmusik, popmusik, popmusik….
Staffan: Jo, jag kommer ihåg att det var en själarnas förening. Vi var verkligen på samma våglängd. Och med ett stort intresse. Det var Lars-Gunnar, kompis och klasskompis i 2 3a i realskolan, som förde ihop oss. Vi hade ju popmusiken som STORT gemensamt intresse.
Georg: Ja, jag kommer ihåg att vi åkte moped till Derome och vi träffades där…
Staffan:…och jag hoppade ibland av tåget i Tofta och tillbringade några eftermiddagstimmar där innan jag tog ett senare tåg hem till Derome…
Georg: …och senare träffades vi i stan: Brunnsparken, Sunds, Puttes….
Staffan: Så då borde det ha varit naturligt för er att skicka ett speltillfälle, som ni fått förfrågan om men tvingats att tacka nej till, till oss?
Georg: Ja, så var det nog.
Staffan: Watt 66 var ju det andra bandet som spelade där den kvällen…
Georg: Ja och det var nog också naturligt. Jallis var ju från Tångaberg, både han och dom andra i bandet var lite äldre och spelade lite tuffare…Vi i Georg Inc såg nog upp till dem… men de var ju så att säga också lokala.
Staffan: Kommer du ihåg att våra vägar korsades musikaliskt i någon omfattning? Jag har ju alltid haft känslan av att George Inc.var ett ”broderband” befolkat av brodersjälar, att vi i MOXIES och ni i George var lite lika…..Vi var lite yngre än de andra banden, lite snällare, drack bara läsk, vi hade definitivt inga egon…..
Georg: Det ligger nog en del i det. De andra banden, speciellt de som räknades lite uppåt i hierarkin…
Staffan: …hrrrmm…inga namn (skratt)….
Georg: …hade nog ofta en rätt stöddig atityd mot oss ”småkillar” och det gjorde att vi nog ”höll ihop” på det sättet att vi gick och lyssnade på varann, ni på oss och vi på er, på de olika spelningarna och kom med uppmuntrande kommentarer snarare än överlägsna självgodheter.
Staffan: Jag har alltid trott att vi delat spelningar, som t.ex. popgalorna i Folkets Hus, flera gånger, men när man tittar i Gig-listan så ser man att det är bara ett tillfälle som det finns belägg för, nämligen MOXIES sista spelning, 27 november 1966.
Georg: Vet du vad, jag är rätt övertygad om att det också var George Inc.:s sista spelning. Vår svanesång så att säga.
Staffan: Det var ju lite märkligt. Båda banden tar farväl av publiken vid samma tillfälle! Om man får vara lite högtidlig. Sedan är ju frågan om ni visste att det var er sista spelning i George Inc.? Vi i MOXIES var ju klara över att vi skulle lägga av. (Se Därför lade MOXIES av i avd. Mera texter ) Nu är det ju så att såväl P som jag har ju kvar var sin affisch från den spelningen, där det står tryckt: Mysafton med George Inc. Ovanför George Inc. ärMOXIES dittryckt med feta, tjocka bokstäver. Hur det nu gisk till? Nederst står: Arrangör: GeorgeIncOriginalFanClub samt presidenten Tina S. telefonnummer. Mycket imponerande, tyckte vi! Egen tryckt affisch! Förresten, fick ni betalt för reklamplatsen nere i vänstra hörnet, där det står: ”Instrumenten kommer från Musikhuset” ?
Georg: Det enda jag kan säga är att jag har för mig att den tjusiga affischen med all säkerhet är tryckt på Bröderna Carlssons boktryckeri. Den snyggt proffsgjorda affischen var med tämligen länge om jag minns rätt. Men en liten rolig poäng är att vår fanclubspresident egentligen hette Kerstin i förnamn, men hon fick namnet Tina av oss för att det fanns så många andra som hette Kerstin. Och någon ekonomisk eller annan stöttning för att vi skrev som vi gjorde på affischen, kan jag inte komma ihåg (skratt). Tror att vi ville återgälda Musikhusets bussighet mot oss spelande ungdomar, bara!
Staffan: Flott med en egen tryckt affisch! Men där på Folkets Hus 1:a advent 1966 upphör i princip min tonåriga musikaliska karriär. Men du fortsatte spelandet efter George Inc.?
Georg: Ja, jag kom att spela under flera år med Dainty, ett band som spelade musik son drog åt soulhållet och där jag sjöng och spelade gitarr. Vi hade spelningar lite varstans runt om i västsverige och hade rätt mycket spelningar under en följd av år.
Staffan: Vi gamla MOXIES-medlemmar försöker ju kasta ljus över vår egen karriär genom att gräva i källare och på vindar. Har du gjort någonting liknande?
Georg: Nej, jag har faktiskt känt att jag lagt den här perioden bakom mig, men när vi nu talar om den här tiden så här dryga fyrtio år senare, så får jag tillstå att nyfikenheten väcks.
Staffan: Det kanske finns godbitar dolda även uppe på din vind?
Georg: Ja, jag måste erkänna att våra samtal har fått mig att överväga att röja på vinden och se om någonting från den här tiden dyker upp.
Staffan: Om du hittar någonting med MOXIES-anknytning så kan jag kanske utgå ifrån att det i så fall kan få en plats på bloggen!
Georg: Självklart!
Staffan: I alla år har jag trott att du stavat ditt förnamn med e på slutet, men du heter Georg, inte George?!?
Georg: Nä, bandnamnet är en eftergift åt det visuella. Det såg mycket fräckare ut med e:et på slutet: George Inc.
Popdrömmar drömdes lite varstans under de här åren, inte bara i Derome utan bl.a. också i Tofta. Där skulle ett band som George Inc. komma att göra musikaliska avtryck. Under våra tågresor till och från läroverket – på hemvägen var Tofta station första hållplats, sedan kom Sigges favorit Derome mejeri samt min på- och avstigningsstation Derome – så kom Sigge och jag att lära känna åtskilliga skolpendlare på Boråsbanan, däribland några Toftagrabbar som skulle komma att spela i George Inc. Genom åren har jag alltid känt en speciell samhörighet med just det bandet och allra mest med dess sångare och frontfigur, Georg Nilsson. I ett försök att kasta ytterligare ljus utifrån på vårt spelande och hela den här perioden kontaktade jag Georg som med stor beredvillighet och glädje samtalade med mig om de här åren.
Staffan: Hur startade George Inc. Var det ungefär som MOXIES?
Georg: Ja, det tror jag, på så sätt att vi också först och främst var kompisar som var väldigt pop-intresserade och beslöt bilda band. Den musikaliska drivkraften var Arne Larsson som bodde i Bläshammar och kunde spela både piano och gitarr. Han hade ett gediget musikaliskt förflutet och förmodligen därför fick han spela bas. Lars-Gunnar Olofsson kom att spela trummor. Under en kort period hade vi en duktig gitarrist som kom från Källsjö, jag har för mig att han hette Hans, Hans…nä, efternamnet kommer jag dessvärre inte ihåg just nu. Thomas Dyrborn fanns också med i bandet en period. Lars-Gunnar, Thomas och jag var kompisar sedan åtskilliga år. Själv hade jag börjat min musikaliska karriär med att spela på en gammal tramporgel, i George Inc. spelade jag gitarr och sjöng. Men visst, på så vis liknade de två bandens och deras medlemmars bakgrund varann. Frånsett Arne, så hade vi bara liten eller ingen musikalisk bakgrund och började ”från scratch” när vi skulle spela pop. Vi repade i Tofta bygdegård, vars föreståndare Anders Johansson var bygdens nöjeskung. Ja, i hela Halland faktiskt, där han med osviklig näsa för vad som gick hem, fick rejält stora namn att komma och spela och uppträda i Tofta bygdegård: Ingmar Nordströms…
Staffan: …ja, dom spelade dagen efter vi hade gjort vår debut på Toftas scen…
Georg: …och andra nationella storheter som Charlie Norman m.fl, m.fl. Anders Johansson var bussig och lät oss träna i bygdegården mot att vi betalade en liten summa. Någon gång fick vi lov av Jonnie Olsson att repa i Lindberga skolas gymnastiksal (skratt). Men efter ett tag så flyttade vi repetitionerna till ett hus mitt i Tofta, centrala Tofta om man kan säga så….Min mormor ägde ett liten röd stuga mitt i samhället men hon hade känt sig krasslig så hon flyttade till en dotter i Falkenberg. Så vi fick ha det huset som replokal. Helt otroligt! Vårt högljudda repande hördes förstås över nejden, så snart var mormors hus en samlingspunkt för traktens ungdomar. Det fantastiska var att det accepterades av vuxenvärlden. Ingen ifrågasatte detta!
Staffan: När var det här?
Georg: Vi startade 1964, det är jag övertygad om. Men vi repade mest under hela 1965.
Staffan: P har ju för sig att han jammat i någon ”gammal träkåk” i Tofta, det kan ju ha varit mormors hus, er replokal.
Georg: Mycket troligt.
Staffan: Var hade ni era spelningar inför publik?
Georg: Jag har för mig att vi spelade i Tofta bygdegård, någon gång i Rolfstorp och så har jag för mig att vi spelade på någon klassfest i Lindberga skola. Jag har faktiskt hittat en annons, som tyvärr är odaterad, för en spelning i Tofta bygdegård. Arrangörer var Lindberga, Träslöv, Gödestads CUF-avdelning. I annonsen står det ”Program: Skämttävlingar, uppträde, servering och musik av välkända George inc. Popband”. Det var inte dåligt, välkända ! (skratt)
Staffan: Men de här spelningarna tror du äger rum någon gång under hösten 1965 ?
Georg: Ja, det måste det vara.
Staffan: Orsaken till att jag frågar är att jag har grubblat över hur det kommer sig att MOXIES begår sin debut just i Tofta. En teori jag har, är att ni varit vidtalade men drabbats av en force majeure och frågan har skickats från er till oss. För vi var ju kompisar!
Georg: Jo, verkligen. Jag kommer ihåg när vi träffades första gången så fann vi varann direkt. Vi pratade popmusik, popmusik, popmusik….
Staffan: Jo, jag kommer ihåg att det var en själarnas förening. Vi var verkligen på samma våglängd. Och med ett stort intresse. Det var Lars-Gunnar, kompis och klasskompis i 2 3a i realskolan, som förde ihop oss. Vi hade ju popmusiken som STORT gemensamt intresse.
Georg: Ja, jag kommer ihåg att vi åkte moped till Derome och vi träffades där…
Staffan:…och jag hoppade ibland av tåget i Tofta och tillbringade några eftermiddagstimmar där innan jag tog ett senare tåg hem till Derome…
Georg: …och senare träffades vi i stan: Brunnsparken, Sunds, Puttes….
Staffan: Så då borde det ha varit naturligt för er att skicka ett speltillfälle, som ni fått förfrågan om men tvingats att tacka nej till, till oss?
Georg: Ja, så var det nog.
Staffan: Watt 66 var ju det andra bandet som spelade där den kvällen…
Georg: Ja och det var nog också naturligt. Jallis var ju från Tångaberg, både han och dom andra i bandet var lite äldre och spelade lite tuffare…Vi i Georg Inc såg nog upp till dem… men de var ju så att säga också lokala.
Staffan: Kommer du ihåg att våra vägar korsades musikaliskt i någon omfattning? Jag har ju alltid haft känslan av att George Inc.var ett ”broderband” befolkat av brodersjälar, att vi i MOXIES och ni i George var lite lika…..Vi var lite yngre än de andra banden, lite snällare, drack bara läsk, vi hade definitivt inga egon…..
Georg: Det ligger nog en del i det. De andra banden, speciellt de som räknades lite uppåt i hierarkin…
Staffan: …hrrrmm…inga namn (skratt)….
Georg: …hade nog ofta en rätt stöddig atityd mot oss ”småkillar” och det gjorde att vi nog ”höll ihop” på det sättet att vi gick och lyssnade på varann, ni på oss och vi på er, på de olika spelningarna och kom med uppmuntrande kommentarer snarare än överlägsna självgodheter.
Staffan: Jag har alltid trott att vi delat spelningar, som t.ex. popgalorna i Folkets Hus, flera gånger, men när man tittar i Gig-listan så ser man att det är bara ett tillfälle som det finns belägg för, nämligen MOXIES sista spelning, 27 november 1966.
Georg: Vet du vad, jag är rätt övertygad om att det också var George Inc.:s sista spelning. Vår svanesång så att säga.
Staffan: Det var ju lite märkligt. Båda banden tar farväl av publiken vid samma tillfälle! Om man får vara lite högtidlig. Sedan är ju frågan om ni visste att det var er sista spelning i George Inc.? Vi i MOXIES var ju klara över att vi skulle lägga av. (Se Därför lade MOXIES av i avd. Mera texter ) Nu är det ju så att såväl P som jag har ju kvar var sin affisch från den spelningen, där det står tryckt: Mysafton med George Inc. Ovanför George Inc. ärMOXIES dittryckt med feta, tjocka bokstäver. Hur det nu gisk till? Nederst står: Arrangör: GeorgeIncOriginalFanClub samt presidenten Tina S. telefonnummer. Mycket imponerande, tyckte vi! Egen tryckt affisch! Förresten, fick ni betalt för reklamplatsen nere i vänstra hörnet, där det står: ”Instrumenten kommer från Musikhuset” ?
Georg: Det enda jag kan säga är att jag har för mig att den tjusiga affischen med all säkerhet är tryckt på Bröderna Carlssons boktryckeri. Den snyggt proffsgjorda affischen var med tämligen länge om jag minns rätt. Men en liten rolig poäng är att vår fanclubspresident egentligen hette Kerstin i förnamn, men hon fick namnet Tina av oss för att det fanns så många andra som hette Kerstin. Och någon ekonomisk eller annan stöttning för att vi skrev som vi gjorde på affischen, kan jag inte komma ihåg (skratt). Tror att vi ville återgälda Musikhusets bussighet mot oss spelande ungdomar, bara!
Staffan: Flott med en egen tryckt affisch! Men där på Folkets Hus 1:a advent 1966 upphör i princip min tonåriga musikaliska karriär. Men du fortsatte spelandet efter George Inc.?
Georg: Ja, jag kom att spela under flera år med Dainty, ett band som spelade musik son drog åt soulhållet och där jag sjöng och spelade gitarr. Vi hade spelningar lite varstans runt om i västsverige och hade rätt mycket spelningar under en följd av år.
Staffan: Vi gamla MOXIES-medlemmar försöker ju kasta ljus över vår egen karriär genom att gräva i källare och på vindar. Har du gjort någonting liknande?
Georg: Nej, jag har faktiskt känt att jag lagt den här perioden bakom mig, men när vi nu talar om den här tiden så här dryga fyrtio år senare, så får jag tillstå att nyfikenheten väcks.
Staffan: Det kanske finns godbitar dolda även uppe på din vind?
Georg: Ja, jag måste erkänna att våra samtal har fått mig att överväga att röja på vinden och se om någonting från den här tiden dyker upp.
Staffan: Om du hittar någonting med MOXIES-anknytning så kan jag kanske utgå ifrån att det i så fall kan få en plats på bloggen!
Georg: Självklart!
Staffan: I alla år har jag trott att du stavat ditt förnamn med e på slutet, men du heter Georg, inte George?!?
Georg: Nä, bandnamnet är en eftergift åt det visuella. Det såg mycket fräckare ut med e:et på slutet: George Inc.
Popdrömmar i Derome
April 2007 träffades Sigge och jag för att med hjälp av gamla brev och foton se om vi kunde få ytterligare några minnesfragment att flyta upp till ytan och på så vis få en tydligare bild av de här åren.
Staffan: Hur kommer du ihåg att popbandsidén startade? Du och jag pratade på vårt håll och Svenne och P på sitt?
Sigge:”Anyway, anyhow, anywhere” – singeln från The Who är ett tidigt minne Vi var begeistrade i häftiga gitarrer och sådana saker i Derome. Det startade mycket för mig…
Staffan: Vi var ju väldigt pop-intresserade. Du hade ju en sådan där liten, grå Philips-grammofon med högtalare i locket. Jag minns att vi retade Sunar som hängde runt skolgården i Derome. Vi öppnade fönstret i mitt rum och sedan spelade vi The Who på högsta volym. Låtarna hade ju mycket distade gitarrer och lät…. Men alla dessa pop-grupper av unga människor visade på något sätt att det var bara att sätta igång, att bara börja…
Sigge: Jag har inga tydliga bilder av hur det började. Det var nog så att du och Sven – som spelade fiol individuellt och ensemble där ni träffades och dessutom var klasskompisar – på något sätt drog igång det här och du frågade mig om jag ville hänga på. Så var det nog.
Staffan:Jag har inga stadiga bilder men jag har på känn att det är troligt.
Sigge: Det kan ju vara rimligt eftersom du och Svenne blev kompisar och ni spelade fiol tillsammans.
Staffan:Jo vi spelade fiol individuellt för samma lärare och ingick också i ensembler på Hagaskolan och vi gick i samma realskoleklass. Däremot tror jag att du och jag var betydligt mera pop-fanatiska. Vårt intresse för den nya popen var ju av det minst sagt intensiva slaget. Tror att Svenne och P var mera måttligt popintresserade. Jag tror att du och jag mera sköljdes med av den brittiska popvågen och någonstans föddes tanken: kan dom kan vi… Jag tror att det här embryot, tankarna att vi kunde och skulle starta band tar form hösten 1964 och mera reellt utkristalliserar sig under vårterminen 1965. Det är under den här tiden vi har allt det här poserandet, av dig och mig här ute i Derome och senare gruppkorten.(Se Derome Days- Sigges arkiv ). Vi har på något sätt fått klart för oss att bara det faktum att vi pratar om att starta popband väcker omgivningens och inte minst det motsatta könets intresse och poserandet blir därefter.
Sigge: Det första kortet på Påskberget, då är vi bara fyra men senare, och i och med det s.k. mastkortet så är vi fem, då har Kalle Wallner kommit med, men hur fattar jag inte.
Staffan: Jag tror att det var så här: vi går i samma klass, han hör att vi fyra, Svenne, P du och jag, pratar om att starta ett popband och då vill han gärna vara med.. Han vill också gärna kunna säga ” jag spelar i popband” men jag har inga minnen av att ha repat med honom…
Sigge: Det behövdes väl en kompgitarrist…
Staffan: Jag kommer ihåg att du och jag, Svenne och P repade i Ps källare, men Kalle kommer jag inte ihåg…
Sigge: Jo men han var nog med ibland. Han var ju kompis med P. Han var en så´n som dök upp hos P….Undrar om han inte tyckte om att spela trummor också. Senare spelade han trummor..
Staffan:.. Girlhunters och Surfers….När du kände dig obekväm med basen så ville jag och de andra inte förlora dig så jag har för mig att vi tyckte att det funkar inte med Kalle Wallner som kompgitarrist, jag vet inte om han sällan dök upp eller…men jag har för mig att vi sa någonting i stil med: kan inte du spela kompgitarr för Kalle kommer inte och så pratade vi med Hans-Åke om han vill spela bas.
Sigge: Jag hade ju insett att det här med att lära sig att spela bas, det var mig övermäktigt. Jag hade ju aldrig spelat förr. Det var ju det klart svåraste… jag glömmer aldrig när vi repade nere i Ps källare och jag spelade bas. Jag kommer ihåg att Håkan, trummisen i Unsurpast Sect och Roger Olsson, deras basist – de hade ju lite hög status, man såg ju lite upp till dem, de såg lite fräcka ut – de kom ner och stod i trappan och lyssnade på oss och jag skulle spela bas. Jag kände mig förstenad, alltså. Det var så hemskt. Jag blev så nervös…
Staffan: Det är klart att är man nervös så spelar man ju inte så bra…
Sigge: Jag kunde i princip bara ”Play with fire”. ”Baby please don´t go” tror jag att jag kunde någotsånär. Men jag hade inte fingerfärdigheten. Därför kom Hans-Åke in som ersättare för mig. Han var ju en bra kompis, Stonesdiggare – som vi var alla tre – och klasskompis med dig och vi var och såg Rolling Stones ihop…när det var…februari, mars-65, jag har biljetten kvar hemma…(Se Inspiration) Men själva uppdelningen vem som skulle spela vad kom ju till av tillfälligheter. Ja, Svenne hade ju spelat fiol och mandolin så sologitarrrollen låg väl väl till för honom. Och du ville ju sjunga…
Staffan: Ja, jag var nog lite rädd för att spela instrument men kände mig rätt säker på att sjunga så jag valde nog solosångarrollen. Även om de andra skulle spela något instrument så…
Sigge: Ja, men det var väl ingen av de andra som var intresserad av att sjunga heller…
Staffan: Jag tror inte det.
Sigge: Men Karl-Henrik var ju duktig på att sjunga!
Staffan: Men han kommer in först lite senare. Men kan du bringa klarhet i hur han kom med?
Sigge:Det var ju så att jag slutade. Jag kan tänka mig att jag slutade under sensommaren -65. Det var för att jag kände…det blev för mycket. I och med att jag hade krav på mig att inte missa mina studier. Jag skulle ju upp i andra ring…RII var ju det tuffaste året av alla….därför kände jag att jag måste koncentrera mig på studierna. Men jag lärde mig att spela barréer och spela massvis med ackord och det måste jag ha gjort på bara en termin, det är ju helt enormt. Men även här tror jag att jag kände att jag inte räckte till. Svenne var ju driven eftersom han spelat mycket tidigare. Han var ju duktig.
Staffan: Man kan ju se att vi började utifrån olika förutsättningar. P hade spelat blockflöjt, Svenne och jag fiol men du hade ju ingen erfarenhet av instrument eller att spela…
Sigge: …av musicerande, av att spela tillsammans….
Staffan:…samtidigt var du min bäste vän, jag ville ju så gärna att vi skulle vara med i det här tillsammans.Då, i de ungdomsåren, tänkte man inte på att det kunde vara jobbigt….
Sigge:…bara detta att stå där, att spela tillsammans, det var ju en väldigt ovan situation, eftersom jag aldrig hade gått någon gitarrkurs. Jag hade ju sjungit i skolan och så men aldrig spelat. Så det kändes nog ganska lagom för mig att sluta. I den vevan började Karl-Henrik, han var klasskamrat med Anna-Carin och mig i RI. Jag har för mig att han dyker upp efter sommaren -65.
Staffan: Ja, vi flyttar till Mariedalsvägen i mitten av september och på de bilder som är tagna runt huset då, det ser ut som en byggarbetsplats det som skall bli vår trädgård, (se Galleri 1) är ju Karl-Henrik med och då har vi börjat repandet i vår gillestuga, någon gång under hösten. Det började bli kallt i Ps sommarrum och när jag frågade föräldrarna om vi kunde repa i gillestugan så var de mer än positiva. Vad jag minns var söndagförmiddagar en vanlig reptid inte minst för att då var mina föräldrar borta på sina musikengagemang i olika kyrkor.
Sigge: Men popfrillorna är få på de korten, vi hade ju pop-frisyr tidigare än de andra om man kan säga så. Svenne var ju en riktig Sune (skratt). Vi var nog lite trendsättare…
Staffan: …ja jag tror att det är vi som driver bandidén hårdast och tidigast, inte minst den visuella delen..(skratt).
Sigge:…och Fan Club…vi fick massor av brev …och jag var inte ens med i gruppen…(skratt)
Staffan: Där vill jag gärna få sagt att alla ville ha med dig så därför blev duKONTAKTMAN
Sigge: Det glömmer jag aldrig när jag fick den där Kontaktmannaskylten…
Staffan:…den ville du säkert gärna ha på dig, nära en decimeter lång: KONTAKTMAN FÖR MOXIES . Du är ju den sjätte MOXIE:n, efter känd förebild. Det är ju lite kul, vi ville ju gärna ha med dig i gänget.
Sigge: Det är därför det känts lite svårt att skriva på bloggen, eftersom jag inte var med och spelade. Hade inte den där scenkänsklan som ni andra skriver om…. I alla fall, efter att jag hade lämnat tillbaka basen (se Derome Days ), skaffade jag en elgitarr, en röd Eko-gitarr, en mycket fin gitarr och sedan hade jag den ett tag medan jag var kompgitarrist, under sommaren 65.( Se gruppkortet under Sommarrummet i avdelningen”Repetitionsbilder”)
Staffan:Alla i MOXIES kom att ha Eko-gitarrer, Sven hade först en blond och sedan en röd, Hans-Åke en Eko-bas och när Karl-Henrik kom med hade han, eller skaffade, en halvakustisk, orkestergitarrsliknande vinröd Eko med tjock kropp…..
Sigge: Sedan gjorde jag mig dumt nog av med gitarren. Jag bytte den mot en bandspelare. Det hade varit jätteroligt att ha kvar gitarren nu. Men jag förstår inte var jag fick pengarna ifrån till att köpa allt detta. På nåt sätt fixade jag pengar. Jag tror att min mamma och pappa tyckte det var roligt att jag sysslade med musik.
Staffan: Dina föräldrar ville förmodligen uppmuntra att du spelade med dina kompisar.
Sigge:Det måste vara så, för jag blev lite förvånad när jag såg det inscannade kvittot, vad det kostade att hyra den där basen. 3- 400:- och på den tiden var det jättemycket pengar. Jag kommer också ihåg att jag köpte en sådan där grepptabell med olika barréackord – den har jag fortfarande kvar. Men jag lärde mig ju helt själv. Man satt ju hemma och pluggade och tränade. Men började du spela då också?
Staffan:Inte alls, jag bara sjöng. För mig var det nog…vi ville efterlikna våra idoler. ”Vilka är då våra idoler…vi är fyra stycken…få se Beatles är fyra stycken…men då måste jag lära mig spela ett instrument, det verkar svårt. Men Stones är bra…de har en solosångare som inte spelar något instrument: Mick Jagger…och Manfred Mann har ju Paul Jones som solosångare…den uppsättningen verkar fräck…” Jag tror att jag kände att sjunga kan jag nog men inte spela samtidigt så då ville jag nog att vi skulle vara ett femmmannaband med mig som solosångare. Så slapp jag lära mig spela ett instrument. Jag sjunger bara. Lite defensivt sådär. Å andra sidan krävdes det en hel del mod att ställa sig längst fram och sjunga – något som illustreras väl av hågkomsterna från den berömda pausspelningen på Burås ungdomsgård där mitt minne är att jag stod lutad mot scenens bakvägg, alltså allra längst bak på scenen och sjöng, paniskt förskräckt. Burås ungdomsgård hade en nimbus i våra ögon, det var STORT att få spela på dessa klassiska tiljor och var jag inte nervös redan innan så blev det inte bättre av att konfronteras med – vad vi i alla fall trodde -en kräsen storstadspublik. Nåja, det är ju så att ju mer man håller på, desto mera van och avslappnad blir man. Burås var ju trots allt bara vår tredje spelning om min kronologi håller. Men riktigt bekväm i min roll som frontman blev jag nog först i slutet av MOXIES korta karriär. Jag kommer ihåg när vi stod framför ett böljande dansande folkhav inne i Nöjesparken att det kändes häftigt. Definitivt mera härligt än skrämmande. Men så satt ju låtarna bättre också efter flitigt repande och hyggligt många spelningar.
Sigge: Jag kommer ihåg att du var väldigt nervös och stressad innan du skulle uppträda.
Staffan: Det tror jag alldeles säkert…det förvånar mig inte alls, för då tyckte jag inte att det var helt enkelt. I alla fall till att börja med.
Sigge: Det är klart det blev ett väldigt fokus på dig.
Staffan: Visst, så det skulle inte förvåna mig alls om jag uppträdde mycket stirrigt innnan.
Sigge: Men jag har inget minne av att jag har varit uppe och spelade på någon scen. Det enda minne jag har är detta när Unsurpastkillarna kom ner i Ps källare och lyssnade…(skratt)
Staffan: Under den perioden i Ps pannrum eller källare så har jag minnen av repetitioner där du var med men jag kommer inte ihåg Kalle Wallner. Vi har ju kort, Kalle är med i alla fall till namn men jag har inga minnen av något repande med honom…
Sigge:Vi var väldigt duktiga på att ta bilder…
Staffan: …och att posera…(skratt)
(Efter vårt samtal så får jag en idé om hur detta kan hänga ihop. MOXIES första stapplande musikaliska steg med repetitioner tas förmodligen i maj 1965, de sista veckorna innan alla utom Sigge, som går i första ring, skall ta realen. Sigge och jag bor i Derome och eventuella repetitioner äger förmodligen rum i anslutning till våra skoldagar. När sommarlovet kommer har Sigge och jag inte lika lätt att åka in till Varberg, inga månadskort på järnvägen, mopedresorna tar tid och Sigge har svårt att kunna ta med basen körandes moped. Min tro är att Sigges och min medverkan under sommaren blir tämligen sporadisk och när vi träffas så tas det mer kort än repas. Kanske är P och Sven betydligt mer musikaliskt aktiva tillsammans med Kalle Wallner och andra som bor i närheten och lätt kan komma över för ett jam eller bara lattja. Detta som en förklaring till alla poserande kort och att jag inte har några minnen av konstruktivt repande under sommaren. En annan förklaring kan vara att det är jag som sångare som väldigt mycket styr vilka låtar som skall repas in och är jag inte närvarande blir det inte så mycket organiserat repande utan mer oorganiserat jammande. Som jag kommer ihåg det tog repandet fart och resulterade i ett låtmaterial först efter skolstarten höstterminen -65)
Staffan: Vad minns du av MOXIES scenkarriär? Scendebuten ägde rum på Tofta Bygdegård 11 december.
Sigge: Ni tränade alltså en hel höst?
Staffan: Ja, hur mycket var du med under den här tiden?
Sigge: Väldigt lite. Jag vet att jag ibland bodde över i er gillestuga efter vissa skoldanser. Om jag var kvar på söndag förmiddag då ni började repa så blev jag ofta kvar och lyssnade på era repetitioner eller plåtade, men annars så var jag aldrig med. Jag bodde ju i Derome och hade behövt resa in för att vara med…Men jag vet att jag var med i Tofta och lyssnade. Cia var också med. Jag kommer ihåg att det var en scen och ett jättestort dansgolv…
Staffan: Jag har inga som helst minnen….Sedan har vi av allt att döma en spelning på måndagen, en Luciaspelning i Eskils källare. Det finns ju ett kort på Slackers från Eskils källare där P känner igen såväl sina trummor som Svens gitarr ( se MOXIES kommer tillbaka) men jag har bara ett diffust minne av att ha dragit och skjutit på en dragkärra eller handkärra – vad säger man ? – över en snötäckt borggård till och från fästningen, en vinterkväll, med instrumenten på. Det skulle ha kunnat vara då. Kommer du ihåg någon Luciaspelning i ett valv i Eskils källare?
Sigge: Ja, jag har ett díffust minne av det när du säger det, det var en Luciafest eller julfest, visst var det Elevrådet som anordnade fester där…?? Från skolan så hyrde man väl in sig. Kan P ha haft någonting med det här att göra??? Var inte han skolans fotograf? Egentligen så känns ju det här med MOXIES som ett totalt misslyckande. Jag lyckades aldrig spela så att jag kom upp på scen och jag lyckades aldrig ordna någon spelning (skratt). Men ändå kände jag mig betydelsefull, jag fanns ju alltid med där…Jag lyssnade av ljudinställningarna, jag hjälpte till och bar instrument och utrustning…. Vi var ju alltid där, det var ju Anna-Carin, jag underhöll ju Anna-Carin också, Cia var väl med ibland också och så hade Cia någon kompis med sig, Eva Andersén, Iréne eller någon…. Vi var ju det gänget som fanns runt bandet…Else dök ju upp ibland, men hon var ju en så´n som mest gick på Bågen, Nöjesparken. Det var ju hennes ”jaktstig” så att säga.
Staffan: Går vi kronologiskt så är det dags för Burås ungdomsgård i Göteborg, men då är du ínte med.
Sigge: När är det?
Staffan: Jag har hittat kladd i mina böcker 2/2 -66 och Burås ungdomsgård ( se……) flera gånger så det borde ha varit då. Nästa spelníng som kan dateras är den i ”Kråkslottet”, 19 mars 1966. Det är då reklamen görs via spritstencil.
Sigge:…och där jag har tagit några bilder. Jag tog dem med Ps kamera…för jag gillade den och han hade en Nikon redan då!
Staffan: Sedan spelade vi på I.O.G.T.
Sigge:Då var jag nog inte med…..
Staffan: Det underliga är att det finns tre färgkort från Ps samlingar och ett suddigt, svartvitt kort av Hans-Åke som jag hade i mitt fotoalbum. På ett av färgkorten är P med så det har han inte tagit och jag undrar så hur det svartvita kom i min ägo? Det är alltså inte du som tagit dessa, då!? Kan det vara jag….???
Sedan spelade vi tillsammans med Cave Stompers den 16 april.
Sigge: Cave Stompers, jo men det kommer jag ihåg. Vi hade hört dem flera gånger. I övre hallen om inte ni spelade i nedre hallen. Men jag har för mig att ni har spelat på flera skoldanser.
Staffan: … en notis i Hallands Nyheters spalt ”HAL-nytt” rubricerar denna spelning som ”Vårbalen”. Det låter ju stort.
Sigge: Det måste ha varit på fästningen. Där var ju balerna. Kommer du inte ihåg det? Det kommer jag ihåg. Balerna ägde rum i Rikssalen, det var ju en större lokal som kunde rymma mycket folk. Men ni började väl bli vana vid stora lokaler och att spela för mycket folk. Ni spelade ju i Parken. Det var ju ganska stort…
Staffan: Ja, trots att jag inte hittat belägg i form av annonser eller så, är jag tämligen övertygad om att vi spelade i Parken under våren. Och det var, som du säger, stort. Jag kommer ihåg känslan av att titta ut över folkhavet från scenen…Men så kommer sommaren. Vi har tre dokumenterade spelningar på Sunds. Har du några minnen av spelningarna där?
Sigge: Jag tänker ofta: har jag några minnen över huvud taget av när ni spelade där? Jag kommer ihåg scenen, inbyggd, bandet stod liksom i en inhägnad med publiken runt om, fönster på båda sidor och en bar lite längre bak. Ett dansgolv och bakom dansgolvet var det väl ett par sittplatser, soffor…????Det var rätt så häftigt därinne med de stora fönstren ut mot havet.
Staffan:…och så knödde man man sig hela tiden in och ut, förbi kassan i entrén, och nerför trappan där det alltid var fullt med folk som inte ville eller kunde betala för att komma in men ändå ville lyssna….för att komma ut på klipporna och hämta luft, för det var så oerhört varmt därinne, men också för att slå sig i slang med andra….tjejer eller kompisar där ute på klipporna. Sedan uppför trappan igen, visa stämpeln på handen och så var man inne…..
Sigge: Ni hade alltså tre spelningar där.
Staffan: Minst. De är dokumenterade men vi har ju rätt bestämt för oss – vi som träffats och pratat gamla minnen- av att ha spelat där mer. Är det något annat du har starka minnen av?
Sigge: Mycket Sunds.Det var då vi skulle åka moped upp till Sörmland och du sabbade en spelning genom att inte vara hemma. Ni skulle ha spelat med Namelosers på Sunds på midsommarafton……. Det här är ju sommaren 1966 och det är då jag börjar gå ut. Det var en Beach Club-sommar. Tältade vi inte därute? Jag kommer ihåg något med P, han hade en rolig badkappa…
Staffan: …nej, det är sommaren 65. 66 tältade i alla fall inte jag ute vid Sunds. Jag hade ju flickvän….
Sigge:…vi satt och drack lite rom och coca-cola på en klippa…
Staffan:…nej, det har jag inget minne av, däremot av Gusten och en batterigrammofon och Rolling Stones-EP;:n med ”Pain in my heart”..soluppgång över havet…nej, nu rör vi ihop somrarna …nu är vi tillbaka till 1965….
Staffan: Hur kommer du ihåg att popbandsidén startade? Du och jag pratade på vårt håll och Svenne och P på sitt?
Sigge:”Anyway, anyhow, anywhere” – singeln från The Who är ett tidigt minne Vi var begeistrade i häftiga gitarrer och sådana saker i Derome. Det startade mycket för mig…
Staffan: Vi var ju väldigt pop-intresserade. Du hade ju en sådan där liten, grå Philips-grammofon med högtalare i locket. Jag minns att vi retade Sunar som hängde runt skolgården i Derome. Vi öppnade fönstret i mitt rum och sedan spelade vi The Who på högsta volym. Låtarna hade ju mycket distade gitarrer och lät…. Men alla dessa pop-grupper av unga människor visade på något sätt att det var bara att sätta igång, att bara börja…
Sigge: Jag har inga tydliga bilder av hur det började. Det var nog så att du och Sven – som spelade fiol individuellt och ensemble där ni träffades och dessutom var klasskompisar – på något sätt drog igång det här och du frågade mig om jag ville hänga på. Så var det nog.
Staffan:Jag har inga stadiga bilder men jag har på känn att det är troligt.
Sigge: Det kan ju vara rimligt eftersom du och Svenne blev kompisar och ni spelade fiol tillsammans.
Staffan:Jo vi spelade fiol individuellt för samma lärare och ingick också i ensembler på Hagaskolan och vi gick i samma realskoleklass. Däremot tror jag att du och jag var betydligt mera pop-fanatiska. Vårt intresse för den nya popen var ju av det minst sagt intensiva slaget. Tror att Svenne och P var mera måttligt popintresserade. Jag tror att du och jag mera sköljdes med av den brittiska popvågen och någonstans föddes tanken: kan dom kan vi… Jag tror att det här embryot, tankarna att vi kunde och skulle starta band tar form hösten 1964 och mera reellt utkristalliserar sig under vårterminen 1965. Det är under den här tiden vi har allt det här poserandet, av dig och mig här ute i Derome och senare gruppkorten.(Se Derome Days- Sigges arkiv ). Vi har på något sätt fått klart för oss att bara det faktum att vi pratar om att starta popband väcker omgivningens och inte minst det motsatta könets intresse och poserandet blir därefter.
Sigge: Det första kortet på Påskberget, då är vi bara fyra men senare, och i och med det s.k. mastkortet så är vi fem, då har Kalle Wallner kommit med, men hur fattar jag inte.
Staffan: Jag tror att det var så här: vi går i samma klass, han hör att vi fyra, Svenne, P du och jag, pratar om att starta ett popband och då vill han gärna vara med.. Han vill också gärna kunna säga ” jag spelar i popband” men jag har inga minnen av att ha repat med honom…
Sigge: Det behövdes väl en kompgitarrist…
Staffan: Jag kommer ihåg att du och jag, Svenne och P repade i Ps källare, men Kalle kommer jag inte ihåg…
Sigge: Jo men han var nog med ibland. Han var ju kompis med P. Han var en så´n som dök upp hos P….Undrar om han inte tyckte om att spela trummor också. Senare spelade han trummor..
Staffan:.. Girlhunters och Surfers….När du kände dig obekväm med basen så ville jag och de andra inte förlora dig så jag har för mig att vi tyckte att det funkar inte med Kalle Wallner som kompgitarrist, jag vet inte om han sällan dök upp eller…men jag har för mig att vi sa någonting i stil med: kan inte du spela kompgitarr för Kalle kommer inte och så pratade vi med Hans-Åke om han vill spela bas.
Sigge: Jag hade ju insett att det här med att lära sig att spela bas, det var mig övermäktigt. Jag hade ju aldrig spelat förr. Det var ju det klart svåraste… jag glömmer aldrig när vi repade nere i Ps källare och jag spelade bas. Jag kommer ihåg att Håkan, trummisen i Unsurpast Sect och Roger Olsson, deras basist – de hade ju lite hög status, man såg ju lite upp till dem, de såg lite fräcka ut – de kom ner och stod i trappan och lyssnade på oss och jag skulle spela bas. Jag kände mig förstenad, alltså. Det var så hemskt. Jag blev så nervös…
Staffan: Det är klart att är man nervös så spelar man ju inte så bra…
Sigge: Jag kunde i princip bara ”Play with fire”. ”Baby please don´t go” tror jag att jag kunde någotsånär. Men jag hade inte fingerfärdigheten. Därför kom Hans-Åke in som ersättare för mig. Han var ju en bra kompis, Stonesdiggare – som vi var alla tre – och klasskompis med dig och vi var och såg Rolling Stones ihop…när det var…februari, mars-65, jag har biljetten kvar hemma…(Se Inspiration) Men själva uppdelningen vem som skulle spela vad kom ju till av tillfälligheter. Ja, Svenne hade ju spelat fiol och mandolin så sologitarrrollen låg väl väl till för honom. Och du ville ju sjunga…
Staffan: Ja, jag var nog lite rädd för att spela instrument men kände mig rätt säker på att sjunga så jag valde nog solosångarrollen. Även om de andra skulle spela något instrument så…
Sigge: Ja, men det var väl ingen av de andra som var intresserad av att sjunga heller…
Staffan: Jag tror inte det.
Sigge: Men Karl-Henrik var ju duktig på att sjunga!
Staffan: Men han kommer in först lite senare. Men kan du bringa klarhet i hur han kom med?
Sigge:Det var ju så att jag slutade. Jag kan tänka mig att jag slutade under sensommaren -65. Det var för att jag kände…det blev för mycket. I och med att jag hade krav på mig att inte missa mina studier. Jag skulle ju upp i andra ring…RII var ju det tuffaste året av alla….därför kände jag att jag måste koncentrera mig på studierna. Men jag lärde mig att spela barréer och spela massvis med ackord och det måste jag ha gjort på bara en termin, det är ju helt enormt. Men även här tror jag att jag kände att jag inte räckte till. Svenne var ju driven eftersom han spelat mycket tidigare. Han var ju duktig.
Staffan: Man kan ju se att vi började utifrån olika förutsättningar. P hade spelat blockflöjt, Svenne och jag fiol men du hade ju ingen erfarenhet av instrument eller att spela…
Sigge: …av musicerande, av att spela tillsammans….
Staffan:…samtidigt var du min bäste vän, jag ville ju så gärna att vi skulle vara med i det här tillsammans.Då, i de ungdomsåren, tänkte man inte på att det kunde vara jobbigt….
Sigge:…bara detta att stå där, att spela tillsammans, det var ju en väldigt ovan situation, eftersom jag aldrig hade gått någon gitarrkurs. Jag hade ju sjungit i skolan och så men aldrig spelat. Så det kändes nog ganska lagom för mig att sluta. I den vevan började Karl-Henrik, han var klasskamrat med Anna-Carin och mig i RI. Jag har för mig att han dyker upp efter sommaren -65.
Staffan: Ja, vi flyttar till Mariedalsvägen i mitten av september och på de bilder som är tagna runt huset då, det ser ut som en byggarbetsplats det som skall bli vår trädgård, (se Galleri 1) är ju Karl-Henrik med och då har vi börjat repandet i vår gillestuga, någon gång under hösten. Det började bli kallt i Ps sommarrum och när jag frågade föräldrarna om vi kunde repa i gillestugan så var de mer än positiva. Vad jag minns var söndagförmiddagar en vanlig reptid inte minst för att då var mina föräldrar borta på sina musikengagemang i olika kyrkor.
Sigge: Men popfrillorna är få på de korten, vi hade ju pop-frisyr tidigare än de andra om man kan säga så. Svenne var ju en riktig Sune (skratt). Vi var nog lite trendsättare…
Staffan: …ja jag tror att det är vi som driver bandidén hårdast och tidigast, inte minst den visuella delen..(skratt).
Sigge:…och Fan Club…vi fick massor av brev …och jag var inte ens med i gruppen…(skratt)
Staffan: Där vill jag gärna få sagt att alla ville ha med dig så därför blev duKONTAKTMAN
Sigge: Det glömmer jag aldrig när jag fick den där Kontaktmannaskylten…
Staffan:…den ville du säkert gärna ha på dig, nära en decimeter lång: KONTAKTMAN FÖR MOXIES . Du är ju den sjätte MOXIE:n, efter känd förebild. Det är ju lite kul, vi ville ju gärna ha med dig i gänget.
Sigge: Det är därför det känts lite svårt att skriva på bloggen, eftersom jag inte var med och spelade. Hade inte den där scenkänsklan som ni andra skriver om…. I alla fall, efter att jag hade lämnat tillbaka basen (se Derome Days ), skaffade jag en elgitarr, en röd Eko-gitarr, en mycket fin gitarr och sedan hade jag den ett tag medan jag var kompgitarrist, under sommaren 65.( Se gruppkortet under Sommarrummet i avdelningen”Repetitionsbilder”)
Staffan:Alla i MOXIES kom att ha Eko-gitarrer, Sven hade först en blond och sedan en röd, Hans-Åke en Eko-bas och när Karl-Henrik kom med hade han, eller skaffade, en halvakustisk, orkestergitarrsliknande vinröd Eko med tjock kropp…..
Sigge: Sedan gjorde jag mig dumt nog av med gitarren. Jag bytte den mot en bandspelare. Det hade varit jätteroligt att ha kvar gitarren nu. Men jag förstår inte var jag fick pengarna ifrån till att köpa allt detta. På nåt sätt fixade jag pengar. Jag tror att min mamma och pappa tyckte det var roligt att jag sysslade med musik.
Staffan: Dina föräldrar ville förmodligen uppmuntra att du spelade med dina kompisar.
Sigge:Det måste vara så, för jag blev lite förvånad när jag såg det inscannade kvittot, vad det kostade att hyra den där basen. 3- 400:- och på den tiden var det jättemycket pengar. Jag kommer också ihåg att jag köpte en sådan där grepptabell med olika barréackord – den har jag fortfarande kvar. Men jag lärde mig ju helt själv. Man satt ju hemma och pluggade och tränade. Men började du spela då också?
Staffan:Inte alls, jag bara sjöng. För mig var det nog…vi ville efterlikna våra idoler. ”Vilka är då våra idoler…vi är fyra stycken…få se Beatles är fyra stycken…men då måste jag lära mig spela ett instrument, det verkar svårt. Men Stones är bra…de har en solosångare som inte spelar något instrument: Mick Jagger…och Manfred Mann har ju Paul Jones som solosångare…den uppsättningen verkar fräck…” Jag tror att jag kände att sjunga kan jag nog men inte spela samtidigt så då ville jag nog att vi skulle vara ett femmmannaband med mig som solosångare. Så slapp jag lära mig spela ett instrument. Jag sjunger bara. Lite defensivt sådär. Å andra sidan krävdes det en hel del mod att ställa sig längst fram och sjunga – något som illustreras väl av hågkomsterna från den berömda pausspelningen på Burås ungdomsgård där mitt minne är att jag stod lutad mot scenens bakvägg, alltså allra längst bak på scenen och sjöng, paniskt förskräckt. Burås ungdomsgård hade en nimbus i våra ögon, det var STORT att få spela på dessa klassiska tiljor och var jag inte nervös redan innan så blev det inte bättre av att konfronteras med – vad vi i alla fall trodde -en kräsen storstadspublik. Nåja, det är ju så att ju mer man håller på, desto mera van och avslappnad blir man. Burås var ju trots allt bara vår tredje spelning om min kronologi håller. Men riktigt bekväm i min roll som frontman blev jag nog först i slutet av MOXIES korta karriär. Jag kommer ihåg när vi stod framför ett böljande dansande folkhav inne i Nöjesparken att det kändes häftigt. Definitivt mera härligt än skrämmande. Men så satt ju låtarna bättre också efter flitigt repande och hyggligt många spelningar.
Sigge: Jag kommer ihåg att du var väldigt nervös och stressad innan du skulle uppträda.
Staffan: Det tror jag alldeles säkert…det förvånar mig inte alls, för då tyckte jag inte att det var helt enkelt. I alla fall till att börja med.
Sigge: Det är klart det blev ett väldigt fokus på dig.
Staffan: Visst, så det skulle inte förvåna mig alls om jag uppträdde mycket stirrigt innnan.
Sigge: Men jag har inget minne av att jag har varit uppe och spelade på någon scen. Det enda minne jag har är detta när Unsurpastkillarna kom ner i Ps källare och lyssnade…(skratt)
Staffan: Under den perioden i Ps pannrum eller källare så har jag minnen av repetitioner där du var med men jag kommer inte ihåg Kalle Wallner. Vi har ju kort, Kalle är med i alla fall till namn men jag har inga minnen av något repande med honom…
Sigge:Vi var väldigt duktiga på att ta bilder…
Staffan: …och att posera…(skratt)
(Efter vårt samtal så får jag en idé om hur detta kan hänga ihop. MOXIES första stapplande musikaliska steg med repetitioner tas förmodligen i maj 1965, de sista veckorna innan alla utom Sigge, som går i första ring, skall ta realen. Sigge och jag bor i Derome och eventuella repetitioner äger förmodligen rum i anslutning till våra skoldagar. När sommarlovet kommer har Sigge och jag inte lika lätt att åka in till Varberg, inga månadskort på järnvägen, mopedresorna tar tid och Sigge har svårt att kunna ta med basen körandes moped. Min tro är att Sigges och min medverkan under sommaren blir tämligen sporadisk och när vi träffas så tas det mer kort än repas. Kanske är P och Sven betydligt mer musikaliskt aktiva tillsammans med Kalle Wallner och andra som bor i närheten och lätt kan komma över för ett jam eller bara lattja. Detta som en förklaring till alla poserande kort och att jag inte har några minnen av konstruktivt repande under sommaren. En annan förklaring kan vara att det är jag som sångare som väldigt mycket styr vilka låtar som skall repas in och är jag inte närvarande blir det inte så mycket organiserat repande utan mer oorganiserat jammande. Som jag kommer ihåg det tog repandet fart och resulterade i ett låtmaterial först efter skolstarten höstterminen -65)
Staffan: Vad minns du av MOXIES scenkarriär? Scendebuten ägde rum på Tofta Bygdegård 11 december.
Sigge: Ni tränade alltså en hel höst?
Staffan: Ja, hur mycket var du med under den här tiden?
Sigge: Väldigt lite. Jag vet att jag ibland bodde över i er gillestuga efter vissa skoldanser. Om jag var kvar på söndag förmiddag då ni började repa så blev jag ofta kvar och lyssnade på era repetitioner eller plåtade, men annars så var jag aldrig med. Jag bodde ju i Derome och hade behövt resa in för att vara med…Men jag vet att jag var med i Tofta och lyssnade. Cia var också med. Jag kommer ihåg att det var en scen och ett jättestort dansgolv…
Staffan: Jag har inga som helst minnen….Sedan har vi av allt att döma en spelning på måndagen, en Luciaspelning i Eskils källare. Det finns ju ett kort på Slackers från Eskils källare där P känner igen såväl sina trummor som Svens gitarr ( se MOXIES kommer tillbaka) men jag har bara ett diffust minne av att ha dragit och skjutit på en dragkärra eller handkärra – vad säger man ? – över en snötäckt borggård till och från fästningen, en vinterkväll, med instrumenten på. Det skulle ha kunnat vara då. Kommer du ihåg någon Luciaspelning i ett valv i Eskils källare?
Sigge: Ja, jag har ett díffust minne av det när du säger det, det var en Luciafest eller julfest, visst var det Elevrådet som anordnade fester där…?? Från skolan så hyrde man väl in sig. Kan P ha haft någonting med det här att göra??? Var inte han skolans fotograf? Egentligen så känns ju det här med MOXIES som ett totalt misslyckande. Jag lyckades aldrig spela så att jag kom upp på scen och jag lyckades aldrig ordna någon spelning (skratt). Men ändå kände jag mig betydelsefull, jag fanns ju alltid med där…Jag lyssnade av ljudinställningarna, jag hjälpte till och bar instrument och utrustning…. Vi var ju alltid där, det var ju Anna-Carin, jag underhöll ju Anna-Carin också, Cia var väl med ibland också och så hade Cia någon kompis med sig, Eva Andersén, Iréne eller någon…. Vi var ju det gänget som fanns runt bandet…Else dök ju upp ibland, men hon var ju en så´n som mest gick på Bågen, Nöjesparken. Det var ju hennes ”jaktstig” så att säga.
Staffan: Går vi kronologiskt så är det dags för Burås ungdomsgård i Göteborg, men då är du ínte med.
Sigge: När är det?
Staffan: Jag har hittat kladd i mina böcker 2/2 -66 och Burås ungdomsgård ( se……) flera gånger så det borde ha varit då. Nästa spelníng som kan dateras är den i ”Kråkslottet”, 19 mars 1966. Det är då reklamen görs via spritstencil.
Sigge:…och där jag har tagit några bilder. Jag tog dem med Ps kamera…för jag gillade den och han hade en Nikon redan då!
Staffan: Sedan spelade vi på I.O.G.T.
Sigge:Då var jag nog inte med…..
Staffan: Det underliga är att det finns tre färgkort från Ps samlingar och ett suddigt, svartvitt kort av Hans-Åke som jag hade i mitt fotoalbum. På ett av färgkorten är P med så det har han inte tagit och jag undrar så hur det svartvita kom i min ägo? Det är alltså inte du som tagit dessa, då!? Kan det vara jag….???
Sedan spelade vi tillsammans med Cave Stompers den 16 april.
Sigge: Cave Stompers, jo men det kommer jag ihåg. Vi hade hört dem flera gånger. I övre hallen om inte ni spelade i nedre hallen. Men jag har för mig att ni har spelat på flera skoldanser.
Staffan: … en notis i Hallands Nyheters spalt ”HAL-nytt” rubricerar denna spelning som ”Vårbalen”. Det låter ju stort.
Sigge: Det måste ha varit på fästningen. Där var ju balerna. Kommer du inte ihåg det? Det kommer jag ihåg. Balerna ägde rum i Rikssalen, det var ju en större lokal som kunde rymma mycket folk. Men ni började väl bli vana vid stora lokaler och att spela för mycket folk. Ni spelade ju i Parken. Det var ju ganska stort…
Staffan: Ja, trots att jag inte hittat belägg i form av annonser eller så, är jag tämligen övertygad om att vi spelade i Parken under våren. Och det var, som du säger, stort. Jag kommer ihåg känslan av att titta ut över folkhavet från scenen…Men så kommer sommaren. Vi har tre dokumenterade spelningar på Sunds. Har du några minnen av spelningarna där?
Sigge: Jag tänker ofta: har jag några minnen över huvud taget av när ni spelade där? Jag kommer ihåg scenen, inbyggd, bandet stod liksom i en inhägnad med publiken runt om, fönster på båda sidor och en bar lite längre bak. Ett dansgolv och bakom dansgolvet var det väl ett par sittplatser, soffor…????Det var rätt så häftigt därinne med de stora fönstren ut mot havet.
Staffan:…och så knödde man man sig hela tiden in och ut, förbi kassan i entrén, och nerför trappan där det alltid var fullt med folk som inte ville eller kunde betala för att komma in men ändå ville lyssna….för att komma ut på klipporna och hämta luft, för det var så oerhört varmt därinne, men också för att slå sig i slang med andra….tjejer eller kompisar där ute på klipporna. Sedan uppför trappan igen, visa stämpeln på handen och så var man inne…..
Sigge: Ni hade alltså tre spelningar där.
Staffan: Minst. De är dokumenterade men vi har ju rätt bestämt för oss – vi som träffats och pratat gamla minnen- av att ha spelat där mer. Är det något annat du har starka minnen av?
Sigge: Mycket Sunds.Det var då vi skulle åka moped upp till Sörmland och du sabbade en spelning genom att inte vara hemma. Ni skulle ha spelat med Namelosers på Sunds på midsommarafton……. Det här är ju sommaren 1966 och det är då jag börjar gå ut. Det var en Beach Club-sommar. Tältade vi inte därute? Jag kommer ihåg något med P, han hade en rolig badkappa…
Staffan: …nej, det är sommaren 65. 66 tältade i alla fall inte jag ute vid Sunds. Jag hade ju flickvän….
Sigge:…vi satt och drack lite rom och coca-cola på en klippa…
Staffan:…nej, det har jag inget minne av, däremot av Gusten och en batterigrammofon och Rolling Stones-EP;:n med ”Pain in my heart”..soluppgång över havet…nej, nu rör vi ihop somrarna …nu är vi tillbaka till 1965….
Här avslutar jag utskriften av det inspelade samtalet mellan de gamla vännerna som fortsätter att fördjupa sig i sin ungdoms händelser och där kronologi inte är så viktigt…
- Sunds 1966
Februari
26/2 ”PALMES, Borås, säsongspremiär”
Mars
5/3 THE RATTLES, Göteborg 12/3 GENTLEMEN FIVE, Göteborg 26/3 APACHES, Göteborg
April
2/4 GONKS, Malmö 7/4 (Skärtorsdag) THE RATTLES, Göteborg 9/4 ”FABULOUS FOUR Scenshow 23.30-00.30 ORIGINAL MATES, Stockholm” 23/4 MAD TEACHERS 20-21, NAMELOSERS, Malmö 21-24 30/4 WHY NOT, Göteborg
Maj
7/5 ”Succébandet från Norrland STEELMEN (Luleå) i pausen NINA” 14/5 BEACHERS, Göteborg 18/5 NIC-A-TEENS, Halmstad 21/5 Direkt från London SHAKEPEARS 28/5GAGGAS , Karlstad
Juni
4/6 HI-FI FIVE i pausen MOXIES .Hi-Fi Five var från Göteborg. 11/6 WIZARDS, Stockholm. 17-18/6 GONKS 24/6 (midsommarafton) NAMELOSERS I TV-dokumentären om Rolling Stones i Malmö 1965, fanns en hastigt förbiilande rubrik i Arbetet, daterad 29 augusti 1966,som braskande basunerade ut Namelosers snara upplösning. Så även deras karriär verkade bli kort.25/6 HOODS, Jönköping
Juli
1/7 APACHES 2/7 MAD TEACHERS 6/7 The Original BEACHERS ”Se Beachers sista framträdande med BRÖDERNA PLUNT, ORMAS och JUHA” 9/7 STÄNGT 13/7”Skånesensationen DOWNBEAT CROWD * Obs! Öppet alla dagar till 22 * jukebox * spelautomater * ”Downbeat Crowds sångare hette Per-Åke Tommy Persson och hade redan gett ut en singel ”The Snake” under artistnamnet Linkin` Louisiana Peps; en ung Peps Persson på Sunds! 16/7 OUTSIDERS, Stockholm 20/7 ”ANNABEE NOX i pausen UNSURPAST SECT” 23/7 STRANGE ONES , Västerås 27/7 ”Sörmlands popmästare GOOFERS” 30/7 CADS (Karlskoga) MOXIES
Augusti
6/8 ”The fabulous sound from England DEEJAYS, London I pausen KÄRLEK AF II ” 10/8MODERATION, Malmö + SLACKERS i pausen 13/8 LAY ABOUTS, Stockholm 17/8”Onsdagshålligång med LOS COMANCHEROS från Luleå” 20/8 STRANGE ONES, Västerås 27/8 DEE-JAYS
September
3/9 SHAKEMAKERS, Göteborg. 10/9 ”THE RATTLERS i ny sättning, bättre än någonsin”17/9 ”MODERATIONS, Malmö, med bl.a.3 skivutgivningar bakom sig”
Oktober
1/10 ”BEACHERS bättre än någonsin”
November
26/11 ZTUKAS, Göteborg
December
31/12 ”Nyårshålligång med VOCATIONS, Borås, FIVE BROOMS, SLACKERS”
Sammanställningen grundar sig på annonser i Hallands Nyheter under 1966.
26/2 ”PALMES, Borås, säsongspremiär”
Mars
5/3 THE RATTLES, Göteborg 12/3 GENTLEMEN FIVE, Göteborg 26/3 APACHES, Göteborg
April
2/4 GONKS, Malmö 7/4 (Skärtorsdag) THE RATTLES, Göteborg 9/4 ”FABULOUS FOUR Scenshow 23.30-00.30 ORIGINAL MATES, Stockholm” 23/4 MAD TEACHERS 20-21, NAMELOSERS, Malmö 21-24 30/4 WHY NOT, Göteborg
Maj
7/5 ”Succébandet från Norrland STEELMEN (Luleå) i pausen NINA” 14/5 BEACHERS, Göteborg 18/5 NIC-A-TEENS, Halmstad 21/5 Direkt från London SHAKEPEARS 28/5GAGGAS , Karlstad
Juni
4/6 HI-FI FIVE i pausen MOXIES .Hi-Fi Five var från Göteborg. 11/6 WIZARDS, Stockholm. 17-18/6 GONKS 24/6 (midsommarafton) NAMELOSERS I TV-dokumentären om Rolling Stones i Malmö 1965, fanns en hastigt förbiilande rubrik i Arbetet, daterad 29 augusti 1966,som braskande basunerade ut Namelosers snara upplösning. Så även deras karriär verkade bli kort.25/6 HOODS, Jönköping
Juli
1/7 APACHES 2/7 MAD TEACHERS 6/7 The Original BEACHERS ”Se Beachers sista framträdande med BRÖDERNA PLUNT, ORMAS och JUHA” 9/7 STÄNGT 13/7”Skånesensationen DOWNBEAT CROWD * Obs! Öppet alla dagar till 22 * jukebox * spelautomater * ”Downbeat Crowds sångare hette Per-Åke Tommy Persson och hade redan gett ut en singel ”The Snake” under artistnamnet Linkin` Louisiana Peps; en ung Peps Persson på Sunds! 16/7 OUTSIDERS, Stockholm 20/7 ”ANNABEE NOX i pausen UNSURPAST SECT” 23/7 STRANGE ONES , Västerås 27/7 ”Sörmlands popmästare GOOFERS” 30/7 CADS (Karlskoga) MOXIES
Augusti
6/8 ”The fabulous sound from England DEEJAYS, London I pausen KÄRLEK AF II ” 10/8MODERATION, Malmö + SLACKERS i pausen 13/8 LAY ABOUTS, Stockholm 17/8”Onsdagshålligång med LOS COMANCHEROS från Luleå” 20/8 STRANGE ONES, Västerås 27/8 DEE-JAYS
September
3/9 SHAKEMAKERS, Göteborg. 10/9 ”THE RATTLERS i ny sättning, bättre än någonsin”17/9 ”MODERATIONS, Malmö, med bl.a.3 skivutgivningar bakom sig”
Oktober
1/10 ”BEACHERS bättre än någonsin”
November
26/11 ZTUKAS, Göteborg
December
31/12 ”Nyårshålligång med VOCATIONS, Borås, FIVE BROOMS, SLACKERS”
Sammanställningen grundar sig på annonser i Hallands Nyheter under 1966.
Därför lade MOXIES av
Som jag kommer ihåg det var det popbandsprojekt som slutade i det publikt spelande MOXIES , från början till slut baserat på positiv glädje, stort engagemang och att alla kollektivt bidrog för att resultatet skulle bli så bra som möjligt. Om inte förträngningsmekanismerna varit ovanligt framgångsrika så var umgänget, repandet och spelandet tämligen befriat från allvarligare konflikter. Därför är det inte förvånande att mina minnen från hur vi slutade spela tillsammans i bandet också är präglat av förståelse och frånvaron av konflikter. Som jag kommer ihåg det upplöste vi MOXIES efter att Kalle Weddig inte längre hade sina föräldrars tillåtelse att fortsätta popspelandet i den här omfattningen. Hösten 1966 gick Kalle – och Sigge – i sista ring och skulle ta studenten till våren. Kalles föräldrar var tydliga i sitt besked: studierna skulle prioriteras. Eftersom vi andra befann oss i liknande studiesituationer – P, Sven och jag gick i andra ring och Hans på handelsutbildning – och den tidens föräldraauktoritet var närmast oomstridd, så accepterade vi detta besked utan invändningar. Tanken på att ersätta Kalle med någon annan fanns inte vad jag vet. Dels var MOXIES ju framför allt ett kompisgäng där medlemmarna inte var omedelbart utbytbara. Dels så såg vi – i alla fall jag – MOXIES som ett roligt hobbyprojekt att ha medan vi gick klart skolan. Spelandet var inte tänkt som en möjlig karriär, ett yrke eller ens ett dominerande och krävande – men möjligen något inkomstbringande – tidsfördriv vid sidan om. Så utan dramatik beslöt vi att när Kalle inte fick lov att fortsätta spela så upplöste vi bandet. Därför var de sociala banden fortfarande starka de närmaste åren: vi träffades, kanske jammade och umgicks av hjärtans lust innan studier, arbete och årens gång så småningom skingrade oss.
———————–
LP på rullband
LP på rullband
Jag hade inte grammofon, till skillnad från Sigge, som fick och köpte singlar – och sedemera LP-skivor – med pophits som vi två, ofta tillsammans med lillasyster Cia, gjorde egna Tio-i-topp-listor med. Jag hade fått en liten bandspelare som jag spelade in favoritlåtar från radion med. Omgivningen avkrävdes absolut tystnad och fullständig koncentration behövdes framför radioapparaten för att inte få med någon på- eller avannonsering vid inspelningen. På så vis fick man ihop band fulla med favoritlåtar att gotta sig åt. Vad jag minns var även Sven och Pelle bandspelarägare. Skivspelarna var få i våra kretsar. När LP-skivan blev det viktigaste vinylformatet bandade vi av dem på våra bandspelare. Men den ultimata lyxen var att köpa den senaste flugan: rullbandsutgåvor av skivbolagens egna LP-utgivningar. Dessa rullbandsversioner var rejält mycket dyrare än skivorna varför i alla fall jag drog mig för att köpa någon sådan. Men i ett fall kunde inte ens Putte åstadkomma LP – versionen varför jag, efter mycket moget övervägande, på Musikhuset köpte rullbandsutgåvan av ”Ferry Cross The Mersey” , ljudspåret till filmen med samma namn, som på svenska fått den fantasifulla titeln ”Bland sunar och mods”. Även så här i efterhand förstår jag min tvekan. Prislappen på baksidan (se nedan) anger priset till 20 kronor på den tiden när LP-skivorna kostade 12:50, vill jag minnas : – )
 |  |
Efter att ha upptäckt ytterligare en bortglömd spelning är det dags att ta nya tag i letandet efter Moxiesspår i 60-talets Varberg. Rubriker, notiser, artiklar och annonser; allt som bidrar till att sprida ljus över våra ungdomsår.
Tisdag 19 april 1966 Popspaltens rubrik får tillvaron att svaja: ”Popidolen Cliff Richard blir präst”. På Varbergssidan återfinns följande rubrik: ”Påskbergsskolan nytt namn på HAL”. Det visar sig ”att i och med att gymnasiet blir kommunalt fr.o.m. 1 juli innevarande år, det nuvarande Högra allmänna läroverket skall erhålla namnet Påskbergsskolan”
Fredag 22 april 1966 Förutom Bågens sedvanligt stora annons för lördagens dans där Watt 66 är pausband, kunde man i Halmstads Folkparks annons läsa: ”Shake In 20-23.30 *Jean Lundéns *Set Sect – ”shakelattjo” till poporkester”
Lördag 23 april 1966 ”Derome järnvägs- och poststationer nedlägges 22 maj respektive 1 juni” lyder en bister rubrik. Sigges och min gamla station som vi åkt från och till otaliga gånger de senaste åren, förlorar sin bemanning och kommer sedemera att läggas ner helt.
Måndag 25 april 1966 Annons: ”Falkenbergs Tio i Topp röstas fram på Åkulla friluftsgård onsdag 27 april. 18.00 spelar Unsurpast Sect, Varberg 18.30 The Hep Stars.”
Torsdag 28 april 1966. ”C:a en kvarts miljon besökare i Nöjesparken under fjolåret” Det var alltså ett stort nöjesetablissemang vi så småningom fick chansen att spela i. Parkföreståndaren, en maktfaktor i det lokala nöjeslivet, var den nöjesmogul Pelle eller någon annan förhandlade med om engagemang.
Onsdag 4 maj 1966 Äntligen har bandet eller en av oss – kanske en solo-Moxie – hamnat i smöret. En rejäl annons, nederst på Hallands Nyheters prestigefyllda förstasida (!) , i en rektangulär ram i vilken ordet HÅLL-I-GÅNG utgör återkommande dekoration, basunerar ut: ”SHAKE-IN i Folkets Hus, Varberg till 3 populära Varbergsgäng * Moxie (sic!) * Watt 66 * Extraordinairies* Obs entré 3:00” Kul att hitta en spelning till som i alla fall jag hade glömt bort. (se annonsen POPgala och Shake In i Tidningsklipp)
Torsdag 5 maj 1966 Man kan ana avundsjuka bakom den magsura rubriken ” Dylan mångmiljonär på ´protestsånger´ ”, en artikel av signaturen Snoj!
Tisdag 10 maj 1966 Allt var inte pop,solsken och lättjefulla, bekymmersfria dagar i vår ungdom. ”Ung stöldliga i Varberg ådömd skyddstillsyn och stora böter” är en rubrik som ger relief åt våra lättsammare och lyckligare minnen.
Onsdag 11 maj 1966 är det dags för New Bohemia och Twin Rivers att spela i Folkets Hus, på samma arrangemang som veckan före när vi var där. I denna förstasidesannons står dessutom namnet på arrangören: Varbergsmusikerna.
Torsdag 12 maj 1966 Annons om familje-rally i Åkulla friluftsgård, där det musikaliska dragplåstret är : ”Corny Pops orkester (f.d. Arvid Perssons)”
Lördag 14 maj 1966 ”Beachers på Beach Club. Entré 6:-” Vi har ju alla känslan av att ha spelat tillsammans med Beachers på Sunds, Beach Club. Om man antar att vår medverkan bestämdes så sent så att annonsmanus redan hade hunnit lämnas in, skulle detta kunna vara det första, troliga tillfället där vi – utan att ha varit med i annonsen – faktiskt spelade. Det visar sig finnas fler Beachers-spelningar längre fram, vänta och se!
Tisdag 17 maj 1966 ”Examensdags i flickskolan” Det skulle förvåna mig mycket om vi inte kände någon som tog examen den här dagen!
Torsdag 26 maj 1966 Ur Varbergsspalten : ” Bastun i Goda Hopp öppnas till pingstbadet.” Mmmm! Sommaren är här!
Tisdag 2 juni 1966 Ur ”HAL-nytt i Varberg” : ”Reflex har sammanträde på lördag då man kommer att bestämma vem som skall vinna i fototävlingen man anordnat”.
Fredag 3 juni 1966 Rubrik i krigsstilstorklek: ” Realfirare ´stormade´ flickskolan. Undervisningen störd i tråkigt intermezzo”. Tonen är indignerat upprörd och rektor Hanna Röstin ger sin syn på saken och lägger ICKE fingrarna emellan. Ett antal manliga avgångselever från realskolan har så här morgonen efter examensfesten strömmat in i flickskolan. Bara det faktum att manliga individer tog sig in i skolan var nog för att skapa tumult. Det enda jag kan lova är att vi inte var med. Vi tog realen året före! (Pelle: – Synd, det låter ju rätt kul) Vid närmare genomläsning av artikeln framgår att just vår årskull året före hade startat denna ”tradition” – om nu två gånger är tradition – så vem vet, du kanske var med 1965 fast du har glömt det? :- ) Själv kan jag inte påminna mig att jag var med, möjligen utanför??
Lördag 4 juni 1966 Äntligen hör vi till de stora. Bland helgens annonser för nöjen och andra begivenheter hittar vi : ”Beach Club Hi-Fi Five . I pausen Moxies” . Precis innan skolan slutar och sommarlovet tar vid, får vi beviset för att vi är ett band att räkna med i stan: vi spelar på Sunds. I pausen visserligen men…. Det skulle komma mer. ( Se Annonser i Hallands Nyheter under Tidningsklipp)
Tisdag 14 juni 1966 Skolan slutar och ingen i bandet fick något stipendium. Men ett långt sommarlov och tidningen basunerar ut att dagen före varit årets bästa baddag med 28* i luften och 16* i vattnet. Vilken sommar som väntar…
Fredag 17 juni 1966 Såväl blänkare i Varbergsspalten som annons gör reklam för Gonks som spelar ute på Sunds, inte bara fredag kväll utan även på lördagen. Väldigt ovanligt att ett och samma band spelar där ute två kvällar i rad. Är tämligen säker på att jag var på Sunds någon av kvällarna då Gonks var ett av mina favoritband. De tre Gonkssinglar jag köpte de här åren har jag fortfarande kvar.
Fredag 24 juni 1966 Midsommarafton och tidningen är full av nöjesannonser, bl.a. en stor från Sunds som annonserar Namelosers på midsommarafton och Hoods från Jönköping på midsommardagen. Uppe i torpet i Sörmland fick jag i den här vevan ett brev från Kalle Weddig som besviken och arg meddelar att han just fått reda på -brevet är daterat måndagen i midsommarveckan – att vi erbjudits att spela nonstop med Namelosers på midsommarafton men att detta gått om intet då jag befann mig med familjen på torpet i Sörmland. Han avslutade: ” (O) vänligen, Kalle” . Bakgrunden till detta var minsta sagt komplicerad: Tanken att jag som sextonåring skulle få stanna kvar I Varberg när övriga familjen åkte till landet, fanns inte i familjens tankevärld. Då det var mycket som drog i Varberg: Anna-Carin, MOXIES, kompisar, Sunds m.m. hade Sigge och jag kommit på en smart grej: vi deklarerade att vi långsamt skulle köra till Sörmland på våra mopeder och komma upp lite senare. I verkligheten skulle vi vara kvar i stan en vecka, leva loppan och sedan köra non-stop när det blev tvunget. Hade det funkat hade jag kanske varit kvar midsommarafton. Alltså , jag fick några extra dagar i sta´n – tältade med Sigge uppe vid skyttepaviljongen bakom Påskberget och fick umgås flitigt med flickvännen – men lillasyster fick syn på oss när Sigge och jag slarvigt oförsiktiga höll till i Brunnsparken. The heat was on. Den natten lånade vi Pelles sommarrum för att sova i men togs morgonen därpå på bar gärning, kanske inte in flagrante men kul var det inte. Jag lyckade alltså inte hålla mig kvar i Varberg fram emot midsommar utan sattes i bilen och fick åka iväg med familjen. Utifrån sparade brev från Anna-Carin och Sigge verkar ”deportationen” ha ägt rum lördagen eller söndagen helgen före midsommar, alltså 18:e eller 19:e.. Så här i efterhand verkar det svårt att tro att jag skulle ha kunnat hålla mig kvar i stan fram till den 24:e. Speciellt som Kalles är daterat 20: juni och att Sundsförfrågan inte kom förrän den dagen. Som kompensation lyckades jag i alla fall tjata mig till att åka hem en helg något senare.
Fredag 1 juli 1966 ”Grönområden i Varberg vandaliseras” lyder rubriken på en artikel som mest handlar om vårt favoritgrönområde, Påskberget, och illustreras med ett foto av den på annan plats så omtalade kanonen.
Onsdag 6 juli 1966 I juli är nöjesvarberg hett, hett, hett. I en annons från Parken gör ett tyrckfel ett roligt intryck när The Osmonds skall uppträda: ”Shenshow kl.20.30”. Beach Club presenterar ” The original Beachers”. Ytterligare ett tillfälle då vi skulle kunna ha spelat ihop med Beachers, något alla har så starka minnen av. I ett brev från Sigge, daterat 5 juli, skriver han : ”Hörde du kommer ner på lördag” men 9 juli har jag inte hittat någonting där vi är inblandade. Kan jag ha förmått fader Karl att köra ner mig ett par dagar tidigare ? Nej, det är knappast troligt eftersom jag senare hittade ett brev från Anna-Carin, daterat 6 juli men poststämpat dagen efter, där hon skriver: ”Det störtregnar fortfarande så vi kan inte gå ut ikväll. Förresten är The Original Beachers på Sunds ikväll” (Se ”Ett brev betyder så mycket” )Däremot har det dykt upp ett gratulationskort från Anna-Carin till min namnsdag 14 juli som är så otvetydigt formulerat att det står helt klart att jag var hos henne i Varberg på söndagen och därmed förmodligen också lördagen. Körd av fader Karl.
Måndag 11 juli 1966 ”Stängda ´Sundhs´ blev orsaken till stora modsdemonstrationer” skriker en rubrik på Varbergssidan. Signaturen ”Fullmo” ondgör sig över att c:a 500 ungdomar demonstrerar i Brunnsparken när man funnit Sundhs stängt (Något Sunds faktiskt informerat om i annonserna under en dryg veckas tid ) ”Att kalla det inträffade för upplopp är kanske ett något starkt ord”. Har inga som helst minnen av detta eller att detta talades om. Talar ytterligare emot att jag var hemma i Varberg denna helgen. Pelle: – Inget som helst minne av detta trots att jag förmodligen ivar stan och sommarjobbade.Staffan igen: – Se ovan. Men jag hade förmodligen tankarna någon annan stans än Sunds….Undrar vad jag gjorde hemma i stan den helgen?
Måndag 18 juli 1966 Månne nyhetstorka på redaktionen? Man märker att 40 har gått: ”Tandläkare hos de svarta. Missionärspar semestrar på Getterön” (Pelle: – Sommar har alltid betytt nyhetstorka för dagstidningar och man tvingas fylla ut sidorna med mer eller mindre svagsinta reportageuppslag).
Onsdag 20 juli 1966 På Beach Club spelar AnnaBee Nox och Unsurpast Sect är pausband. Överallt skriver man om ”rekordsommar”. Man märker att arrangörerna tar in mycket band -kända som okända – utifrån och att Varbergsbanden med något undantag bara får plats som pausband, om alls. I Parken är de lokala banden sällsynta fram till höstsäsongen. Europafärjan har ofta stora, braskande annonser med lokala band som står för dansen. Det väcker en tanke hos mig. Jag tror inte att vi spelat på färjan ”på riktigt” men jag har ändå en gnagande känsla av att ha spelat på en dagtur som kan ha varit friluftsdag/Operation Dagsverke/elevdag eller liknande. Alltså i något halvt om halvt skolsammanhang. Har någon annan den känslan också? Pelle: – Nej, inget minne av något sådant. Låter inte troligt. Däremot har jag spelat på färjan med Twin Rivers.
Måndag 25 juli 1966 Stor artikel med rubriken ”Twin Rivers till Star Club i Hamburg där The Beatles fick sitt genombrott” (Illustreras av den övre av de två Twin Riversbilderna iAndra Varbergsband .). Dessutom kan vi alla glädjas åt att parkföreståndare E. Jönsson fått läckert sällskap. Artkeln ”Succé i Varbergs Nöjespark för Let´s Go-A-Go-Go-Show” beledsagas av ett häftigt fotografi. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp)
Fredag 29 juli 1966 ”Sommartoppen sänds direkt från Nöjesparken” Den lördagssändningen kunde inte vi bevista för vi skulle förbereda kvällens spelning på ….
Lördag 30 juli 1966 …Sunds, där vi skulle spela och vi skulle vara pausband . Annonsen lyder: ”Sveriges Pretty Things CADS. På tredje plats i Idolnytt. I pausen Moxies ”
Fredag 5 augusti 1966 Även om det lokala poplivet inte rörde så mycket på sig så gjorde idrotten det. Medan vi förberedde oss inför förra lördagskvällsspelningen, spelades VM-finalen i fotboll mellan England och Västtyskland med det kontroversiella 3-2-målet i förlängningen. Här hemma kunde vi gå på lokal fotboll på lördag 6 augusti. ”Kl. 16.00 Derome BK- Veddige BK. B-lagen 14.45.”
Onsdag 10 augusti 1966 Annons på första sidan för Beach Club: Moderation. Slackers i pausen. I Varbergsspalten kan vi läsa att uppropet till andra ring i gymnasiet äger rum 22 augusti, samt att eventuell upptentning äger rum samma dag. Låter det bekant, någon?
Lördag 13 august 1966 Rar annons i egen sak: ”Det är Pop att läsa i Hallands Nyheter” Tisdag 16 augusti 1966 Man blandar och ger på Varbergssidan: ”Brevduvorna hemma igen”. ”Färjan fortsätter med dans och underhållning”. ”Slutbadat för denna gång? ”
Lördag 20 augusti 1966 Annons på första sidan: ”MOCKA BOOTS Åter inkommet! I sand, vinrött och blått. mans 69:75 34-39 65:75 Gloria, Varberg”
Torsdag 1 september 1966 Braskande rubrik på första nyhetssidan: ”Varbergs nya popstjärnor” En stor artikel med foto på Slackers. Dock är denna uppsättning utan Bertil vad jag kan se. Hade du slutat eller gått till något annat band? Dessutom får läsaren veta att man repar i gamla polishuset tillsammans med Extra Ordinairies och Mad Teachers.
Tisdag 6 september 1966 Detta år är valår och den politiska temperaturen är hög. Annonser och artiklar för såväl lokal- som rikspolitiker fyller sidorna. Bland nöjesannonserna finner jag följande lilla raritet. ”Kommunisternas valbyrå, Varberg. Godtemplaregården, Prästgatan 27, 1:a våningen” Medan jag funderar på den lite odogmatiska kombinationen parti/lokal slår det mig med full kraft : det var i Godtemplaregården på Prästgatan 27 vår spelning för URK gick av stapeln och några hastiga, dittills förträngde minnen flimrar förbi. Där var det!!
Onsdag 7 september 1966 Trots namnbytet på skolan så kommer skolspalten även fortsättningsvis att heta ”HAL-nytt i Varberg”. Skribenten avslutar sin spalt: ”…jag och många med mig kommer att kalla min skola för läroverket”. Jojo!
Torsdag 8 september 1966 ”´Dumpen´i Varberg fyller nu kraven för en modern soptipp!”En nog så viktig källa till vår första utrustning, våren 1965. Där letade de tekniska grabbarna, Sven och Pelle (kanske flera?) och hittade kasserade, trasiga radioapparater som de byggde om och lödde ihop till den den första förstärkarutrustningen i Moxies .(Pelle: – Noga taget var det högtalarna vi var ute efter. Samt möjligen ett och annat radiorör).Se också ”Utrustning” i avsnittet Texter.
Fredag 16 september 1966 I Varbergsspalten: ”Favoritband till Bågen” ”…Johnny Öbergs orkester, favoritbandet från Skövde. > I pausen dansar Ni till varbergsbandet Moxies” (Se den imponerande annonsen i Tidningsklipp)
Tisdag 20 september 1966 Lolles kläder 20-årsjubilerar och hela Hallands Nyheters förstasida utgör en enda gigantisk annons för Lolles. Vi får veta att för oss unga finns avdelningen ”Lolles Unga Män” (Pelle: – Lolles hade en slogan som blev klassisk ”Alla går i Lolles kläder”. Så vems kläder gick Lolle själv i?)
Lördag 24 september 1966 Lång artikel inför popgalan den 25 september.
Måndag 26 september 1966 Något förvånande, en recension i Varbergsspalten av söndagens popgala. Skribenten är positiv och välvillig. Det kan konstateras att de många applåderna räckte även till Moxies. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp) Tidningen innehåller också tågtider på en hel del sträckor som trafikerar Varberg. Sigge hade varje dygn åtta avgångar i vardera riktningen på sträckan Derome – Varberg – Derome. Allvarligast var, att anlände han till Varbergs Central efter 21.30, oavsett dag i veckan, för att försöka ta sig hem, så fick det bli med annat färdmedel än tåg. Sista tåget Richtung Borås, gick då. Inte undra på att mopeden var ett viktigt färdmedel när Sunds stod på programmet!
Onsdag 28 september 1966 Annons för intressant program i Parken dagen efter: ”Vreeswiklund Show” Cornelis Vreeswijk och Gunnar Wiklund i gemensam show. Fascinerande kombination!
Lördag 1 oktober 1966 ”Årbladet har utkommit, Varbergs Roddklubbs interna publikation”. På nöjessidorna återfinns en rejäl annons för Sunds: ”BEACHERS Bättre än någonsin” Vi har ju alla starka känslor av att vi spelat ”nonstop” med detta gäng på Sunds. Skulle jag välja när jag tror att det var, sätter jag mina pengar på detta tillfälle av flera skäl. Vi hade spelat några gånger på Sunds, vi hade gjort oss ett namn i stan och uppmärksammats i tidningen veckorna före. Det faktum att vi inte finns med i annonsen tar jag lätt på. Vi kan ha blivit tillfrågade och/eller accepterat efter att annonsmanuset lämnats in. Har hört med Urmas Plunt om han har någon typ av dokumentation från den här perioden men den dokumentation som finns har brodern, Juha. Bad Urmas kolla med Juha men har ingenting hört.
Tisdag 6 oktober 1966 ”Snatterierna tenderar öka. Oroande upptäckt på Domus”
Lördag 8 oktober 1966 I Hallands Nyheter är man mån om de pressetiska reglerna.I Varbergsspalten återfinns ett tillrättaläggande angående gårdagens artikel med den ampra rubriken ” Masskolkning på friluftsdag – endast 160 av 315 deltog” Otydligheten är av obetydlig art men det var ju stiligt av tidningen att ställa till rätta. Frågan är i vilken kategori vi ingick? Var vi skolkande eller deltagande? Och biografen Grand visar ”Alfie”, en film starkt buren av den brittiska popkulturella vågen. Efter idrottsresultaten från ultimaserierna på sportens tredje sida, och innan nöjesannonserna fanns ibland utrymme för föreningsredovisningar. Den här lördagen kan man läsa en liten femradig notis, knappt synlig: ”Varbergs MHF-U hade på fredagskvällen en sammankomst på Strandbaden, Kärra, där man spelade bingo, drack kaffe och dansade till musik av Georg Inc”
Tisdag 11 oktober 1966 ”1200 lärare går i strejk i dag”. Rubrik över hela första nyhetssidans bredd.
Onsdag 12 oktober 1966 I spalten HAL-nytt står följande att läsa:”Fotoklubben Reflex anordnar skoldans på lördag i nedre hallen. Man har anlitat det kända och skönspelande bandet the Moxies så att man kan vara säker på att läskförsäljningen kommer att ligga i topp den senare delen av kvällen åtminstone” Inte dåligt, både kända och skönspelande! (Beviset återfinns under Mera HAL-nytt i Tidningsklipp ) Desutom seglar en elevpolitisk strid upp då signaturen Karus tar upp frågan om föreningarnas upptagande av medlemsskap i samband med skoldanserna. Några dagar senare går elevrådsordförande Stig-Arne Skärbäck till storms mot signaturen så att det ryker om spalten.
Tisdag 18 oktober 1966 Visst känns följande annons såväl bekant som nostalgiskt passé: ”Gott kaffe skall njutas i trivsam miljö. Välkommen till vår populära självservering. Drick så mycket kaffe ni vill för samma pris. Arnholts konditori Kungsg. 25 ”. Som gjort för skolungdom som vill fika länge och billigt. Visst har vi suttit där?
Torsdag 20 oktober 1966 En artikel med rubriken ”Elevrådet i Påskbergsskolan satsar på elevernas självstudier klassvis” illustreras med ett imponerande foto av hr ordförande själv, Stig-Arne Skärbäck, elegant iförd tangorabatt. ( För illustrationer till självstudierna, se avdSkoltid)
Lördag 22 oktober 1966 Stor annons för Nöjesparken: Töta-Henrikssons är dansorkestern, i pausen ”Marchalls från Göteborg” Vi har ju också för oss att vi spelat flera gånger i Parken, bl.a. tillsammans med Tötas. Kan Marchalls ha fått förhinder och vi har hoppat in? Har inte hittat någon annan annons för kombinationen Tötas och Parken, inte kan det ha skett oannonserat? Eller kommer vi ihåg så galet? Här ligger en hund begravd. (Pelle: – Jag har inget minne av att vi spelat med Tötas. Johnny Öhrbergs däremot – kanske ett par gånger).
Måndag 24 oktober 1966 Storfrämmande i Halmstad . I Folkparken är det popgala med The Who, Mad Teachers, Nicc a teens och Dandys. Entré 10:-
Lördag 29 oktober 1966 Annons: ”Popgala Folkets Hus A-sal söndag 19.30 – 22.00 Extra Ordinairies och Fun Goghs Alphredoz” Dessa ”popgalor” var ju nästan alltid egenanordnade ( se Gig-lista i Texter, där Pelle redogör för sina speltillstånd) Nu är det Extra, en annan söndag är det vi , en annan Georg Inc. osv. Se ! Fun Goghs Alphredoz. Ytterligare ett namn till listan över Varbersgband, eller är det fejk? Ett hopkok av medlemmar ur andra gamla band i stan,eller ??? Det verkar lite skumt. Låter nästan som ett skämt, eller….?? Vet någon något? Rubrik på Falkenbergssidan: ”Evenemang i Tullbroskolan. The Spotnicks- världsattraktioner.”
Måndag 31 oktober 1966 ”The Spotnicks på läroverket (i Falkenberg) 600 popungdomar fyllde aulan.”
Lördag 19 november 1966 I Varbergsspalten kan man läsa en notis : ”Pop i Varberg” där man uppmärksammar att Extra Ordinairies och Mad Teachers, som hyr replokaler i gamla polishuset, på senare tid har hyrt Folkets Hus A-sal för spelningar. (Som vi vet är de inte ensamma och vi har gjort det sedan augusti. Se Gig-listan i Texter ) Banden ”söker kontakt med traktens mindre kända band och presenterar dem för varbergspubliken.” På söndag är det dags för Extra och Georg Inc.
Lördag 26 november 1966 Här återfinns den sista noteringen om Moxies som jag funnit belägg för i läggen. I en liggande, rektangulär annons på nöjessidan, under de passande orden POP POP POP: MOXIES GEORGE INC SÖNDAGSDANS 19.30 FOLKETS HUS 4 kr (Se annonsen under POPgala och Shake In i Tidningsklipp) Pelle och jag har var sin affisch med MOXIES och George Inc.:s namn påtryckta och med detta datum ditskrivet med tusch. Affischerna var alltså autentiska, trots att vi trodde att skoldansen på läroverket var vår sista spelning. Men den sista spelningen var alltså tillsammans med George Inc. i Folkets Hus. Där slutade vår korta, knappt årslånga popkarriär som hade en hel del höjdpunkter och faktiskt ganska få dalar. Vi som var med kommer ihåg spridda fragment men den totala känslan är positiv och fylld av glädje. Inte minst över att vi fick vara delaktiga i en sådan kreativ tid och ha så roligt! Staffan
Tisdag 19 april 1966 Popspaltens rubrik får tillvaron att svaja: ”Popidolen Cliff Richard blir präst”. På Varbergssidan återfinns följande rubrik: ”Påskbergsskolan nytt namn på HAL”. Det visar sig ”att i och med att gymnasiet blir kommunalt fr.o.m. 1 juli innevarande år, det nuvarande Högra allmänna läroverket skall erhålla namnet Påskbergsskolan”
Fredag 22 april 1966 Förutom Bågens sedvanligt stora annons för lördagens dans där Watt 66 är pausband, kunde man i Halmstads Folkparks annons läsa: ”Shake In 20-23.30 *Jean Lundéns *Set Sect – ”shakelattjo” till poporkester”
Lördag 23 april 1966 ”Derome järnvägs- och poststationer nedlägges 22 maj respektive 1 juni” lyder en bister rubrik. Sigges och min gamla station som vi åkt från och till otaliga gånger de senaste åren, förlorar sin bemanning och kommer sedemera att läggas ner helt.
Måndag 25 april 1966 Annons: ”Falkenbergs Tio i Topp röstas fram på Åkulla friluftsgård onsdag 27 april. 18.00 spelar Unsurpast Sect, Varberg 18.30 The Hep Stars.”
Torsdag 28 april 1966. ”C:a en kvarts miljon besökare i Nöjesparken under fjolåret” Det var alltså ett stort nöjesetablissemang vi så småningom fick chansen att spela i. Parkföreståndaren, en maktfaktor i det lokala nöjeslivet, var den nöjesmogul Pelle eller någon annan förhandlade med om engagemang.
Onsdag 4 maj 1966 Äntligen har bandet eller en av oss – kanske en solo-Moxie – hamnat i smöret. En rejäl annons, nederst på Hallands Nyheters prestigefyllda förstasida (!) , i en rektangulär ram i vilken ordet HÅLL-I-GÅNG utgör återkommande dekoration, basunerar ut: ”SHAKE-IN i Folkets Hus, Varberg till 3 populära Varbergsgäng * Moxie (sic!) * Watt 66 * Extraordinairies* Obs entré 3:00” Kul att hitta en spelning till som i alla fall jag hade glömt bort. (se annonsen POPgala och Shake In i Tidningsklipp)
Torsdag 5 maj 1966 Man kan ana avundsjuka bakom den magsura rubriken ” Dylan mångmiljonär på ´protestsånger´ ”, en artikel av signaturen Snoj!
Tisdag 10 maj 1966 Allt var inte pop,solsken och lättjefulla, bekymmersfria dagar i vår ungdom. ”Ung stöldliga i Varberg ådömd skyddstillsyn och stora böter” är en rubrik som ger relief åt våra lättsammare och lyckligare minnen.
Onsdag 11 maj 1966 är det dags för New Bohemia och Twin Rivers att spela i Folkets Hus, på samma arrangemang som veckan före när vi var där. I denna förstasidesannons står dessutom namnet på arrangören: Varbergsmusikerna.
Torsdag 12 maj 1966 Annons om familje-rally i Åkulla friluftsgård, där det musikaliska dragplåstret är : ”Corny Pops orkester (f.d. Arvid Perssons)”
Lördag 14 maj 1966 ”Beachers på Beach Club. Entré 6:-” Vi har ju alla känslan av att ha spelat tillsammans med Beachers på Sunds, Beach Club. Om man antar att vår medverkan bestämdes så sent så att annonsmanus redan hade hunnit lämnas in, skulle detta kunna vara det första, troliga tillfället där vi – utan att ha varit med i annonsen – faktiskt spelade. Det visar sig finnas fler Beachers-spelningar längre fram, vänta och se!
Tisdag 17 maj 1966 ”Examensdags i flickskolan” Det skulle förvåna mig mycket om vi inte kände någon som tog examen den här dagen!
Torsdag 26 maj 1966 Ur Varbergsspalten : ” Bastun i Goda Hopp öppnas till pingstbadet.” Mmmm! Sommaren är här!
Tisdag 2 juni 1966 Ur ”HAL-nytt i Varberg” : ”Reflex har sammanträde på lördag då man kommer att bestämma vem som skall vinna i fototävlingen man anordnat”.
Fredag 3 juni 1966 Rubrik i krigsstilstorklek: ” Realfirare ´stormade´ flickskolan. Undervisningen störd i tråkigt intermezzo”. Tonen är indignerat upprörd och rektor Hanna Röstin ger sin syn på saken och lägger ICKE fingrarna emellan. Ett antal manliga avgångselever från realskolan har så här morgonen efter examensfesten strömmat in i flickskolan. Bara det faktum att manliga individer tog sig in i skolan var nog för att skapa tumult. Det enda jag kan lova är att vi inte var med. Vi tog realen året före! (Pelle: – Synd, det låter ju rätt kul) Vid närmare genomläsning av artikeln framgår att just vår årskull året före hade startat denna ”tradition” – om nu två gånger är tradition – så vem vet, du kanske var med 1965 fast du har glömt det? :- ) Själv kan jag inte påminna mig att jag var med, möjligen utanför??
Lördag 4 juni 1966 Äntligen hör vi till de stora. Bland helgens annonser för nöjen och andra begivenheter hittar vi : ”Beach Club Hi-Fi Five . I pausen Moxies” . Precis innan skolan slutar och sommarlovet tar vid, får vi beviset för att vi är ett band att räkna med i stan: vi spelar på Sunds. I pausen visserligen men…. Det skulle komma mer. ( Se Annonser i Hallands Nyheter under Tidningsklipp)
Tisdag 14 juni 1966 Skolan slutar och ingen i bandet fick något stipendium. Men ett långt sommarlov och tidningen basunerar ut att dagen före varit årets bästa baddag med 28* i luften och 16* i vattnet. Vilken sommar som väntar…
Fredag 17 juni 1966 Såväl blänkare i Varbergsspalten som annons gör reklam för Gonks som spelar ute på Sunds, inte bara fredag kväll utan även på lördagen. Väldigt ovanligt att ett och samma band spelar där ute två kvällar i rad. Är tämligen säker på att jag var på Sunds någon av kvällarna då Gonks var ett av mina favoritband. De tre Gonkssinglar jag köpte de här åren har jag fortfarande kvar.
Fredag 24 juni 1966 Midsommarafton och tidningen är full av nöjesannonser, bl.a. en stor från Sunds som annonserar Namelosers på midsommarafton och Hoods från Jönköping på midsommardagen. Uppe i torpet i Sörmland fick jag i den här vevan ett brev från Kalle Weddig som besviken och arg meddelar att han just fått reda på -brevet är daterat måndagen i midsommarveckan – att vi erbjudits att spela nonstop med Namelosers på midsommarafton men att detta gått om intet då jag befann mig med familjen på torpet i Sörmland. Han avslutade: ” (O) vänligen, Kalle” . Bakgrunden till detta var minsta sagt komplicerad: Tanken att jag som sextonåring skulle få stanna kvar I Varberg när övriga familjen åkte till landet, fanns inte i familjens tankevärld. Då det var mycket som drog i Varberg: Anna-Carin, MOXIES, kompisar, Sunds m.m. hade Sigge och jag kommit på en smart grej: vi deklarerade att vi långsamt skulle köra till Sörmland på våra mopeder och komma upp lite senare. I verkligheten skulle vi vara kvar i stan en vecka, leva loppan och sedan köra non-stop när det blev tvunget. Hade det funkat hade jag kanske varit kvar midsommarafton. Alltså , jag fick några extra dagar i sta´n – tältade med Sigge uppe vid skyttepaviljongen bakom Påskberget och fick umgås flitigt med flickvännen – men lillasyster fick syn på oss när Sigge och jag slarvigt oförsiktiga höll till i Brunnsparken. The heat was on. Den natten lånade vi Pelles sommarrum för att sova i men togs morgonen därpå på bar gärning, kanske inte in flagrante men kul var det inte. Jag lyckade alltså inte hålla mig kvar i Varberg fram emot midsommar utan sattes i bilen och fick åka iväg med familjen. Utifrån sparade brev från Anna-Carin och Sigge verkar ”deportationen” ha ägt rum lördagen eller söndagen helgen före midsommar, alltså 18:e eller 19:e.. Så här i efterhand verkar det svårt att tro att jag skulle ha kunnat hålla mig kvar i stan fram till den 24:e. Speciellt som Kalles är daterat 20: juni och att Sundsförfrågan inte kom förrän den dagen. Som kompensation lyckades jag i alla fall tjata mig till att åka hem en helg något senare.
Fredag 1 juli 1966 ”Grönområden i Varberg vandaliseras” lyder rubriken på en artikel som mest handlar om vårt favoritgrönområde, Påskberget, och illustreras med ett foto av den på annan plats så omtalade kanonen.
Onsdag 6 juli 1966 I juli är nöjesvarberg hett, hett, hett. I en annons från Parken gör ett tyrckfel ett roligt intryck när The Osmonds skall uppträda: ”Shenshow kl.20.30”. Beach Club presenterar ” The original Beachers”. Ytterligare ett tillfälle då vi skulle kunna ha spelat ihop med Beachers, något alla har så starka minnen av. I ett brev från Sigge, daterat 5 juli, skriver han : ”Hörde du kommer ner på lördag” men 9 juli har jag inte hittat någonting där vi är inblandade. Kan jag ha förmått fader Karl att köra ner mig ett par dagar tidigare ? Nej, det är knappast troligt eftersom jag senare hittade ett brev från Anna-Carin, daterat 6 juli men poststämpat dagen efter, där hon skriver: ”Det störtregnar fortfarande så vi kan inte gå ut ikväll. Förresten är The Original Beachers på Sunds ikväll” (Se ”Ett brev betyder så mycket” )Däremot har det dykt upp ett gratulationskort från Anna-Carin till min namnsdag 14 juli som är så otvetydigt formulerat att det står helt klart att jag var hos henne i Varberg på söndagen och därmed förmodligen också lördagen. Körd av fader Karl.
Måndag 11 juli 1966 ”Stängda ´Sundhs´ blev orsaken till stora modsdemonstrationer” skriker en rubrik på Varbergssidan. Signaturen ”Fullmo” ondgör sig över att c:a 500 ungdomar demonstrerar i Brunnsparken när man funnit Sundhs stängt (Något Sunds faktiskt informerat om i annonserna under en dryg veckas tid ) ”Att kalla det inträffade för upplopp är kanske ett något starkt ord”. Har inga som helst minnen av detta eller att detta talades om. Talar ytterligare emot att jag var hemma i Varberg denna helgen. Pelle: – Inget som helst minne av detta trots att jag förmodligen ivar stan och sommarjobbade.Staffan igen: – Se ovan. Men jag hade förmodligen tankarna någon annan stans än Sunds….Undrar vad jag gjorde hemma i stan den helgen?
Måndag 18 juli 1966 Månne nyhetstorka på redaktionen? Man märker att 40 har gått: ”Tandläkare hos de svarta. Missionärspar semestrar på Getterön” (Pelle: – Sommar har alltid betytt nyhetstorka för dagstidningar och man tvingas fylla ut sidorna med mer eller mindre svagsinta reportageuppslag).
Onsdag 20 juli 1966 På Beach Club spelar AnnaBee Nox och Unsurpast Sect är pausband. Överallt skriver man om ”rekordsommar”. Man märker att arrangörerna tar in mycket band -kända som okända – utifrån och att Varbergsbanden med något undantag bara får plats som pausband, om alls. I Parken är de lokala banden sällsynta fram till höstsäsongen. Europafärjan har ofta stora, braskande annonser med lokala band som står för dansen. Det väcker en tanke hos mig. Jag tror inte att vi spelat på färjan ”på riktigt” men jag har ändå en gnagande känsla av att ha spelat på en dagtur som kan ha varit friluftsdag/Operation Dagsverke/elevdag eller liknande. Alltså i något halvt om halvt skolsammanhang. Har någon annan den känslan också? Pelle: – Nej, inget minne av något sådant. Låter inte troligt. Däremot har jag spelat på färjan med Twin Rivers.
Måndag 25 juli 1966 Stor artikel med rubriken ”Twin Rivers till Star Club i Hamburg där The Beatles fick sitt genombrott” (Illustreras av den övre av de två Twin Riversbilderna iAndra Varbergsband .). Dessutom kan vi alla glädjas åt att parkföreståndare E. Jönsson fått läckert sällskap. Artkeln ”Succé i Varbergs Nöjespark för Let´s Go-A-Go-Go-Show” beledsagas av ett häftigt fotografi. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp)
Fredag 29 juli 1966 ”Sommartoppen sänds direkt från Nöjesparken” Den lördagssändningen kunde inte vi bevista för vi skulle förbereda kvällens spelning på ….
Lördag 30 juli 1966 …Sunds, där vi skulle spela och vi skulle vara pausband . Annonsen lyder: ”Sveriges Pretty Things CADS. På tredje plats i Idolnytt. I pausen Moxies ”
Fredag 5 augusti 1966 Även om det lokala poplivet inte rörde så mycket på sig så gjorde idrotten det. Medan vi förberedde oss inför förra lördagskvällsspelningen, spelades VM-finalen i fotboll mellan England och Västtyskland med det kontroversiella 3-2-målet i förlängningen. Här hemma kunde vi gå på lokal fotboll på lördag 6 augusti. ”Kl. 16.00 Derome BK- Veddige BK. B-lagen 14.45.”
Onsdag 10 augusti 1966 Annons på första sidan för Beach Club: Moderation. Slackers i pausen. I Varbergsspalten kan vi läsa att uppropet till andra ring i gymnasiet äger rum 22 augusti, samt att eventuell upptentning äger rum samma dag. Låter det bekant, någon?
Lördag 13 august 1966 Rar annons i egen sak: ”Det är Pop att läsa i Hallands Nyheter” Tisdag 16 augusti 1966 Man blandar och ger på Varbergssidan: ”Brevduvorna hemma igen”. ”Färjan fortsätter med dans och underhållning”. ”Slutbadat för denna gång? ”
Lördag 20 augusti 1966 Annons på första sidan: ”MOCKA BOOTS Åter inkommet! I sand, vinrött och blått. mans 69:75 34-39 65:75 Gloria, Varberg”
Torsdag 1 september 1966 Braskande rubrik på första nyhetssidan: ”Varbergs nya popstjärnor” En stor artikel med foto på Slackers. Dock är denna uppsättning utan Bertil vad jag kan se. Hade du slutat eller gått till något annat band? Dessutom får läsaren veta att man repar i gamla polishuset tillsammans med Extra Ordinairies och Mad Teachers.
Tisdag 6 september 1966 Detta år är valår och den politiska temperaturen är hög. Annonser och artiklar för såväl lokal- som rikspolitiker fyller sidorna. Bland nöjesannonserna finner jag följande lilla raritet. ”Kommunisternas valbyrå, Varberg. Godtemplaregården, Prästgatan 27, 1:a våningen” Medan jag funderar på den lite odogmatiska kombinationen parti/lokal slår det mig med full kraft : det var i Godtemplaregården på Prästgatan 27 vår spelning för URK gick av stapeln och några hastiga, dittills förträngde minnen flimrar förbi. Där var det!!
Onsdag 7 september 1966 Trots namnbytet på skolan så kommer skolspalten även fortsättningsvis att heta ”HAL-nytt i Varberg”. Skribenten avslutar sin spalt: ”…jag och många med mig kommer att kalla min skola för läroverket”. Jojo!
Torsdag 8 september 1966 ”´Dumpen´i Varberg fyller nu kraven för en modern soptipp!”En nog så viktig källa till vår första utrustning, våren 1965. Där letade de tekniska grabbarna, Sven och Pelle (kanske flera?) och hittade kasserade, trasiga radioapparater som de byggde om och lödde ihop till den den första förstärkarutrustningen i Moxies .(Pelle: – Noga taget var det högtalarna vi var ute efter. Samt möjligen ett och annat radiorör).Se också ”Utrustning” i avsnittet Texter.
Fredag 16 september 1966 I Varbergsspalten: ”Favoritband till Bågen” ”…Johnny Öbergs orkester, favoritbandet från Skövde. > I pausen dansar Ni till varbergsbandet Moxies” (Se den imponerande annonsen i Tidningsklipp)
Tisdag 20 september 1966 Lolles kläder 20-årsjubilerar och hela Hallands Nyheters förstasida utgör en enda gigantisk annons för Lolles. Vi får veta att för oss unga finns avdelningen ”Lolles Unga Män” (Pelle: – Lolles hade en slogan som blev klassisk ”Alla går i Lolles kläder”. Så vems kläder gick Lolle själv i?)
Lördag 24 september 1966 Lång artikel inför popgalan den 25 september.
Måndag 26 september 1966 Något förvånande, en recension i Varbergsspalten av söndagens popgala. Skribenten är positiv och välvillig. Det kan konstateras att de många applåderna räckte även till Moxies. ( Se Inleder i fint sällskap under Tidningsklipp) Tidningen innehåller också tågtider på en hel del sträckor som trafikerar Varberg. Sigge hade varje dygn åtta avgångar i vardera riktningen på sträckan Derome – Varberg – Derome. Allvarligast var, att anlände han till Varbergs Central efter 21.30, oavsett dag i veckan, för att försöka ta sig hem, så fick det bli med annat färdmedel än tåg. Sista tåget Richtung Borås, gick då. Inte undra på att mopeden var ett viktigt färdmedel när Sunds stod på programmet!
Onsdag 28 september 1966 Annons för intressant program i Parken dagen efter: ”Vreeswiklund Show” Cornelis Vreeswijk och Gunnar Wiklund i gemensam show. Fascinerande kombination!
Lördag 1 oktober 1966 ”Årbladet har utkommit, Varbergs Roddklubbs interna publikation”. På nöjessidorna återfinns en rejäl annons för Sunds: ”BEACHERS Bättre än någonsin” Vi har ju alla starka känslor av att vi spelat ”nonstop” med detta gäng på Sunds. Skulle jag välja när jag tror att det var, sätter jag mina pengar på detta tillfälle av flera skäl. Vi hade spelat några gånger på Sunds, vi hade gjort oss ett namn i stan och uppmärksammats i tidningen veckorna före. Det faktum att vi inte finns med i annonsen tar jag lätt på. Vi kan ha blivit tillfrågade och/eller accepterat efter att annonsmanuset lämnats in. Har hört med Urmas Plunt om han har någon typ av dokumentation från den här perioden men den dokumentation som finns har brodern, Juha. Bad Urmas kolla med Juha men har ingenting hört.
Tisdag 6 oktober 1966 ”Snatterierna tenderar öka. Oroande upptäckt på Domus”
Lördag 8 oktober 1966 I Hallands Nyheter är man mån om de pressetiska reglerna.I Varbergsspalten återfinns ett tillrättaläggande angående gårdagens artikel med den ampra rubriken ” Masskolkning på friluftsdag – endast 160 av 315 deltog” Otydligheten är av obetydlig art men det var ju stiligt av tidningen att ställa till rätta. Frågan är i vilken kategori vi ingick? Var vi skolkande eller deltagande? Och biografen Grand visar ”Alfie”, en film starkt buren av den brittiska popkulturella vågen. Efter idrottsresultaten från ultimaserierna på sportens tredje sida, och innan nöjesannonserna fanns ibland utrymme för föreningsredovisningar. Den här lördagen kan man läsa en liten femradig notis, knappt synlig: ”Varbergs MHF-U hade på fredagskvällen en sammankomst på Strandbaden, Kärra, där man spelade bingo, drack kaffe och dansade till musik av Georg Inc”
Tisdag 11 oktober 1966 ”1200 lärare går i strejk i dag”. Rubrik över hela första nyhetssidans bredd.
Onsdag 12 oktober 1966 I spalten HAL-nytt står följande att läsa:”Fotoklubben Reflex anordnar skoldans på lördag i nedre hallen. Man har anlitat det kända och skönspelande bandet the Moxies så att man kan vara säker på att läskförsäljningen kommer att ligga i topp den senare delen av kvällen åtminstone” Inte dåligt, både kända och skönspelande! (Beviset återfinns under Mera HAL-nytt i Tidningsklipp ) Desutom seglar en elevpolitisk strid upp då signaturen Karus tar upp frågan om föreningarnas upptagande av medlemsskap i samband med skoldanserna. Några dagar senare går elevrådsordförande Stig-Arne Skärbäck till storms mot signaturen så att det ryker om spalten.
Tisdag 18 oktober 1966 Visst känns följande annons såväl bekant som nostalgiskt passé: ”Gott kaffe skall njutas i trivsam miljö. Välkommen till vår populära självservering. Drick så mycket kaffe ni vill för samma pris. Arnholts konditori Kungsg. 25 ”. Som gjort för skolungdom som vill fika länge och billigt. Visst har vi suttit där?
Torsdag 20 oktober 1966 En artikel med rubriken ”Elevrådet i Påskbergsskolan satsar på elevernas självstudier klassvis” illustreras med ett imponerande foto av hr ordförande själv, Stig-Arne Skärbäck, elegant iförd tangorabatt. ( För illustrationer till självstudierna, se avdSkoltid)
Lördag 22 oktober 1966 Stor annons för Nöjesparken: Töta-Henrikssons är dansorkestern, i pausen ”Marchalls från Göteborg” Vi har ju också för oss att vi spelat flera gånger i Parken, bl.a. tillsammans med Tötas. Kan Marchalls ha fått förhinder och vi har hoppat in? Har inte hittat någon annan annons för kombinationen Tötas och Parken, inte kan det ha skett oannonserat? Eller kommer vi ihåg så galet? Här ligger en hund begravd. (Pelle: – Jag har inget minne av att vi spelat med Tötas. Johnny Öhrbergs däremot – kanske ett par gånger).
Måndag 24 oktober 1966 Storfrämmande i Halmstad . I Folkparken är det popgala med The Who, Mad Teachers, Nicc a teens och Dandys. Entré 10:-
Lördag 29 oktober 1966 Annons: ”Popgala Folkets Hus A-sal söndag 19.30 – 22.00 Extra Ordinairies och Fun Goghs Alphredoz” Dessa ”popgalor” var ju nästan alltid egenanordnade ( se Gig-lista i Texter, där Pelle redogör för sina speltillstånd) Nu är det Extra, en annan söndag är det vi , en annan Georg Inc. osv. Se ! Fun Goghs Alphredoz. Ytterligare ett namn till listan över Varbersgband, eller är det fejk? Ett hopkok av medlemmar ur andra gamla band i stan,eller ??? Det verkar lite skumt. Låter nästan som ett skämt, eller….?? Vet någon något? Rubrik på Falkenbergssidan: ”Evenemang i Tullbroskolan. The Spotnicks- världsattraktioner.”
Måndag 31 oktober 1966 ”The Spotnicks på läroverket (i Falkenberg) 600 popungdomar fyllde aulan.”
Lördag 19 november 1966 I Varbergsspalten kan man läsa en notis : ”Pop i Varberg” där man uppmärksammar att Extra Ordinairies och Mad Teachers, som hyr replokaler i gamla polishuset, på senare tid har hyrt Folkets Hus A-sal för spelningar. (Som vi vet är de inte ensamma och vi har gjort det sedan augusti. Se Gig-listan i Texter ) Banden ”söker kontakt med traktens mindre kända band och presenterar dem för varbergspubliken.” På söndag är det dags för Extra och Georg Inc.
Lördag 26 november 1966 Här återfinns den sista noteringen om Moxies som jag funnit belägg för i läggen. I en liggande, rektangulär annons på nöjessidan, under de passande orden POP POP POP: MOXIES GEORGE INC SÖNDAGSDANS 19.30 FOLKETS HUS 4 kr (Se annonsen under POPgala och Shake In i Tidningsklipp) Pelle och jag har var sin affisch med MOXIES och George Inc.:s namn påtryckta och med detta datum ditskrivet med tusch. Affischerna var alltså autentiska, trots att vi trodde att skoldansen på läroverket var vår sista spelning. Men den sista spelningen var alltså tillsammans med George Inc. i Folkets Hus. Där slutade vår korta, knappt årslånga popkarriär som hade en hel del höjdpunkter och faktiskt ganska få dalar. Vi som var med kommer ihåg spridda fragment men den totala känslan är positiv och fylld av glädje. Inte minst över att vi fick vara delaktiga i en sådan kreativ tid och ha så roligt! Staffan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar